Adlibris!

Oh, idag är hjärnan inte totalt död som den var igår efter mötet med min kära vän som blivit så sjuk. Visst kanske inte alla små celler är på platts än innanför skallbenen, men jag överlever…

Jobbat hela dagen, trodde först att jag skulle vara liggande i värk idag men tog mig upp vilket jag är glad för.

Efter jobb jäktade jag iväg på styrelsemötet och gjorde min plikt dör för att sedan slänga mig i bilen hem och avlösa min kära syster yster som förbarmade sig över mina små kids i kväll.

Fast hon föreslog att jag kunde åka hämta Thomas som gjorde sin sista dag på sitt gamla jobb. Han slutade vid 19 när jag kom så jag tog bilen och hämtade hem en glad, lycklig och sprallig make med en stor bukett med älskade fina tulpaner.

Tulpaner är mina favoritblommor i vas, de är ju helt underbara. Ja, nu börjar en ny epok för Thomas. Ja det blir väl även för mig då jag delar hans liv. Imorgon har han fått i uppdrag att kolla upp om nu Stella kan få vara med han på kontoret, då det är andra som har sina små djur med på dagarna. Så det blir ju en fin grej även för lilla Stella om hon får vara där i stället för ensam hemma då jag också är på jobb.

Då behövs en ny hundkorg, men det behövs ju inte så stor då Stella är sååå liten!!!

Jobb tidigt i morgon igen för att sedan gå hem och vara ledig fredag och lördag. En minihelg nästan ju. Söndagen brukar gå fortare än tåget, så det gör mig inte så mycket. Missar ju i oh för sig barnens simning med det fixar ju pappa Thomas galant som alltid.

Kom på att min kära svärmor har gått och blivit ett år äldre och det har även försvunnit innanför skalet… Så ett Stort Grattis så här lite i efterhand kära svärmor. Hoppas vi ses den 10 då det är Thomas tur att firas!

Thomas var sugen på att beställa en bok på Adlibris, så då råkade det även komma med fyra böcker som jag ville ha. Det börjar ju komma ut lite uppföljare till några jag läst som har varit så himla bra… Så ännu mer lektyr till mammarika att läsa… Bara massa däckare, me like!

Nähä, en liten macka, en liten rengöring av mig och sen bums i säng….

Ta väl hand om er och njut av de små stunderna i vardagen. Man vet aldrig när de är förbi!

Klappa din fina kind!

En tung dag… Jobbigt att se en vacker människa få en sådan sjuk kropp… Älskade vän snart är du i himlen och kan sprida din godhet över oss andra som får stå gråtande kvar.

Det var ändå skönt att få säga adjö och ge dig en varm kram och klappa din fina mjuka kind. Önskar jag hade din styrka, Du är en förebild för mig!

Nu sova, det tar på krafterna att sörja bredvid!

 

Odörer…

Segeryran har hållit i Liam hela dagen då han knallar runt med sin guldmedalj om halsen. Dessvärre har segeryran luktat skunk, inte för att han fuskat utan för att det har kommit baskilusker till gräddhyllans metropol, La Familias Jonsson.

Det luktar skunk, det låter och man behöver en toalett. Kan säga att det inte kommer genom munnen…

Nog talat om detta odörartiga som inte är kul!! Maken fick ringa till arbetet och sjukskriva sig tills i morgon, konstigt för han då det inte är många dagar kvar där borta han är nu. Men han har inte varit sjukskriven på de 10 år han vart nere i stan och jobbade så han kan gott och väl ta igen det nu.

Sitter och drömmer mig bort till Thailand, nu har jag verkligen fått blodad tand över det soliga förslaget min kära make kom på.

Det roliga i det var att vi hade tänkt fråga svärmor och svärfar om de kanske hade lust att följa med och nu sa Thomas att svärmor kanske var lite sugen på att åka med. Det hoppas jag de vill, skulle vara kanon och Liam och Noel skulle nog bli jätte glada med att få skvätta lite saltvatten på farmor!!

 

I morgon är jag ledig och det är la tur då läget är lite ostabilt i våra små magar. Så Liam och Noel får snällt vara hemma med mammarika och Pappa Thomas en dag extra. Hoppas innerligt att allt är okej på tisdag.

På tisdag ska vi åka hälsa på en ängel, en ängel som sakta tynar bort. Jag måste bara få ge en kram till och tala om att jag älska henne så mycket innan hon tar sin egen resa till en nivå som vi andra inte kan vara med på. Jag vet att hon kommer bli en underbart fin ängel som kommer vaka över alla oss. Hon är en person som alltid har en god tanke om alla!!!

Nu ska jag försöka sluta tänka på detta hemska. Ska lägga mina tankar i min bok som jag nu har börjat komma in i. ”Vredens Tid” av ”Stefan Tegerfalk”

Här kommer en kort resumé om vad boken handlar om…

En septembermorgon 2004 frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord – en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.

 

Sov gott alla där och glöm inte bort de små stunderna, de är unika har jag nu fått erfara!

Guld på gräddhyllan!

Oh, stolt mammarika… Jätte stolt faktiskt.

Visste inte vad jag kunde förvänta mig av Liam på hans första simtävling. Tror inte heller att Liam visste själv heller…?!

Men vi kom dit, Thomas har blivit mer krasslig så vi slapp göra sten, sax å påse om vem som skulle få följa med på den första tävlingen med Jönköpings simsällskap.

 

När vi kom och tittat en stund för Liam var bland de sista i tävlingen så började Liam tveka om han verkligen skulle vara med. Men bestämd som jag är så mopsade jag på att han bara skulle vara med (fel eller inte, det får experterna bråka om) då vi kommit dit och anmält oss.

När de ropade upp Liam och de andra tre han skulle tävla emot så sprang han i alla fall inte hem utan bort till startfältet och på bana två som var hans…

Oh spännande!

Sist i men först i mål… Så spännande, så kul och så snabb han var!

När han vart färdig kom han upp och sa att han ville vara med på nästa tävling igen, härligt!!!

Så nu vet jag att min lilla guldgosse Liam är av äkta guld!

Änglar finns!

Lördag och det kommer närmare och närmare. Jag vill inte förlika mig med att någon man tycker om så mycket snart ska lämna oss och bli en ängel. Igår fick jag nog klart för mig att detta är på riktigt och snart är det över. Fick panik, började gråta oerhört mycket och fick ringa upp en gemensam vän bara för att prata av sig. Visst hjälper det, men sanningen är och gnager på en och det gör så ont.

Det som är jobbigt, jag är ju jätte glad över att Thomas fått det nya jobbet. Det jobb som han i några år har pratat om och nu är han där. Jag vill glädjas ännu mera men just nu kan jag inte det. Som tur är har jag en sådan förstående man, som vet att jag tampas med en döende vän. Tack Thomas!

Idag har det redan hunnit bli lördag. Men fredagen vart inte allt för illa även om den gick fort. Dagens mesta vakna tid tillbringade jag på arbetet och Thomas på sitt nya arbete. Ett möte långt möte på engelske, Thomas får nog börja ta fram sin engelske igen för nu är det i skarpt läge.

Jag hade min dag på jobbet, men jag hade ju något roligt att se fram emot. Malin och Krille hade nämligen slängt ut en spontan inbjudan om tacokväll ute i skogen. Det tackade vi ju inte nej till. Thomas tog till och med semester för att enkom kunna vara med om den här mysiga fredagskvällen som vi fick. Tack Malin och Krille för att ni gjorde vår fredag till en superfredag!

Idag händer det mycket saker också…

Noel och Liam är på tennisträning just nu och efter det ska Noel ta med sig en kompis från tennisen hem hit. Liam går icke lottlös han heller då han har valt att anmäla sig om en simtävling i eftermiddag. Så himla spännande och kul tycker jag det ska bli. Dessvärre kan bara en av oss åka med och vem det nu blir får framtiden avgöra… kanske sten, sax och påse?!

Hejja Liam!!!

Nu ska jag se om jag får undan lite dammtussar, det märks att det har varit en downperiod här hemma då det har grott igen…

ÄNGLAR FINNS OCH SNART KOMMER DE FÅ SÄLLSKAP AV EN FANTASTISKT FIN ÄNGEL!

Gråter…

Döden flåsande i nacken!!!

Oh, mammarika ligger i sängen efter en lång dag i gruvan. Åkte 10:30 och var hemma här nu vid 22:15 tiden. Men jag ligger här glad och väldigt ledsen.

Glad är jag då min kära make ska börja på ett nytt arbete. Ja, han börjar lite smått redan i morgon, jobba lite dubbelt så där. Detta är jag otroligt glad över, nu kommer mammarika få en glad make.

Vad jag gråter över är den hemska tanken på att mista någon, en vän som tynar bort. Hur tar man farväl? Vad säger man till någon som har döden flåsande i nacken hela tiden. Till en som lever på övertid var dag som går. Jag trodde inte jag skulle kunna sakna någon så mycket… Hemska verklighet att hon snart är borta…

Med som sagt, jag har krypet ner här i sängen och tagit fram min lilla blå laptop som legat i nattduksbordets undre låda. Det var så illa att batteriet vart helt dött och jag fick kräla ner bakom och sätta kontakten i väggen. Orkade inte sitta rakt upp och ner vid den stationära datorn, men vart ändå sugen på att skriva av mig lite tankar om livet och döden som finns bakom knuten och hoppar fram när man minst anar det.

Värker i min kropp, axlar, nacke och skallen. Tror det beror på att jag är på helspänn hela tiden. Önskar de hade funnit ett botemedel mot cancern och ett mot whiplash, då hade jag inte haft så här ont och varit lite halvt invalid. Men som sagt, vad är detta mot döden?!

Men i morgon är jag ledig och ska passa på att hämta lite ny energi och fånga dagen!

Sov gott alla

Överdriva!

Brr.. Sicket blåsväder det är ute då… Stella darrade ju värre än ett asplöv. Snäll fru som jag är så åkte jag och hämtade hem maken från jobbet så han slapp vandra de 30 minuterna det tar för att komma hem till gräddhyllan.

Har lite pirr i magen allt, inte över att jag ska göra något utan över vad som sker i morgon för min älskade make.. Mm, fortsättning följer där när jag vet mera!!!

Kom att tänka på att barn är ju så himla underbara med vad de säger och tänker. Förra söndagen åkte ju jag och Liam ner tidigare till Torpet med Outi och Alexander för att Liam var allt för förkyld för att gå på simskolan.

Då började Alexander också hosta och det väldigt överdrivet. Till slut sa Outi till Alexander att nu får Du sluta, Du överdriver ju så man får ont i öronen… Det gick en liten stund så säger Liam i rätt så skarp ton: Outi, vet du ens vad överdriva är?

Man kan ju inte annat än skratta..

Med dessa ord lämnar jag tangentbordet och knallar i säng för att läsa de sista raderna i min allt för spännande bok!

Dåligt samvete!

Oh, vart ska jag börja…

Sportlov hela veckan och ledig sådan. I Torpet har vi njutit fullt ut, förutom någon avstickare från Thomas sida som skulle in på något möte inne i Jönköping. Blev dock lite irriterad över, eller Thomas blev väldigt irriterad över när han skulle gå en ”Momsinformatin” på Skatteverket och när han jäktat in till stan för att inte komma försent så stod det en lapp på dörren att det var inställt. Så momslärandet får vänta ett tag till… Själv tycker jag bara moms är kul när man får tillbaks… Moohaaa!!

Idag har jag haft heldags APT och mitt huvud är totalt uttömt. Det har varit en dyster dag för övrigt då man har annat i tankarna än jobb. Det är inte mycket jag hatar, men jag kan utan att skämmas säga att jag hatar cancer, fy fan rent ut sagt.

Det är det som har rört sig i skallen, någon man tycker så mycket om som häller på att förtäras av denna hemska, gräsliga sjukdom. Ung och så mycket kvar att ge, det är för djävligt!!! Finner inte som helst någon reson i att cancer över huvudtaget ska finns på vår planet, det är det och fästingar. De två borde utrotas med gott samvete!

Känns dock skönt att fått ladda i en vecka med andra tankar än sjukdomar. Nu är det jobb som gäller, många timmar i gruvan och många timmar som jag hoppas kan lägga mitt tänkande i och glömma bort den grymma verkligheten för en stund.

Hade haft en tanke att sätta mig vid datorn igår en sväng efter att vi firat av syster yster Kitty-Lou som blev ett år äldre igen. Men jag var totalt slut igår och somnade med boken över ögonen. Det var bara att inse n är man vaknade upp lite dåsig efter en stund att lägga ner läsandet och sova för natten.

Vaknade vid trehugget i natt och vart akut damrumssugen, så upp och tassa in till damrummet en stund. Då kom jag på att när vi kom hem igår så glömde vi ge Stella sitt foder.  Fick så dåligt samvete över att hon kanske var hungrig så jag kunde inte annat än att skramla fram matskålen och de hårda pyllerna i natt.

Nähä, nu ska jag ta mig något smärtlindrande och sätta mig i soffan och njuta av kvällen innan det är sovtajm igen!

UNO!

Sportlov, sportlov och sportlov…

Ja, det går ju så där att sporta nu på lovet, i alla fall för mina små älskade barn. Liam har åkt på en dunderförkylning som heter duga. Hostar och snörvla, till och från med feber. Fast peppar, peppar han står i alla fall på benen och humöret är inte det värsta (än så länge). Fast gråten är inte svår att få fram när man inte är helt hundra.

Noel är dock mindre förkyld, så det är ju något positivt i alla fall. Själv är jag lite halvt om halvt, men man ska inte klaga för det finns de som har det ön värre.

Saknar min kära make nu som har varit hemma på gräddhyllan i ett par dagar för att gå på lite möten och fixa klart lite bokföring. Men idag kommer han tillbaks så vi får en dag till innan verkligheten komme tillbaks på måndag.

Vi skulle ju fira lite i helgen, men det får vi ta en annan dag då barnen är mer piggelina så de orkar leka med sina kära kusiner i Motala. Så grattis, grattis till Mia som nått 30 strecket och till Stina som nu är 3… Underbart!!!!!

Idag fyller även Felix i år och på söndag fyller syster yster Kitty-Lou år. Det bara kalasas hela tiden runt om oss lite var satans…

Idag lyser solen här på torpet och småfåglarna kvittrar runtomkring i träden. Så härligt det är helt enkelt. Fast efter att Liam, Noel och Alexander varit ute en stund var det nu dags å komma in. Liam känner ju inte att han tappar orken när han har roligt, så det vart lite tårar som kom. Men mammarika är smart, det fixade hon undan snabbt genom att ta fram UNO som de tre små sitter och spela vid köksbordet nu.

Nähä, om jag skulle ta för mig något en stund?!?!

Isprinsessa, eller va det en valross?!

Även idag har det varit en fantastisk dag här nere i paradiset. Har i och för sig tagit mig en tripp in till staden Jönköping för att kolla så folket finns kvar när jag väl ska vända tillbaks.. .Näe, så var det ju inte om jag ska vara ärlig.. .Hehe, skulle ju kolla in posten på gräddhyllan och så var jag även med Outi för att tanka lite gas (här är vi miljövänliga så in i bomben).

 

 

 

Sen ville min kära make att vi skulle ta vägen förbi Biltema för att även han skulle få sin kvot av nöje uppfylld. Och vad kan hans nöje vara förutom mig?! Så klart, det är ju sladdar, sladdar och kontakter…

Men detta tog dock inte hela dagen, vi vart tillbaks redan innan lunch (det kan bero på att vi har en Liam som har fått för sig vakna klockan fem nu för tiden) så sovmorgon har vi inte och har vi inte sovmorgon så blir det ju att gå upp tidigt och går man upp tidigt så kommer man iväg redan på morgonen.

Hem kom vi och barnen som hade varit ute i snön började bli lite hungriga. Så skala potatis och på med dem på vedspisen… Så perfekt att göra mat på den. Får plats hur många som helst grytor på den och det var ju tur.

 

 

 

 

 

För det vart grillade chickenvings, kokt potatis, smörkokt majs, brysselkol, stekta kantareller, rårörda lingon (som för övrigt svärmor och svärfar plockat till oss) och sist men inte minst brunsås, äkta pulversås från någon billig kedja…

Mätta och goa blev vi alla förutom Outi som inte han stanna kvar utan skulle iväg på ett jobbärende till. Men hon var inte borta allt för länge, tror nämligen hon kände doften från min exklusiva middag ända bort till Ulricehamn som hon skulle till.

 

 

 

 

 

 

 

 

Det brukar egentligen inte vara jag som står för matlagningen när Outi är i paradiset, för Outi bara älskar att slava vid spisen för vår skull. Men hon är ju inte bara mamma, hon är ju även chef och det en busy kvinna.. (eller är det så att hon bara ska viktig inför sin bästa väninnan ickapickapö?)

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag, mammarika tog en tripp in till Limmared efter maten för att göra Återbruken en sväng när det väl var öppet. Köpte dock inga böcker idag, kom på att jag borde nog läsa ut de 50 som jag har kvar sen tidigare inköp och gåvor innan det är dags att fylla på. Men jag hittade en liten charmig skål som var lite retro 60-tal och en liten silverfat att ställa ett stort ljus här i stugan.

Barnen åkte även idag skridskor, så himla kul de har det på dagarna på detta lilla sportlov. När Outi kom hem hoppade även hon i skrillorna för att dra en vurpa eller två inför skrattande små barn. När jag kom hem och såg barnen på isen trodde jag först att det hade kommit loss en valross från Borås Djurpark, men vid en närmare titt såg jag ju att det var bästaste Outi själv som lekte barndomsdrömmar om att bli en ”Isprinsessa”

Idag så gjorde jag lite mysigt till hunden Olle, det var dags att byta lite filtar till nya fräscha i hundkojan. Så glad han blev, han sken upp som en solstråle lille Olle. Förutom att vara snäll mot hundarna så gick jag loss på att hänga talgbollar lite varstans till de små fåglarna som inte vill flytta till värmen över den långa, kalla och vita vinter vi har. Nu kommer det att krylla av dem här och det är helt underbart att höra alla små fåglar kvittra här nere i paradiset.