”Secret Millionaire”

 

Paus i mitt favvoprogram, nu är hösten här och då startar tv-serierna igen. Idag startade höstens första program av ”Secret  Millionaire” på kanal 9 och som jag har väntat på detta program…
…men nu vart det paus en stund och jag hamnade här, märkligt! Men nu åter till soffan och mys med alla mina ljus jag har tänt för nu har höstmörkret åter kommit till gräddhyllan!
 

En fotbollsmorsa i sina bästa år!

 

Mammarika, en 37-årig fotbollsmorsa!
Mm, jag har gått och blivit fotbollsmorsa utan att ha reflekterat över det. Inte för att det har varit någon flickdröm, kan inte minnas alls att jag har haft några drömmar om fotboll (även om mitt minne är dåligt, men inte så dåligt).
Ja, jag kom på att jag har visst blivit det, för nu till helgen kommer det jag aldrig trott att jag skulle få vara med om. Jag, mammarika i egen hög person ska stå i föreningens kiosk och serva de som behöver hjälp eller vill köpa något. Jag, mammarika ska vara fotbollsmorsa i Ekhagens IF, detta har jag inte hunnit smälta än.
När blev mina barn intresserade av sport? När fick jag, mammarika för mig att mina barn ska gå med i en förening som jag måste vara delaktig i? Tja, förmodligen har jag gjort detta vid ett sovande tillfälle för precis som om inte vi har nog med allt annat vi har åtagit oss.
Ja, man ska jobba för jobbar man inte får man inte lön och får man inte lön kan man inte betala räkningar… Det är ett av de åtagande jag och maken har tagit på oss men det största av allt förutom att vi ska ta hand om varandra då vi sa ja till varandra så har vi ju våra två helt underbara barn. Snoriga, hostiga, friska, glada, sura, arga och helt underbara.
Ja, så nu har jag blivit av med min oskuld i föreningslivet på Ekhagens IF…
 

3 meter krokodil!

 

Okej, status uppdatering och det är halvlek in på dagen. Frukosten avklarad! Maken iväg skickad! Sängen bäddat! Soporna ute! Morgonkaffet lite försenat men är nu i magen!
Ja, det var väl vad som har hänt här hemma på den snoriga och hostiga gräddhyllan, en liten blandning med feber så har jag lyckats skapa ett småbarnsliv inpå hösten med allt som hör till och lite mer… Elaka baciller som sätter sig på de små, ugh!
Har ju inte så mycket att ta mig för så jag passade på att börja storstäda inne på Noels rum, även där är jag i halvlek. Så nu ska jag snart ta och sätta igång med det sista så jag kan förflytta mig över till Liams rum och även få det gjort. Lite nytta i mitt vabbande då jag inte kommer iväg på något skojigt.
Barnen är måttligt roade och gnabbas mest, fast jag kan inte klandra dem… Att gå på varandra så länge och så nära tär på en, precis som jag är på maken min. Det är då hornen växer ut på mammarika och jag gnabbar på han mest hela tiden. Tur är väl att jag gör det med ett litet leende på läpparna så jag ända har en glad make när jag väl ska somna.
I natt när jag vaknade till så kom jag tänka på krokodiler, lite skumt men när jag tänkte på dessa bestar kom jag på när Liam var 4 år och gick på avdelningen Jorden på Jära gårds förskola. Då skulle alla barnen i hans grupp göra ett djur som skulle skydda deras naturgård som de har där.
Jätte sött att titta på alla dessa små skapelser barnen hade gjort, mestadels små igelkottar eller sniglar i lera men sen så kom jag till Liams djur och vad hade han valt?!? Jo, en krokodil och då menar jag en realistisk krokodil, inte någon liten en inte. Nej, Liam hade helt sonika bestämt sig för att ska det göra så ska det göras ordentligt så en tre meter lång krokodil hade Liam skapat med lite hjälp av fröken.
Det som de hade mest roligt åt var den dagen då Thomas skulle hämta hem barnen och det var dags att börja tömma inför slutet på terminen och han skulle få in denna gigantiska krokodil i bilen, den synen hade jag velat se men mi9ssade dessvärre. Men däremot fick jag hjälpa till att sätta upp denna stora krokodil på Liams vägg och den tog nästan hela sidan av rummet, inte illa det inte!
Men nu ropar Fido att han vill suga lite på Noels rum!
 

Svart humor lite på kvällskvisten!

 

Hm, fick ett litet roligt samtal här innan i kväll…
… Det var min syster Mariette som ringde och nu när jag tänkte efter en stund så vart samtalet lite roligt, lite åt det svarta humorhållet för min del, ja ibland måste man se komiken i det tråkiga helt enkelt.
Som sagt så har ju pappa varit lite krasslig och varit på sjukan och lite så där som då Mariette har vetat om, inget konstigt i det ju. Men så satt jag här i kväll och lyssnade på nya låten med Volbeat och låten heter ”Fallen”. Texten tyckte jag var så fin så jag tog och sökte på ”lyriks” och fann ut hela texten.
Detta är ju fortfarande inte något konstigt i det, men jag tyckte att låten var bra så jag beslutade att ta första introversen och sätta överst på min facebooksstatus och den ser ut så här:
Feel the sadness burning in my heart.
You left to early father love.
So many things I should have said.
But in you mind you knew it well.
Holding on to what I got and love.
But things still seems so dark and cold.
The fire is burning down my happiness.
But I will rise.
 
 
 
Sen så loggar Mariette in på sin facebook och laser min status och får då av någon anledning för sig att pappa har gått bort, alltså dött. Så hon ringer lite halvt hysteriskt till oss och frågar i lite panikartad ton om det är så att pappa har somnat in. Innan jag fattar vad hon menar blir jag som ett stort frågetecken, men efter att hon började mumla om facebook så hajade jag vad hon menade och kunde lugnt tala om att allt är okej, pappa lever och är näst in till på benen…
Så där kom min mörka humor fram om öden, ja ibland så får man skratta åt den med. Men tur är ju att pappa lever, mår inte så bra men har livet i behåll och jag lyssnar på Volbeat och en bra låt!
Over and out!

Sjukligt sjukt!!!

 

Mammarikas sjukstuga, vad god och dröj!
Ja, så känner jag mig lite som om jag vore en ”nurs” som alltid är redo. Är det inte barnen som behöver mig så är det pappsen som nu är lite invalido. Så idag efter att jag hade vaknat och upptäckt att båda mina små änglar hade feber vart det bara att ringa runt och meddela att ingendera kan komma till sina respektive skolor.
Efter detta var det frulle och lite Alvedon så de skulle orka första delen av dagen och den bestod ju av att ta sig till Willy Wonka’s fabrik och inhandla proviant till pappsen som inte kommer någon vart nere i paradiset.
Ner till pappa och in med maten, satte på lite kaffe och tog fram fika som jag och barnen köpt med oss. Stannade där en liten stund och kollade av läget och som tur är fick jag i alla fall för mig att han var snäppet piggare än igår och det är ju bra även om det beror på alla tabletter som kommit ner i magen.
Sen vart det hemfärd och denna lilla tripp till paradiset tog musten ur barnen så båda somnade som två björna som gick i ide. Väl hemma möttes jag av Anna, Linn och Lukas som var sugna på en liten lekstund och så fick det ju bli. Då upptäcker Anna att även Linn hade lite feber, kan vara så att det var därför alla fyra barn satt stilla och tittade på film mestadels… Feber är lugnande i dålig form!
Sen har jag sett något märligt på Noels ben och det ser ut som om han har fått något bett av en insekt för det är svullet, rött, blått och varmt. Inte bra, inte bra tycker nämligen att om de ska vara sjuka kan det räcka med en åkomma, inte mera för mammarika blir bara orolig, stressad och trött av detta.
Så morgondagen kanske får sluta med ett litet läkarbesök för Noels del den här gången. Undra om jag har någon läkarmagnet i mig för jag tycks alltid få åka dit och är det inte med andra så ör det med mig själv.
Ja, det var ju min stressigt sjuka dag. En måndag som ända är rätt så lik de andra måndagarna förutom allt sjukt!
 

Ont så in i helvete!

 

Vilken helg det har varit för mig/oss…
Den har kantats av positiv energi men även en fruktansvärd oro. Efter att Thomas fick arbeta sitt 15 timmarspass då det inte gick att få in någon i hans fabrik så är det ju som chef att bara stanna kvar och se glad ut. Jag och barnen hade då lite eget fredagsmys med tacos och myspys.
Tanken vart att vi skulle åka ner till torpet redan på fredag men blev ju framskjutet till lördag efter att Noel tränat sin tennis. Noel hade jätte kul och han går in för att försöka och lyssnar noga på vad tränarna säger, det gillar mammarika och är glad att Noel funnit något som tilltalar han.
Efter träningen for vi till affären för att handla med det sista som skulle med ner till torpet. Där väntade Outi och Tommy med lunch till oss för de hade ju redan kommit ner på fredagen. Där mötte jag min kära pappa som jag visste hade blivit omkulldragen av Olle tidigt på fredagsmorgonen.
När jag såg hur ont och illa det var med min kära far så gjorde jag och Thomas ett tappert försök att åka in till sjukhuset men utan resultat. Det som var märkligt var att efter att han trillat så vart det inte så farligt utan han gick till skogs och plockade ofantligt många och fina kantareller till oss. Men på eftermiddagen kvällen började det att molna på.
Jag och Outi satt i några timmar och rensade kantareller men fick för oss att ta en paus i rensandet och gav oss ut i skogen för att finna lite mer kantareller och lyckan var på vår sida för vi fann några liter av skogens gula guld. Det var ju inte det roligaste vädret men lyckan gjorde oss nästan torra i ösregnet som föll över oss i urskogen.
Väl tillbaka i paradiset så tittade jag till min kära far inne hos sig som nu pustade och svettades av värken som for genom hans kropp men envis som en åsna ville han fortfarande inte åka till sjukhuset. Så det var lika bra att ge upp och gå tillbaks till vårt lilla torp och ha vår första kräftskiva för i år.
Mycket gott tyckte jag, Outi och barnen att det var att suga och mumsa på kräftor medans Tommy och Thomas käkade hamburgare. Kex och ostar och till detta hade vi den goda drycken coca-cola. Har kommit på att coca-cola passar till det mesta och så även kräftor. När vi var klara med denna delikata måltid gick Outi och jag ner till den stora, stora dammen för att mata våra kära fiskar med kräftskal och rester från hamburgare som inte åts upp. Vi blev så glada där i mörkret när vi fick syn på ett vak, äntligen ett tecken på att våra fiskar lever men den lyckan vart kortvarig då vi till förvåning upptäckte att det var en skock med fladdermöss som mumsade på våra kräftor och hamburgare, ett riktigt skrovmål tydligen. Det som var värst var att en liten rackare till fladdermus höll på att flyga rakt in i mig och det var en otäck upplevelse i mörkret…
Men idag, ja den har varit full av överraskningar och idag vart det så illa med pappa att jag fick ringa ambulansen som kom ner, det som då gick fel var att de hade skickat en ambulans från fel kommun så efter lite dividerande och fixande fick ambulanspersonalen och jag in pappa i vår bil som tog han till Ryhov. Kära maken körde upp han och vi andra vart kvar på torpet och fixade lite inför att vi skulle åka hem.
Efter någon timme kom Thomas tillbaks så att jag och barnen kunde åka hem till gräddhylla, Kitty var snäll och löste av på sjukhuset. Mycket märkligt att det ska ta ca tre dagar för en revbensspricka att ge smärta och då inte liten. Oturligt nog kommer det sitta i ett bra tag men det bästa av allt var att pappa fick smärtlindring på sjukhuset och en himla massa utskrivet, men dessvärre mår han fortfarande inte bra och nu sitter jag här hemma på gräddhyllan och är orolig över pappa som är helt ensam i paradiset, måtte det gå bra för han i natt.
Så som sagt, helgen har varit toppen då jag har varit på torpet med mina nära och kära men samtidigt har den varit botten då min kära pappa mår så dåligt…
Men nu ska jag snart knalla i säng för det här med lite småsjuka barn och en pappa som har ont så in i helvete gör en totalt slut i både kropp och själ.

Hösten eller?

 

Okej, väskan är packad… Noel på tennisen, Liam i soffan och jag här. Snart bär det av till torpet för att ha lite helg, det ser jag fram mot och de andra med. De små har tjatat om att få åka till torpet länge nu så det är väl dags att ha en liten höstavslutning för det är väl höst nu?
Lite saker som ska plockas in för sommaren, studsmattan och lite andra leksaker som är framme. Stegen till vattnet ska dras upp och madrasser ska tas ur luft, oj det verkar som om det blir jobb i stället för helg när jag tänker efter…
Nåväl, det utvisar väl tiden men bort från stan och gräddhyllan till paradiset kommer vi ju en stund och det är ju det som räknas!

En lömsk man!

 

Idag höll jag på att trilla av stolen vid frukosten… När maten var uppäten och det var dags för mig att sätta på mitt älskade morgonkaffe så sa Thomas med ett leende att han kunde sätta på kaffet åt mig. Det kanske inte låter så konstigt för Er men för mig är det totalt superkonstigt då Thomas aldrig har erbjudit sig att sätta på kaffe till mig på morgonen med undantag att han överraskade mig på min födelsedag med kaffe på sängen.
Så vadan detta? Vad var han ute efter, jag fick tänka till en och två gånger varpå jag frågade vad baktanken var… Enligt min man var det inte en enda baktanke fast han sa det väldigt skrattande och det fick mig ännu mera misstänksam. Så säger Thomas med den lenaste rösten han bara kan att han helt enkelt bara vill sätta på en kopp till sin älskade fru.
Mm, men min glädje var icke långvarig för när jag väl sa ”Okej, sätt på lite kaffe till mig då” så kom det genast… Bra, nu sätter jag på kaffe till dig så du får börja med att plocka undan från bordet!
Jag visste det, han hade en baktanke ända från början till slut!!! En lömsk man har jag gift mig med!

Mamma…

 

En 5-årings ordlisa när den inte vill sova…
Mamma, är det ensamt att sitta i soffan själv?
Mamma, när Du inte är i mitt rum saknar jag dig!
Mamma, kan Du tända?
Mamma, kan du släcka?
Mamma, varför svarar Du inte mig?
Mamma, hör Du inte vad jag säger?
Om jag får vara uppe en stund till så lovar jag…
Mamma, det är ett monster i mitt rum!
Mamma, varför hostar man?
Mamma, varför lever man?
Mamma, varför finns det getingar?
Och så rullar det på i en timma och lite till, men det är inte slut där för i mellan så sjungs det lite med. Det kan ju vara farligt att sluta ögonen och sova även om man är tröttare än tröttast!
Detta är min lilla Noel det, i princip varje kväll. Liam, han lägger ner huvudet på kudden och sen nästa gång man tittar så sover han och då kan det bara ha gått en si så där några minuter. Men det är väl tur man har Noel för man får en himla massa motion när man måste gå in till han ett flertal gånger.
Så har min kväll sett ut, nu är det i alla fall tyst. De brukar ju inte lägga sig riktigt så här tidigt en helg men nu har ju förkylningen och hostan bestämt att den ska bosätta sig hos både Liam och Noel… Trist och tristare men sanningen i vitögat.
Måtte det bara gå över tills på tisdag då det är dags för mammarika att gå till gruvan igen efter att ha haft ca 2 veckors ledighet igen. Saknar rutinerna lite, vet knappt hur det är nu för tiden längre då jag har varit hemma nästan hela sommaren. Men skönt har det varit så jag ska inte klaga!
 

Chef, inte alltid så bra för mammarika!

 

Jaha, är det så här det kommer se ut något år framöver för mammarika?!?!
Här sitter jag medans maken är fast i Willy Wonka’s gruva, det är inte alltid en frödel med att ha en make som är chef… Är man chef så måste man ju alltid vara till hands i princip och så var det idag, inte kunde Thomas gå hem när han egentligen skulle slutat vid 15… Tur man är kommunalanställd!!!
Barnen, ja det är ju fredag så de har ju blivit lovade att spela sitt ”Star Wars” och de är helt inne i det och här sitter mammarika helt allena och väntar på att klocka kan ticka på. Vore ju bra om det skulle bli lite senare kväll för dels kommer ju då Thomas hem sen får vi gå och lägga oss för att sedan vakna upp till en lördag som jag ser farm mot.
I morgon ska Noel spela tennis och därefter drar vi ner till torpet och stannar tills söndag. En liten mini, mini helg på torpet med Outi och Company, det ser jag fram mot.
Vad ska mammarika mer göra ikväll då?!?! Tja, det blir nog soffan och mysbyxor om jag inte får något bättre för mig och det blir svårt att slå…