Tid… När?

Tick, tack… fredag kväll och här är jag, mammarika, Fru Jonsson således icka the blogger. Ligger här, nja halvligger i min goa säng med lilldatorn i knät. Thomas, den tekniknördiga maken ligger bredvid med den lilla platta plattan. Han sover med den, han har bytt ut en kudde för att han är så innerligt kär i denna lilla platta platta.

Skulle han hamna i ett så kallat ”bara välja en sak” och det var mellan mig och plattan så vore det kört för fru Jonsson, det är en sak som är säker det. Tror inte frågan skulle hinna bli helt ställd förens han tog plattan och sprang.

Vad har hänt annars i mammarikas liv idag…? Ja, det kan man ju undrar… Tog mig till A6 efter att Anna och jag tagit oss en morgonkaffe på gräddhyllan tillsammans och innan A6 han jag även med ett snabbt litet möte med valberedningen. Det är ju snart dags för den årliga stämman i vår förening.

Sen for vi upp till A6 och in i BR butiken för att köpa leksaker. Noel fyller ju faktiskt 6 år snart, ja om sis så där en 12 dagar. Så det var lika bra att fixa det, vill ju inte glömma bort han.

Nu är det bara att fixa till lite kalas för han med. Har försökt att få till ett litet möte med maken för att planera, men det verkar näst intill omöjligt att maken får en lucka för mig och mitt planerande.

I morgon är det gruvan hela dagen lång, ända in till sena kvällen. När jag väl kommer hem så är både maken och mina två små under inte hemma. Nej de beslutade sig för att fara ner till paradiset och göra ett litet höströj. Så vi ses förmodligen på söndag kväll när jag kommer hem från gruvan och det skulle inte förvåna mammarika om maken redan sover när jag kommit hem till gräddhyllan.

Ne, nu orkar jag nog inte ligga här och skriva mer, det ligger en bra bok och väntar på mig… Inte bara det, jag har några drag på wordfeud också att ta tag på innan ögonlocken ska ner.

After och innan!

Idag har jag känt mig som en tonåring, eller än värre som en
full tonåring på jobbet. Inte för att jag har druckit alkohol under mitt
arbetspass idag, för det är ju dels förbjudet och sen är det inte så att det
faller mig i smaken.

Men så pinsamt vart det i alla fall, då det säkert såg ut
som om jag både vart full och odräglig. Idag har jag fart mellan husen i stan
och när jag hade det sista som jag skulle göra så fick jag en snilleblixt att
jag skulle gå från kontoret ner till Kilalen, en promenad på en si så där 30
minuter.

Så där gick jag medans det blev allt mörkare. Många var ute
på så kallat ”after work”, eller jag antar det då det vart fullt över allt jag
tittade in medans jag knatade förbi. Det var då det där pinsamma skedde, där
bland alla torsdagsglada Jönköpingsbor som jag såg ut som en full tonåring…

Funderade och jag antar att jag måste ha andats samtidigt
som jag funderade. Ja, med öppen mun menar jag, för om man inte andas så dör
man ju…

Det var då det hände i alla fall. En liten, liten jäv… fluga
bestämde sig för att mucka med mig. Det kan ha varit ett annat lite flygfä, han
inte kolla så värst noga… Ja, inte smaka heller. Den fick i alla fall för sig
att korsa mammarikas väg, precis i en andning och inte bara det. Den bestämde
sig för att flyga in och sätta sig på mammarikas vomeringsreflex…

Säkert ett jätte kul spratt om man är ett flygfä som vill ge
igen för alla smackade flugor som vart i sommar.

Med ett stort ulk och en snabb framlutning så la jag en
liten spya där mitt på trottoaren. Där folk gick och tittade på mig, det var
pinsamt m men det slutar icke där. Nej, jag blev så chockad av vad som hände
att jag snubblade till och när jag gjort det så hade väl både flugan, äpplet
och kaffet som jag intog innan åkt ur mig. Då händer nästa grej, halsen liksom
låser sig där i min panik och värsta rapen kommer från min annars så vackra
stämma…

Å så vart jag  och är
fortfarande helt nykter… Detta får bara inte hända, men det gjorde det och jag
har nog aldrig gått så fort från en plats och jag har nog aldrig önskat att det
vore mer mörkt än vad det var och framför allt… jag hade nog aldrig heller
önskat att jag var så nykter som jag var vid detta tillfälle…

Och med dessa ord så önskar jag alla flygfän att de kan fara
åt skogen… å så gonatt!!!

Färger!

Att få något av den man tycker om mest när man minst anar
det är bland det roligaste jag vet…

Det fick jag erfara härromkvällen när jag låg i sängen och
läste boken innan jag skulle somna. Då kom maken hem efter 12 timmar i
fabriken, med sig hade han en härligt fin höstig blombukett till mig. Ja, bara
så där utan anledning. Fast maken ansåg att det fanns en anledning, det var för
att han uppskattade all markservice som jag har bistått med den sista tiden
även om jag inte har varit piggelin i kroppen.

Men vad gör man inte för sina tre små favvokillar, jo man
gör allt!!!

Så en blomma kan betyda så mycket, så mycket att man vill
fortsätta med den tråkiga markservicen bara för att man tycker om dem man gör
det för…

 

Nu ska Ni få njuta av mina fina blommor och dess underbara
färger!

Vecka 44

Oh, idag vart det ju riktigt skönt att få vakna när klockan
ringde och det fortfarande var mörkt ute. Inte för att jag är så där superglad
över att gå upp tidigt, nej jag sover ju gärna om det går.

Men jag hade idag en sådan där dröm där det segare sig. Typ, man går och går men aldrig kommer fram. Kan inte rätta till det som är fel, så det var skönt att vakna och inse att det bara vart en dröm

Sen vart det ju inte sämre av att solen tittar fram med alla
sina strålar över gräddhyllan. Bara att veta att solen är framme gör ju så att
man inte vill gå och lägga sig. Ja, det finns ju en orsak också varför jag inte
kan sova bort dagen, det är ju gruvarbete idag med.

Höstlov, ja snart är det vecka 44 här på gräddhyllan och då
innebär det för mina barn att det är lov. Och för att de nu ska få känna att
det är lov så bör de ju vara lediga. Så mammarika har helt sonika ansökt om
föräldraledigt, min lilla Liam har snart blivit 8 år och då är dagarna över för
att vara föräldraledig.

Inte för att jag deppa så värst mycket, det är alltid kul
att få vara med barnen. Vad vi ska göra, det har jag inte en aning om än. Men
det brukar inte vara något problem att få tiden att rulla på allt för fort när
man är ledig.

Nähä, nu en kopp kaffe, lite vila i soffan innan
förberedelse inför gruvan!

I landsproblem….

I landsproblem, det är vad mammarika har… Märkligt att det
ska vara jobbigt att behöva ta semester, det måste väl ändå gå som ett just ”I
landsproblem”?!

Ja, det är så illa att jag har hela min semester kvar att ta
ut innan nyår och jag MÅSTE ta ut den säger chefen.

Det är inte så att jag ogillar att vara ledig, nej snarare tvärt
om. Det är ett underbart att ha lite ledigt då och då. Och semestern ska vi
inte tala om, den är helt fantastisk härlig att ha.

Nej, så vad är då problemet? Helt enkelt blir jag för snål
att ta av mina dagar. Känns liksom lite skönt att ha de där dagarna stående på
lönespecen, man kan ta fram den, titta lite på den, njuta, drömma och veta att
jag just kan ta semester…

Men det gör jag ju så sällan, det liksom blir inte riktigt
av och nu är jag tvungen att ta dessa dagar och inser att det kommer minska
rejält. Men som någon positiv människa sa till mig ”Marika, det kommer ju nya
dagar nästa år”… Ja, det är ju så klart att det gör.

Så det här med ett så kallat I landsproblem, det är ju när
man har semester som man måste ta ut… Tur kanske man ska börja kalla det i
stället för otur?!

Nu är det raklång i sängen, jag är så trötter att ögonen går
i kors. Har varit i gruvan sen 06:33, inte hemma förens runt 17 tiden. Så man
kan inte annat än att blir trött… Tur då att jag har lite semester att se fram
emot!!!!

Betala & se glad ut!

Okej, nu börjar jag bli trött på förstasidan stuff i JP…
Jönköpings-Postens stora rubriker, helsida artikel om denna förbaskade
fruktstund barnen ska ha eller icke ha i skolan.

Problemet, ja det är att tolka lagen. Skolan ska vara
avgiftsfri och uppmanar då läraren eleven att ta med sig en frukt om dagen till
fruktstunden blir den inte avgiftsfri.

Då är det ett himla rabalder om de barns som kanske inte får
en frukt hemifrån, alltså skulle kontentan bli att de inte ska få ha med sig
frukt och skolan vill inte stå för frukten och då blir det inte någon fruktstund.

Jag blir så förbenat arg när jag läser detta och jag blir än
värre arg då de eventuellt ska bli förbjudet att uppmana föräldrarna ta med sig
en frukt. Vart fasen är vi på väg? Vart tusan tog föräldraansvaret vägen.

Det kan inte vara så att det är tänkt att skola/kommun ska
ta ansvar för barnen vi skapat. Någonstans så måste väl det vara i föräldrarnas
intresse att se till att ens barn har det bra eller?!?!

Det samma gäller den förbannade uppfostran som en del
föräldrar lägger över på skolan. Självklart är det skolans uppgift att lära och
ta ansvar de timmarna de får låna ens barn, men utöver det så är det baskse mig
föräldrarnas ansvar att lägga grunden till en bra uppfostran.

Idag är det alltid skolans fel… Hur kan det vara skolans fel
att en unge svär, slåss och lever rövare. För så vitt jag vet så är det inte
tillåtet att mobba, slåss och använda kränkande ord i skolan. Har det nu blivit
det är det något jag missat.

Så jag tycker och det står jag fast vid: Ska barnen ta med
sig en frukt för att få i sig lite mer energi (och vi skall icke glömma det
pedagogiska syftet med fruktstunden, det är också en viktig del för barnen) så
är det vårt ansvar som förälder att skicka med en frukt.

Och då till de som anser sig inte ha råd med frukt fem dagar
i veckan, där blir jag bara irriterad för det gäller som förälder att ta ansvar
och i ansvaret finns det då prioriteringar. Frukt eller grönsak som också är
tillåtet att äta på fruktstunden är inte en så stor kostnad att det ska
tillhöra barnfattigdom!

Tack för ordet!

 

Kliniskt rent!

När barnen är sjuka brukar jag inte få så mycket gjort, men
det kan jag inte klaga på idag. Så möe som det har skett här hemma vart det
länge sedan jag fått gjort.

Noels rum är städat från tak till golv och inte bara det,
det är ommöblerat och de två tavlorna som inte Noel ville ha kvar är nu i
källaren och annat uppsatt i stället.

Det glädjer en som mamma när ens son och i detta fall då
Noel upptäcker att det är städat och möblerat i rummet och säger med glädje i
rösten: ”Mamma, det är så här jag har drömt om att det ska se ut varenda natt
jag sover… Och nu har jag fått det som jag drömt om”. Underbart och då vet man
som mamma att man gjort ett bra jobb!

Ja, inte för att det vart nog där för mammarika med att
plocka, dona och rensa så fortsattes det in till Liams rum. Som mina små sa: ”Mamma,
vi sortera bort det som vi kan ge till bäbisen” och då menar de bäbisen som
komma skall hos farbror bus och lilla rara Anna. Noel ville även ringa och tala
om att han höll på med det till Anna, men Anna han inte svara så han ringde
farbror bus och pratade länge.

Sen ville även Liam tjöta en stund med farbror bus och tur
var väl det att Stefan vart på lite resande fot och han prata med de små. Liam
hade sagt till Stefan att han ville Stefan skulle komma och hälsa på i hans
skola en dag… Ja, det kanske inte går att fixa men har vi tur så kommer ju
farmor och farfar i höst och hälsa på då Noel ska till Lund för en operation
och då kan ju de hälsa på och se hur det är i skolan 2011…

Ja, man skulle kunna tror att det skulle vara slut där med
fixandet, men icke som nicke… Den enormt stora stryktvätten som välde över kors
och tvärs i soffan låg där och retade mer eller mindre gallfeber på mammarika.
Nu är det borta och med allt det som gjorts idag så har mammarika i stället
fått en hiskeligt sjudundrande värk i både arma, nacke, huvud och rygg… Man ger
och man får, så enkelt är det.

Tur är att jag har en dag på mig i morgon och kurera upp den
slitna kroppen, för på onsdag önskar jag allt att få gå till gruvan och göra
ett långpass igen…

Tror att turen är med Liam och Noel för att bli helt beberfria tills på onsdag, de är redan piggelinare idag ju. Inte för att de har hållt igång med så värst jobbiga saker, men de har i alla fall varit vakna.

Det har pärlats, rensats, spelats och ritats hela dagen lång. I morgon har jag lovat att vi ska mysa i soffan med en film tillsammans, det behöver nog mammarika också en lugn och rosam dag.

Bibblan!

Ugh, satt med min kära kollega Pernilla på kontoret idag och vi pratade om förkylningar.
Tänkte för mig själv när hon sa att hennes små hjärtan började bli lite små
krassa att vi har haft tur här hemma på gräddhyllan, ja Liam och Noel har
hållit sig så friska.

Men den glädjen om friska barn försvann lika fort jag kom hem, tog tempen på Liam som
grät och hade ont i halsen… Ja, 39.5 inte illa pinkat för en sjuk 7-åring. Noel som hostade lite och såg allmänt trött ut hade inte riktigt lika högt, han låg på 38.3 och det ör väl överkomligt.

Tur är att mammarika är ledig i två dagar nu och att de hinner bli piggelina tills det är
dags för gruvan igen…

Alice kom på ett litet besök här på förkvällen. Alltid lika kul att se denna lilla rara
flicka, eller snarare ungdom. Men hon stannade bara någon timma sen skulle även
hon hem och göra sig redo för natten och en kommande vecka i plugget.

När Liam låg och skulle sova påminde han mig om att vi inte gett han några veckopengar de senaste veckorna. Ja, han sa att det var fem veckor vi glömt… Mammarika kan
inte minnas att det är fem veckor, men är man inte säker ska man inte streta
emot heller. Vad Liam nu önskade sig att köpa var ju inte så dumt tänkt…
Mammarika ser ju hellre att det är något de sparat till än en massa godis. Men
Liam önskade sig ett nytt Star Wars rit/pysselbok och det tycker jag ju är en
bra sak att lägga pengarna på.

Så pappa Thomas lovade att när han åkte hem så skulle han stanna till inne på EKO för att införskaffa Liam ett block. Ja, jag tror även Noel var sugen, men det är lika bra att fråga i morgon igen för han ändrar sig lika fort som en guldfisk glömmer.

 

Såja, nu är det inte hemligt längre… Mina små underbara barn ska få en ny kusin. Farbror
Bus och lilla rara Anna ska ha ett litet knyte någon gång i Mars, det ser vi
farm emot med stor glädje… underbart, underbart och underbart.

Och så en liten recension om den
braiga boken som jag läste ut…

 

Måste rekommendera denna händelserika och välskrivan bok av författarna
” Michael Hjort och Hans Rosenfeldt” med boken ”Det fördolda”. Den får faktiskt 4 JONSSON av 5 möjliga. Spännanden läsning på högvarv. Från början till slut. Inte en aning om vem som är skurken förens det drar ihop sig i slitet, men även där börjar
man undra… Så ut till bibblan eller affären och införskaffa Er lite härlig höstläsning!!

Zombi!

Lördag, ja det är redan lördag. Jag har inte glömt bort
bloggen, men tiden har inte räckt till och jag har varit som en zombie det
sista här hemma på gräddhyllan.

Det som gjorde att all must gick ur kroppen vart nog ända
dagen då Noel skulle sövas. Undra om det inte slank ner lite narkos även i mig,
för fy bubblan vad däsen jag har varit sen dess.

Ja, min lilla Noel var så duktig och tuff, de fick till och
med sticka han två gånger innan det gick att sätta fast manicken i ena handen.
Först gjorde de det i vänsterhanden, men den venen sprack så de fick göra om
det i höger. Då blev det bra och Noel var så tapper. Han fick välja två saker
ur den roliga burken till sig själv och för att han hade en storebror fick han
även välja en sak till Liam med… Så himla goa personal det är på Ryhov
Länssjukhus, de ska ha en eloge för sitt engagemang när det gäller barn.

Så vart det över, Noel somnade efter det så kallade
dödsrycket som han fick. Ögonen stod som om de inte gick att stänga igen och
han lät som en visselpipa innan han somnade in ordentligt. Lite otäckt när man
inte är med på det direkt att de ska få ett sådant där ryck precis innan de
kommer i djupsömn.

Tick, tack klockan tickade på och det var dags för mammarika
att sätta sig och vänta på att de skulle bli klara och att Noel skulle komma
ner till uppvaket. Så småning om kom han efter ca en och en halv timma, sovande
så gott men ack så rosslig i andningen.

Jupp, Noel hade allt blivit lite förkyld under narkosen så
det slemmade till sig i luftvägen. Efter si så där ytterligare en timma vaknade
Noel till och satte sig upp, eller snarare halvsatt och så sa han: ”de där var
en bra sovspruta”. Sen fick han lägga sig och halvslumra lite till.

Ja efter ca två timmar fick vi då äntligen lämna och åka
hem. Då hade jag fått reda på att det nu kommer ta två-tre veckor innan de hör
av sig till oss. Noel hade förövrigt haft andningsuppehåll, jag tjuvlyssnade
lite när de rapporterade. Men de hade haft en respirator om det skulle bli
riktigt akut, så tror jag de sa?!

Det de däremot sa till mig som jag skulle få höra var att
det då hade gått bra och att det har varit en väldigt avanceras undersökning,
inte den lättaste och väldigt noggrann och det är svårt att göra den här på
barn…

Ja, jag och Noel kom hem i alla fall. Noel satte sig i
soffan lite trött och tittade på tv. Jag, ja jag somnade som en stick bredvid.
Så trött, det gick inte hålla ögonen öppna helt enkelt, tror jag spänt mig för
jag hade verk som bara den på kvällen i nacken.

Men nu är steg ett över och en bra bit på vägen har vi ändå
kommit!!!!

Lite valium kanske?!

Ugh, idag är det dagen innan dagen som jag har sytit lite
för… Tror att även Noel har haft lite tankar runt det som komma skall i morgon.
Att se sitt barn somna in kommer jag aldrig kunna förlika mig med. Noel har jag
pratat och pratat och pratat med så han ska veta vad som ska hända. I kväll bad
han att vi skulle sätta oss i soffan och prata igen om dagen i morgon, min
lille plutt.

Liam vart lite undrande också, om de skulle kunna se in i
Noel och hur det såg ut då i så fall. Noel har haft mardrömmar tre nätter i rad
och är helt förtvivlad, skakar och gråter, klamrar sig fast om mig när jag
kommer in till honom, det får mig att fundera om det är det undermedvetna som
spökar även hos Noel?!

Vad är det som är kul idag då? Jo, min stationära dator
funkar som den ska… Härligt, ett bekymmer mindre. Fick lunchbesök av Outi och
Markus idag, det vart svamppaj som var på menyn. De goda svamparna som vi
plockade igår vart det och Outi köpte med sig en Västerbottenost och det blev
bättre än gott.

Inte bara det, på eftermiddagen fick jag ett mess av Ida som
vart kaffesugen. Sebastian vart leksugen så det passade ju bra då Liam och Noel
satt och lekte med lego för fullan halls. Så de stannade en stund och förgyllde
vår eftermiddag.

Sen var det tid för att hämta hem min kära make från butiken
han bott i den senaste tiden. Men ack så jag bedrog mig, fick ju inte behålla
han allt för länge här hemma på gräddhyllan heller. Det var ju möte nere i
bunkern, så in och ut… Fast han hann ge mig en puss på kinden och den varmaste
kram man kan få av den som man älskar mest… Ohlala, love is in the air!

Idag när jag hämtade hem de små insåg jag att det inte finns
en enda sann reklam när det gäller barn och kläder som ska klara väta, regn och
annat som kan komma till barn när de är ute på äventyr. Fattar inte, jag skulle
ha kunnat fylla en hel sandlåda med bara sand som finns i deras skor. Köpte två
par jätte bra skor, det vart softschel på så de skulle avvisa väta, vatten… Gör
de det?!?! Nää! Liams gummistövlar som vart dyra som attans, det sved i den
ekande plånboken. Ja, de har inte hållit heller särskilt länge. Så vad är det
som gäller?! Vad ska man köpa? Vad ska de ha på sig för att inte bli alt för
blöta? Eller man kanske helt enkelt ska låsa in dem tills vädret blir somrigt
igen?!?! Fast som Noel sa sist han ville gå ut och jag sa det regnade så de
kunde vara inne: Men mamma, vet inte Du om att det är nyttigt att vara ute?

Och med det avslutar jag den här dagen framför den här
datorn och beger mig in till min sköna säng och den braiga boken som snart är
slut…