Sauna, säger bara sauna med det lilla extra utanpå!

Detta är början på något som snart äntligen är klart…

Nu kommer det snart vara en fin liten altan utanför där vi kan sitta och njuta när det blir för varmt där inne eller vila sig innan det blir dopp i baddammen…

Så här har det hamnat otaliga liter färg och otaliga penseldrag som Thomas har lagt sin skäl  på, me like!

Ibland behöver det rengöras i landen också, inte bara inne i stugan. Det behövs fylla på med ny gjord och näring och framför allt då få bort tjuvarna som skäl näringen, OGRÄSET!

I år tog Outi och jag tag i det stora blomsterlandet. Ska det göras ska det göras bra från grunden, mammarikas motto hela vägen. Tur att det var Outis motto med, för annars vetti tusan om det hade gått och genomföra denna slitsamma förändring.

Det börjades med att gräav ut allt som skulle sparas.

Sen kom Tommy igen till vår räddning och körde jordfräsen och förhoppningsvis tog dö på vart enda litet ogräs och rötter ända ner till Kina. Om någon nu undrar om min kära make ligger på latsidan så gör han det inte… Saunan börjar ta färg och form tack vara Thomas!

Sen vart det bara att lägga i ny jord, platta till och få bort lite rester frön det som vi förmodar nu har dött för gott.

Tänk min kära rara lilla väninna Outi, nu kan vi sitta nästa helg och bara beskåda det vackra. Inte lyfta ett finger mer än när vi för handen till mun och snaska i oss en god bit egenodlad lax!!! Thomas och Tommy, de kan äta filmjölk!!!

Denna natt gjorde det och när jag satt på altan och drack kaffe med min kära väninna Outi så dryftade jag denna ide till henne och ville ha hennes åsikter. Outi är ju inte den som är den, hon nappade på iden utan att jag ens hunnit med och sagt hela meningen.

Sagt och sagt, vi införskaffade i torsdags det som behövdes inhandla innan vi for ner till paradiset och kunde förverkliga iden.

Tänk så bra att mammarika inte alltid sover så gott, för jag måste säga att det blev kanon.

Det blev några som vi hann och orkade med att göra över helgen, det tar ju sin tid när man är halvt invalid och färg som ska torkas…

Nu kommer vi inte gå vilse på torpet inte, det är bara att följa pilen!!!

Och så klart måste ju pappa ha en också…

Men gladas av oss alla där nere i paradiset vart nog ändå Olle!

Kreativiteten på topp!

Tommy fick ett fantastiskt härligt ryck och gjorde så fin dörr till jordkällaren.

Tänk vad färg kan göra det vackert för ögonen…

Så här fint och jag har inte lyft ett finger, tack Tommy!!!

En gång i tiden tyckte min kära make att vi skulle skaffa städhjälp hem hit, jag tyckte att han hade blivit spritt språngande galen som ens kunde komma med en sådan befängd ide. Betala någon för att städa?!?!

Det är inte min grej att någon annan ska göra det, för jag vet att jag hade fått ett frispel om jag upptäckte något som de missat. För jag känner mig så väl att jag skulle syna varenda liten vrå och det skulle göra så jag gick med en konstant oror i hela kroppen. För ingen, och då menar jag ingen kan städa som mammarika kan!

Men i ett vagt ögonaböj så kände jag att det hade varit gott idag med lite hjälp i form av dammsugning, disk, tvätt och dammning. För hela vårt näste är i stort behov av en rengöring.

Men jag får väl lägga mig i soffan med en ask praliner och drömma om det i stället, för det lär ju inte bli av att det kommer en och det lär inte bli av att jag kan göra det nu i alla fall.

Nähä, en tur i soffan och vila lite då…

Ja, jag kan lika gärna fortsätta att beklaga min skruttiga kropp. Nacken är som en stel galge och ömmande, fast det är jag så van vid att det liksom inte är så mycket mer jobbigt.

Så nu är det piller och lite vila, piller och lite vila och stanna hemma från arbetet veckan ut. Mammarika läker helt enkelt nu och under läkningstiden är det ett svårt jobb som är framför, det gäller att låta sysslorna vara och läka klart helt enkelt.

Har idag varit ute på en liten morgonpromenad, det var riktigt skönt att få lite frisk luft här uppe på gräddhyllan. Riktigt skönt även om solen lyser med sin frånvaro. Däremot är Stella fortfarande helt slut efter helgen på torpet, hon vill helst lägga sig i soffan och sova mest hela tiden.

Stella har blivit modig där nere i paradiset, hon ger sig av på egna promenader och äventyr. Har till och med gått upp för den gamle vägen och skällt ut hästarna som är vid en hage längre upp. Inte för att jag tror de blir speciellt rädda och att Stella sätter respekt i dem. Snarare tvärt om, Stella måste hävda sitt lilla ego.

Men jag är allt lite orolig för de här mer vågade promenader hon börjat gå. Pappa Rolf befarar att hon en dag inte kommer tillbaks utan har bilvit tagen av vråken eller höken, kommer inte ihåg vilken fågel som han nämnde i denna hemska mening.

Så jag är allt kluven över hur Stella ska få gå och vara på torpet. Kan ju inte låsa in henne inne hela tiden eller bara gå med koppel, då skulle hon ju få nippran. Undra om det ingår i försäkringen, uppfångad Chihuahua  av stor fågel?! Men jösses vad jag skulle gråta om detta nu sker… Ja, hela familjen skulle bli i sorg och floder av tårar. Måste tänka ut en plan helt enkelt!!!

Nähä, ska nog förflytta mig till soffan och se om jag finner något intressant som visas på tv.

Välkomna att dela vårt paradis!

En plattform tog plats och sommaren gick. Allt sker ju inte på direkten. Men, den som väntar får förmodligen vänta längre än vad den tänkt sig…

Ramen började här nu komma på plats och det är lång väg kvar innan slutresultatet. Men, väntan har varit värd varenda minut.

Här sitter vi och har gjort sen det blev kart. Att detta inte har gjorts tidigare är jag förvånad över, men då det inte var mitt så fanns det inte så många ideer som komma skall och gör än.

Nu kan vi sitta här och njuta när det regnar. Vi sitter där när solen är för het och vi sitter där när vi samlas till måltiderna. Vi bara älskar det!

Nu jädra händer det saker på torpet. Hade som mål i helgen att få ner lite nya buskar och växter. Det är fixat, de är i jord dock inte helt klart med rensning och stenpåfyllning. Men det tar sig och tid kommer jag ha i sommar på min semester.

Så kul att se hur det börjar grönska och hur fint jag och Outi fixar till det med växtlikheterna. Men idag började vi på ett annat projekt som vi talat om ett par år och som nu verkligen var behövligt.

Vi satte igång med att börja skrapa och måla om lilla boden och när resultatet syns så bra kan man inte annat än bli nöjd och framför allt stolt över mästerverket vi åstadkom. Det vi fick hjälp med var ju fönstret och den nya ramen runtom, så nu är det enhetligt med de andra  husen och fönstren omnejd.

Hann ju i och för sig med en och en annan massaker, eller i alla fall försök till att massakrera… Fast jag tycker nog allt att det ser ut som offret njuter en aning, märklig böjning de där norrbaggarna har…

Vad är kvar på denna lilla bod? Tja, en ny dörr och färg… Nocken ska få vit färg, nu är den fortfarande blå… Två fönsterlister till fönstret i mitten av rutan… Nya häng-rännor… Upp med en fågelholk till våra gladsjungande småfåglar… Ny hasp på dörren… Och, så är det ett stort OCH… Dörren ner till jordkällaren och framför allt fixa rent och fint i jordkällaren.

Kära far har ju påbörjat slutet på sin altan han med. En altan innan altanen, det kommer bli sketans fint och framför allt sketans bra och praktiskt. Och när de små (i detta fall Alexander) inte vill bo kvar då de tycker ens päron är såå orättvisa kan man ju flytta bort och bo på morfars Rolfs altan. Blev ju lite full i skratt när pappa berättade att han hörde litet konstigt ljud utanför och öppnade och fick se Alexander sittande på en stol. Varpå han fick förklaringen att Alexander hade flyttat dit och tänkte stanna…

Tänk att min kära farmor hade stor användning för den där jordkällaren. Nu är det min och Outis tur att ta över och fixa fint och fylla upp med sylt och saft. Ja, det är ju lite nya buskar med bär som nu finns på torpet som inte funnits innan, inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Två buskar med krusbär och en planta rabarber… Så kul det ska bli att sylta, safta och allt vad man nu kan göra med de små fina bären som komma skall!!!

Så visst finns det lite finlir kvar, men i det stora hela är boden snart klart och en skönhet att titta på. Men vi har hunnit med att gotta oss en hel del med. Vi invigde ju röken, så vi kunde äta lite god firre som är egenodlad. Tommy vart ju nöjd med att få fiska upp en fisk både i lördags och idag. Liam vart mest nöjd av barnen att få vara med, Alexander och Noel har ju inte lika stort intresse i att vara med och fiska när det finns en studsmatta att hoppa på.

Fick ju även möta årets första snok. Tror nog att den vart en halv meter lång och så klart att jag vart tvungen att skrika ut ett vårvrål så de andra undrade vad det var frågan om. Så är det att vara lite skraj för de där långa slingrande djuren.

Kan ju meddela att den rökta fisken smakade ljuvligt och att det inte tog slut med gotterierna där, nej vi var ju så på huggen att vi även gravade en firre som farbror Stefan tog upp förra helgen vi vart i paradiset. Även den blev ju ljuvligt god och man får helt enkelt mersmak på dessa små fjällande guldklimpar som simmar runt i den stora dammen…

Min kära make har då inte legat på latsidan han heller. Nu har han äntligen kommit igenom all målning på bastun och ända upp  i toppen på älgtornet. Så även där händer det saker må Ni tro. Jag hoppas ju snart att det ska bli invigning i självaste bastun. Funderar på om inte Outis föräldrar ska få provbasta först så de kan ge poäng och duglighet… Riktiga finnar och riktiga saunaentusiastiska päron till Outi!

Nu kommer jag till de första små ord jag skrev… Om det redan är glömt så skrev jag ”Aj, aj, aj”. Ja, nu jädra är mammarikas kropp mör och öm så in i norden. Är förvånad över om jag kan röra min nacke och armar i morgon. Men, ska det bli fint får man offra den sargade unga kropp man dras med. För visst vill mammarika dra sitt strå till stacken ju och det är ju så kul när det blir klart och fint.

Tror inte Outi gamla kropp är helt töjbart och oömt heller, för hon slet där uppe på stegen medan jag gick krumt nere i marken och i sträckta armar upp. Tror inte att ett gympass slår det vi gjort i helgen och med de orden avslutar jag för att lägga mig och slicka mina sår…

Så min goa lilla finne till vän, tack, tack och åter tack!

 Och min goa lilla norrbagge till vän, tack, tack och tack!

Och min käraste ägodel, min make, tack, tack, tack för en kanoners helg i paradiset!!!

Tänk vad lite hederligt arbete kan gör en mammarika så glad. Fick en paus i att bara vara mamma och tog mig några timmar till arbetet och gjorde ett pass. Inte många gånger man längtar till arbetet, i alla fall inte nu när det börjar närma sig värme och sol.

Men när man har varit hemma med sjukt älskat barn så är det riktigt kul att komma till jobbet och känna sig vuxen. Ingen 7-åring som hasar mig i hälarna och tjatar ”Icka” hit och ”Icka” dit.

Ja, min lilla Liam har fått för sig att kalla mig mitt smeknamn som jag har haft sen jag var en liten knoddas. Ingen sa Marika till mig, inte ens mina nära och kära utan jag hette ”Icka” och det gör jag fortfarande i mina äldre vänner och familj fortfarande.

Så nu är det inte mamma som jag annars brukar bli kallad, utan det är Icka helt sonika som gäller för ett tag… Kärt barn har ju många namn, sågs det och barn är jag och kärt och kär också!

Läste ut en bok igår kväll, den var en sådan där lite kort roman på knappt 300 sidor. Så det var lättläst och så ville jag plöja igenom den då den inte var bland de bästa jag läst. Men tillräckligt bra för att då veta slutet, nyfiken som jag är.

Så ”Kommer aldrig mer igen” av ”Hans Koppel” får 2,5 Jonsson av 5 möjliga

Nu ska jag ge mig på ”Helgonet” av ”Carin Gerhardsen”, det är också så klart en kriminalroman… Vad annars?!

Så got folk, nattinatt och härlig fredagsmorgon!