Halloween

alt

Att fira eller inte fira?
 
Ja, vi är inte direkt några storfirare av just ”Halloween” men visst anammar vi en del av innehållet. Pumpa hoppade vi men lite utstyrsel till barnen vart det i år och lite för att Alexander fyllde. Sen gick vi på en trollgodisjakt för dels var vi på torpet och där bor troll och sen gillar jag inte att barnen ska lära sig att tigga godis hos grannar och andra människor.
alt
I år hade vi inte några maskeradkläder utan vi alla var helt naturella, det funkade det med…
Lite information om halloween…

 

Halloween är en högtid som firas den 31 oktober. Halloween har sitt ursprung på Irland och delvis i Skottland. Via USA, dit många irländska migranter kom under 1840-talets svält- och nödår, kom den (genom hård marknadsföring av detaljhandeln) till Sverige i början av 1990-talet, men har inte fått större grepp i Europa. Man firar Halloween genom att klä ut sig i spökkostymer och gå runt bland grannar för att be om bus eller godis – liknande den påsktradition med påskkärringar som finns i Sverige. Firandet kan ses som etablerat och omsätter varje år cirka en miljard kronor i Sverige. Det finns dock en svensk opinion som anser att Halloweens införande i Sverige endast tjänar kommersiella syften och konkurrerar med den seriösare allhelgonahelgen.

Alexander 6 år!!!!!

Härliga Alexander 6 år idag, tänk vad fort tiden går.
I 6 år har Liam och Alexander följt varandra och i 5 år ha Noel följt Alexander. I 23 år har Outi och jag hållit ihop som vänner, det är inget som man lägger på hyllan och glömmer bort.
Alexander med två tänder som är borta på övre käken, oturen var med dig för något år sedan och sen dess har de varit borta. Vi väntar spänt på att de ska komma ut, men som det verkar nu får vi vänta länge, inte en liten föraning att de ska växa ut de där 6 års tänderna.
Alexander med den härliga fantasin som får mig att skratta inombords då han nog inte inser själv hur otroligt underbart rolig han är med sina kommentarer och funderingar. Det var som när vi var ute på en av promenaderna i helgen och han fick se farliga ormar och hemska riddare som ville skada hans mamma. Genas gjorde han upp en plan med Noel som då skulle skydda mig från dessa hemska överfall som vi hade att vänta oss.
Eller som den gången han satte sig framför mig när jag var över för att ta en snabb kopp kaffe med Outi och började meditera, vart hade han lärt sig det?? Inte från sin mor för så länge jag känt henne så har hon inte varit i närheten av någon inre resa, bara en massa i den verkliga världen!
Alexander som jag håller av så mycket har kommit att bli en liten bomullstuss i mitt hjärta då han gör mig glad. Liam och Noel älskar att leka med han och det är inte ofta de ryker ihop trots att de är varandra när väldigt mycke nere på torpet.
 
Ett stort grattis till en liten klok kille som idag fyller sex år!

 

Vi passade ju på att fira Dig nere på torpet i helgen även om Du ska ha kalas senare och vi hittade så klart den perfekta födelsedagspresenten till Dig, den har Du haft väldigt kul med på torpet och även Liam och Noel som fick testa att leka med dina saker. Kiss och bajs går alltid hem hos 6-åringar och det gjorde det även hos Dig Alexander. Så den stora asken med 35 äckliga skämtsaker kunde ju inte vara mer än passande!
Älskar Dig Alexander!
Kram Icka

 

Höst på torpet med trolla & annat skoj!

alt

Underbara helgen som redan är slut, jag njuter av efterdyningarna fortfarande och på så viss är jag på ett mycket bättre humör. Helgen tillbringade vi nere på torpet och hade med oss våra härliga vänner Outi, Tommy och Alexander.
Vi firade lite av varje, Alexander blev 6 år… tiden rinner iväg för Outi och även jag inser att jag blir äldre då något av barnen fyller år eller vänners barn. Sen var det halloween och det firade vi lite med, eller kanske inte firade men vi gjorde lite skoj för barnen.
Jag och Outi tog oss många skogspromenader den här helgen men när vi gick en av dom så gick vi till älgtornet långt in i skogen och på vägen dit satte vi upp marschaller och längst bort vid älgtornet hängde vi godispåsar i träden som stod nedanför tornet.
En liten stund innan det började skymma så gick vi och tände upp alla dessa när inte barnen var med så att de skulle upptäcka när det var mörkare att det lös lite här och var. Barnen upptäckte efter en stund att det lös borta vid ladan och frågade vem som hade tänt det och satt dit det…
Knut och Stella var med över helgen och Knut hade inget emot att vandra i mörker eller vara ute, men Stella som är en stadshund.. Mm, jag vet inte vad jag ska säga om det…
Ja, vem var det? Så klart var det trollen som hade satt upp de och när vi hade käkat en god kvällsmat som bestod av diverse delikatesser så var klocka runt sex och det var riktigt mörkt. Det var då vi skulle ut på trollgodisjakt med barnen, ett mycket uppskattat jaktämne. Lite rädda var de väl för trollen men fick Noel hålla i handen så var det rätt okej ändå. Väl framme så hittade de sitt godis och då försvann den där härliga rädslan från dem och de tjattrade hela vägen tillbaks och såg inte ett enda troll i skogen.
Förutom det så fixade vi till inför hösten och plockade bort allt som påmint oss om sommaren. Nu är det kallt, löv på marken, lite små blött i gräset och markerna runtomkring så det är väl bara att inse att sommaren verkligen är över. Det blev även en brasa ute så lite skräp försvann som stod och bara tog plats samt att en del ris åkte med så det ser finare runtomkring.
alt
Veden är näst intill klar, skönt! Men sen kom maken på att han skulle såga ner några döda björkar så nu finns det åter igen massa att klyva, tur att Liam är så flitig och hjälper till!!!! Vi lär inte frysa i år och inte heller det näskommande å det efter det…
Ja, det som var rätt kul var att av några av promenaderna som Outi och jag gick så fann vi trumpetsvamp och härligt gula kantareller, det var guld det och jösses vad gott det smakade.
Så helgen kan jag summera med att det var en av de bästa helgerna på länge, lugn och ro, paradiset, familjen och vännerna!

Toppen make!!!

 

Så är snart dagen här som jag längtat efter… fredag, härliga fredag, i morgon är det äntligen fredag!
Varför denna längtan? Jo, i morgon åker vi ner till torpet för att hämta ny energi, andas och ha trevligt. Outi, Tommy och Alexander kommer ner med och vi ska passa på att fira Alexander då han fyller 6 år.
Nu var det så länge sedan vi var på torpet och det ska bli så mysigt. Får nog ta med sig varma kläder och elda mycket för att hålla värmen uppe då det börjar bli kallt ute. Ser fram mot när mörkret lägger sig och alla värmeljus lyser upp tillvaron. Barnen myser en stund framför tvn innan de kommer somna in och vakna till en ny dag med massor av bus, lek och äventyr.
Så därför har jag längtat till just den här fredagen som komma skall i morgon!
Nu sitter jag här och funderar på om jag ska packa min träningsväska då jag ska till sjukgymnasten direkt efter jobbet i morgon. Det kommer ju vara snävt med i tid i morgon för jag börjar oförskämt tidigt i morgon, vem tusan kom på att man ska börja 6:45?!?!
Nå väl, jag har ju något roligt att se fram mot så det får väl gå som allt annat! Jag väntar ju även på Thomas som jag så i 20 minuter efter att han slutat jobba för idag. Han ko hem, gav mig en kram, bytte om, tog sig lite käk och åkte iväg. Nu var det en godemans kurs som han anmält sig till och det kan ju vara bra att gå en sådan då han är just en godeman… Inte bara en godman, han är en toppen make till mig med…

Tisdagarna med Morrie!

 

Igår kväll klockan 19:00 satt jag bänkad på stadsteatern i Jönköping och väntade på att ”tisdagarna med Morrie” skulle börja…
Och så släcktes det ner och började, de två timmarna jag satt där blev jag totalt bländad av vad som hände. Det berörde mig så mycket att jag fällde en tår sista 10 minuterna av föreställningen.
alt
Nu blir jag ju skogstokig efter det här och måste bara läsa boken, för i boken har jag hört att det går ännu djupare än vad som fanns på teatern.
Om tillfälle ges, gå och se denna fantastiska teater… Lovar att Ni inte kommer bli besvikna!
 alt
Morrie Schwartz var Mitch Alboms favoritprofessor, mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten, men det blir inte av. Många år senare, mitt i karriären, får han se sin gamle professor på tv. Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp men inte hans intellekt och hans lust att leva. Mitch beslutar sig för att besöka Morrie varje tisdag, precis som under studieåren. Vi får uppleva de båda männens känslostarka och humorfyllda möten med samtal om kärlek och förlåtelse, liv och död.

Soppa!

 

Det går lära gamla hundar att sitta, det sägs ju att det inte går men jag har bevisat motsatsen…
… Jag, jag är en ung mammarika, en glad och positiv mammarika så jag fick för mig att jag skulle lära min make som av en händelse är äldre än jag vilket då blir lite så där halvgammalt. Så bortsett från att han inte är en hund utan han är en man kan man ju jämföra att maken som då är gammal är som en hund som ska lära sig.
Vad hade jag tänkt lära maken, den gamle rostiga kärleken??  Jo, att laga en god mustig soppa i höstregnet som gör susen för både stora och små liv, gammal som unga. Så snäll som mammarika alltid är köpte jag ingredienserna till den mustiga goda soppan som skulle tillagas.
Potatis, lök, zucchini, morot, kålrot, färs, tomatpuré och så klart buljong och vatten… Medans jag stod i badrummet för att göra mig någorlunda representabel inför mitt möte med den underbara växten Aloe Vera, den som kan göra susen för både kropp och själ.
Så berättade jag ord för ord om hur man tillagar en soppa, en från grunden. Nu är det inte så att jag tvingade min kära gamle rostige make till att laga soppa utan detta var något som faktiskt han ville lära sig.
Resultatet fick jag idag då jag och Noel skulle äta lunch tillsammans och jag var sugen på lite varm soppa innan jag och Noel skulle bege oss ut på en promenad ner till Liams skola för att hämta hem han.

 

 

 

De må jag säga, det går att lära för det var så gott… Jag njöt av varje surpel som det vore den finaste chokladen man kan tänka sig, eller man kan kanske jämföra soppan med rysk kaviar, det var mumma det. Varma goa och mätta tog Noel och jag på oss munderingen för att klara av att vandra ner i blåsten och regnet för att möta upp Liam…

 

 
 
 

 

Medmänniskorna!!!

 

Oj, vad det händer mycket omkring mig nu då… det gör mig alldeles glad och sprudlande upprymd. Idag har jag varit på ett Aloe Vera party och visst visste jag att Aloe Vera är bra, men inte så bra viste jag inte. Nu är jag fräls eller så kommer jag bli frälst efter att ha testat det jag köpte. I och för sig ville jag köpa mer men det är inte det billigaste så jag tar lite i taget för då märker inte maken heller att det nallas pengar… Smart fru, ett fru tips, ta det pö om pö!
Förutom det så ringde min syster dotter Alice till mig när jag nästan hade stigit in genom dörren och hon var glad hon med vilket gjorde mig på ännu bättre humör. Varför hon ringde berodde på att hon ville att jag skulle sätta mig vid datorn. Och vid datorn satte jag mig tog emot en länk som Alice Cybade över till mig genom msnen…
Resultatet fick både mig och Thomas att skratta gott, ja till och med Outi (precis som om det är svårt att få Outi att skratta) för jag cybade över den till hennes msn så att hon kunde dela vårt skratt från gräddhyllan.
Ja, titta själv… Vem är det som döljer sig???
Men förutom det så gjorde mammarika en insatts för våra medmänniskor, jag var egentligen inte helt ensam om det för Outi var med mig och även hon hjälpte mänskligheten och i det här fallet en gammal man.
Outi kom för att hämta mig och köra ner mig till arbetet vilken jag blev jätte glad för, hade nog inte kommit iväg annars men det är en helt annan historia. När vi gav oss iväg ner för Ekhagsringen så satt det en gammal man på trottoaren men sina gångstavar bredvid sig och huvudet mellan knäna. Outi tvärnitade när jag ropade stanna och sprang ut till den lilla mannen som satt där så ensam.
Det visade sig att han hade fått så ont i ryggen och inte kunde gå längre, så Outi backade in till med bilen och fixade stor plats i sätet, en annan dam kom till undsättning och hjälpte mig att få upp mannen på benen så vi kunde leda in han i bilen.
Han vart allt lite förvirrad och det fick jag bekräftat senare i berättelsen. Väl framme vid hans hus så kom han inte ihåg portkoden till dörren. Men efter lite letande fann Outi nycklar i en av hans fickor och vi kom i alla fall in i värmen. Tur var att de hade en liten soffa i trappuppgången för här började mannen bli trött och orkade inte så mer.
Jag fick reda på vilken våning han bodde på och han trodde att hans fru skulle vara hemma, så jag sprang upp och ringde på då varken Outi eller jag ville gå in i hans lägenhet med nyckel utan att någon anhörig var med. Men det vart inte någon hemma så jag fick snällt gå ner och vi fick klura ut en annan plan för den lätt förvirrade och trötta mannen med smärta i ryggen. Jag fick absolut inte ringa till sjukvården för han.
Men efter lite tänkande fick vi fram vad hans fru hette och ringde nummerupplysningen och fick tag på ett mobilnummer. Dessvärre svarade det inte någon på detta nummer men turen var ändå på vår sida för frun kom i samma ögonblick hem. Hon undrade så klart vad som stod på och jag förklarade vad som hänt och hon vart så tacksam och berättade för mig att hennes man hade Parkinson och det förklarade ju en hel del om hans tillstånd.
Så slutet gott, allting gott… Nu hoppas jag på en lika god nattsömn som den vakna tiden har varit igår och idag!
Natti natt

Rehabilitera mig!

 

Oh, nej mammarika har inte gått i vinteride än… Mammarika har bara haft fullt upp att använda den energin hon har kvar till det allra nödvändigaste. Men nu är jag åter här och laddar inför en Aloe Vera kväll nere i stan med katta och Ida, det ska bli kul.
Ett avbrott i vardagen är faktiskt något man behöver och med tanke på hur natten har varit, så är det skönt att komma i från och få lite annat i skallen. Thomas har ju även fått lida av mammarikas icke sömn då jag mammarika har haft svårt för att koncentrera sig på att sova när man har en make som andas… Ja, han andas högt, i alla fall när mammarika ska försöka sova!!!
Men igår var det en rätt okej dag, hade lite rehabilitering för mig själv här hemma innan gruvan väntade några timmar på kvällen. Så jag tog en lunch med Outi och sen låg jag i soffan och läste ut en bok. Nu vet mammarika inte vad hon ska läsa härnäst?!
Efter Aloe Vera kvällen som Susanne, Noels gamle fröken på Jära gård så är det favvo programmet klockan 21.00 på kanal 9, det längtar jag också till. Så på det hela är jag nöjd med dagen hitintills och det ser inte ut att bli ändring på den heller då det bara är kuliga och rehabiliterade händelser för mammarika som komma skall!

Realist!

 

Nä nu får det väl räcka…
Vart man än tittar i nättidningarna så säger det att snön är på väg, nu har det varit på väg hela helgen här på gräddhyllan och det enda som jag fått i skallen när jag har varit ute är regn… Vått regn som har landat som små irriterade blöta hämnddroppar efter den härligt soliga semestern man fick i år.
Fast det har i alla fall satt ruljans med dessa lovord om snö för maken gick ut i eftermiddag trots lite skallebank (efterdyningar från igår) och bytte däck på både vår och Kittys bil. På tal om en gubbe som har efterdyningar är det nog lika jobbigt för frun i huset som får gå omkring och lyssna på allt stånk och stön som kommer ur den där lealösa kroppen som hon är gift med.
Inte är det möe med han och blek och hängig, svårt att få kontakt. Undra om det var lika svårt för Tommy och Peter igår att få något vettigt ur han eller om det bara är mammarika som är lite i vägen för efterdyningarna?!?!
Nå väl, däck har han bytt och det var ju en bra kraftansträngning som för att vara dagen efter så mammarika är rätt nöjd över detta. Maken har även närvarat när vi firade Kamilla, fast det var nog inte så jobbigt för han… Det var mest att tugga, dricka saft för att sedan följa med Addie till Media Markt och köpa väggfäste till tvn, det gick hur bra som helt, men så brukar det i och för sig vara när det gäller att åka till sådana affärer med teknik i. Då brukar det inte stånka eller stöna, det går lätta att böja sig ner och knyta skorna, inte ens magen är i vägen för maken vid sådana tillfällen…
Helgen har som vanligt gått allt för fort och jag önskar att en helg skulle ha si så där 36 timmar till för att hinna med och njuta och känna av ledigheten. Men verkligheten är ju icke så och realist som jag är så biter jag i det sura äpplet och längtar till nästa helg. Den helgen hoppas jag att vi kommer tillbringa på torpet med Outi, Tommy och Alexander för det var ett förslag från Outi som jag tog till vara.
Sitter här i väntan på att ”Starke man” ska börja på 1an snart, då kommer jag förmodligen få skratta lite igen. Den är ju så himla rolig och jag har svårt att förstå att de kan hålla sig, eller de kanske får klippa bort över hälften under inspelningarna.
Liam och Noel har äntligen kommit i säng, det behövs för i morgon är det åter igen måndag och vardag…

Förmåga!

 

Mammarika har talang, bra talang, sådan talang som många bara drömmer om. Mammarika tog sina tankar och skickade ut i rymden. Nu menar jag inte genom sybern utan på något konstigt sätt kom mina tankar som även är mina önskningar och dessa önskningar blev till verklighet!
Mammarika önskade att hon vetat dessa förmågor långt tidigare än igår kväll för då hade mammarika lagt beslag på mycket här i livet.
Men igår var det inte så värst mycket som hon önskade sig, det var bara nybakta bullar och kladdkaka till fikat hos Kamilla idag. Och hör och häpnad, det var precis det som det bjöds på. Jag frågade Kamilla lite försynt om hon läst bloggen som jag skrev i går kväll…
Det hade inte Kamilla gjort och frågade om det var något speciellt som stod där. Då berättade jag att jag önskade mig kladdkaka och nybakade bullar till fikat. Kamilla kom tillbaks till tv rummet och tittade med stora ögon på mig och frågade om jag skämtade!?
Mammarika skämtar inte om så allvarliga saker som kladdkaka och nybakta bullar. Mammarika kan skoja om mycket annat, men inte detta allvarliga ämne som fika.
Det visade sig att Kamilla hade sått och bakat bullar till halv elva igår kväll för att vi skulle få det till fikat, fattar ni vilken förmåga jag har?!?!
Gott var det och en ny sort av kladdkaka har jag nu avnjutit med Familjen Persson. Liam, Noel och Thomas de var nöjda de med, Liam hade kladdkaka ända upp till näsan när han väl var klar.
Nu är det dags att gå till älgsteken som står och puttra på spisen!