Lite internet…

Snart halvlek in i höstlovet och vi njuter varje minut. Idag har vi även fått finbesök av bästa Outi som också ville ha lite mys i stugan. Så med Outi kom även lite dator med internet. Det var inte svårt att få långa datorn av Outi inte, räckte med ett glas Apotekarnas Julmust och lite Marabou frukt och mandelchoklad!

Så jag sitter här i soffan på torpet och datorn i knäet medan jag små tittar på tv och programmet #How clean is your house# och äcklas av hur en del lever och har det i sina hem. Tur att jag är lite mer åt det motsatta hållet… Totalt freaky när det blir för stökigt helt enkelt.

Idag efter en tur till Gisslaved och Jem&Fix så lös solen så vackert över paradiset att jag fick enegrgi att fixa till altanen inför hösten och tömma alla krukor och in med dem i förrådet till nästa vår. Och ja, jag längtar redan till nästa sommarlov!!!!

Igår regnade det hela dagen och blåste så det ven i väggarna. Då var det väldigt gott att Liam och Noel fått köpa sig var sin film. De var som ljus hela dagen och vi hade det så mysigt inne i värmen, inte ens de tre lurviga hundarna ville ut och springa av sig.

I morgon har jag inga planer, precis så som jag har haft det sen i fedags och precis så som det ska vara när man har höstlov med små barn. Tänk att jag som är vuxen nu, fortfarande har lyxen att just kunna ha höstlov. Det är lyx i livet det, det är det goda som gör att man tycker att livet leker ju.

I alla fall så sitter jag här nu med Outi, barnen har gått upp och lagt sig. Om de har somnat vetti tusan men jag kan i alla fall ha lite vuxentid med min bästa fina lilla Outi. Värmeljus är tänt lite var stans och i den skrivande stund har nästa program börjat och det är en dokumentär som heter Gipsy Blood. Och det programmet gör oss så upprörda, dessa tattare som bara ska slåss för sitt namn som de säger. Lite guld hängande som värsta krimskrams och så kan de knappt stava sitt namn… MÄRKLIGT!! De är ju stola över livet också och då säger jag igen, MÄRKLIGT!!!!

Nähä, om jag skulle ta och bli lite social igen, samt att slänga i några pinnar i vedspisen och ta å stägna av torktummlaren…

Hej hopp!

Kloka ord från kloka barn!

Nu tar mammarika höstlov från gruvan, så skönt och så gött det ska bli. Väntar på att Liam och Noel ska ta höstlov, behöver i och för sig inte vänta allt för länge då det sker i morgon efter skolan!

Då hämtar jag upp mina två små underbart goa fisungar och kör raka vägen utan att passera GÅ till vårt underbara paradis, Torpet. Så som jag har längtat och sett fram mot det här.

Det är inte bara jag som tar höstlov och åker till torpet inte! Nej, Stella ska ju så klart med och hon har med sig två kompisar som också vill ha lite lov. Så Seppo och Knut får allt följa med och springa loss hela vecka 44 som då är höstlovsveckan!!!

I kväll har vi haft en fantastiskt mysig stund och när vi hade det som mysigast där ute i köket när vi satt och pratade som kom Liam med en helt perfekt idè. Liam tyckte att vi alltid skulle samlas hela familjen och samtala med varandra.

Mammarika var nog den stoltaste mamman på hela gräddhyllan då ed skötte det här samtalet perfekt genom att vänta på varandra när den andra talade. Jag blev paff, förstummad och överraskat glad. Thomas tyckte de var helt underbara när vi satt där, så det gör vi gärna om det första tillfälle ges.

Sen så berättade Noel hur han såg det på när någon människa är elak, hur det går till. Han både visade med händer och talade om ordagrant. Så här lät det när Noel berättade:

Först så har den elaka människan ett fint hjärta, den har liksom inte blivit elak än. Sen gör han något elakt, som kanske att mobba, ljuga eller små någon. Då krymper hjärtat en aning och efter flera gånger så har hjärtat blivit mindre och börjat likna mer än dödskalle än ett hjärta. För är man elak så blir hjärtat till slut en dödskalle för de är inte snälla.

Helt underbart att höra dessa små prata och berätta om hur de ser på saker och ting. Liam berättade att har man haft en bästis så kan det hända att med tiden så växer man i sär. Inte att man är osams men man leker med andra kanske lite mer. Sen går tiden och så kanske om ett år så börjar man leka igen och är bästisar igen.

De är såå kloka de små liven, vi vuxna borde allt lyssna mer på dem än vad vi gör!!!

Några tårar…

Två dagar i gruvan en dag ledig… En dag gruva och en veckars ledigt… Det är inte dumt att vara mammarika ibland ändå när jag tänker efter.

Men idag fick jag några tårar i ögonen då jag fick reda på att Liams fina fröken ska testa på något nytt och slutar. Det var inte alls kul då vi tycker om henne så mycket. Men hon är ung och har framtiden för sig, så jag förstår henne fast med sorg. Liam tyckte inte det var kul att höra heller, så nu hoppas vi på att det fortfarande kommer vara en fin klass.

Så kom det även en liten tår då en av mina fina kollegor eventuellt ska sluta, det är inte något jag vill. Allt känns så sorgligt, alla runtomkring en som ger en något positivt slutar och kvar står jag här på samma plats och samma ställe.

Nåväl, vad är en bal på slottet?! Vad har framtiden att ge?!

Ja, det återstår att se för var dag som kommer och går…

Grannen & Paganinikontraktet!

Inser att sex garderober och en kökssoffa (som står i hallen) som är fullproppade med kläder, sko, tennisrack,ja gud vet vad…?! Ja, vad jag inser är att det blir mycket ta ta reda på. Särskilt när det ska tas ut på en och samma gång och inte har någon stans att direkt göra av det då det behövs användas.

Hur vet jag detta? Ja, det var så enkelt att jag började tömma en garderob och det var den garderoben som det var minst grejer i. Nu ligger det mesta inner på kontoret och den vita soffan, för vart ska jag annars göra av det?!

Lite ska ner till torpet men resten får väl snällt ligga och drälla här några veckor framöver då vi äntligen ska tag i renoveringen av vår hall. För att sedan vandra vidare och in till Liams rum, men det är en annan saga det.

Liam behöver ju också men det bästa är att få till hallen då det är där man måste gå för att ta sig runt här i palatset. Det är ju så att när vi gör detta i hallen åker ju även Liams garderober samtidigt då de som byggde vårt slott 1968 skippade att sätta en vägg mellan hallen och det rummet. Utan de satte upp tre garderober mot varandra och missade att det skulle vara en vägg.

Så nu 44 år senare är det jag och maken som får fixa till den väggen. Fast det ska bli kul att fräscha upp lite då det var några år sedan det gjordes. Nytt gör mig glad, snyggt gör mig glad och ombyte gör mig glad om det inte gäller maken då vill säga!!!!

Så i eftermiddag som sagt var började jag med detta projekt som förmodligen kommer fortsätta lite innan det är gruvan i morgon för min del. På tisdag blir det nada, då jag börjar 6:45 och jobbar hela dagen. Då brukar jag vara som ett utsketet äpple och inte möe med mig.

Kul att se vad som har gömts längst inne i garderoberna, kanske ett gammal lik?! Är det inte så det är, alla har ett lik i garderoben?! Eller är det bara så man säger?!

Nu boken, paganinikontraktet med Kepler. Började igår då jag läste ut ”Grannen” som jag varmt kan rekommendera. Läs längre ner om vad den handlar om… Om du törs vill säga!?

Vill gå och se filmen Hypnotisören av ”Kepler” då jag läst boken och nu den efter. Så jag ska jaga barnvakt och gå med min kära make snart hoppas jag.

Några rader om boken paganinikontraktet…

Kommissarie Joona Linna i Keplers uppföljare till Hypnotisören
En sommarnatt hittas en kvinna död på en stor fritidsbåt som driver runt i Stockholms skärgård. Hennes lungor är fyllda av bräckt vatten, men det finns inga spår av detta vatten på kläderna eller resten av kroppen.

– Hon har drunknat, Joona, säger Nålen.

– Drunknat?

Nålen nickar och ler vibrerande.

– Hon har drunknat ombord på en båt som flyter, säger han.

– Antagligen har någon hittat henne i vattnet och lyft ombord henne.

– Ja, men om jag trodde det så hade jag inte tagit upp din tid, säger Nålen.

Nästa dag hittas en man död i sin paradvåning på Östermalm. Mannen hänger i en snara från lampkroken i taket. Hur har det gått till? Det är högt i tak och det finns inte en enda möbel i hela rummet, ingenting att klättra på. Trots det är kommissarie Joona Linna övertygad om att det rör sig om självmord.

Han har givetvis rätt.

Mannen har tagit sitt eget liv, men självmordet avslutar inte fallet, utan blir istället upptakten till ett hisnande intensivt och farligt förlopp.

Vissa kontrakt kan man inte bryta ens genom sin egen död.

Paganini-kontraktet är pseudonymen Lars Keplers nya bok efter den massiva succén med debuten Hypnotisören.

GRANNEN!!

Stureplansprofilen Hans Ecker, dömd till över 10 års fängelse, sitter i en fångtransport på väg att flyttas från Kumla till en annan anstalt. Man kan föreställa sig Eckers glädje när han, helt oväntat, blir fritagen. Men snart blir han rädd, riktigt rädd. För den som kallblodigt sköt fångvaktarna var psykopaten Christopher Silfverbielke kompanjonen som Ecker trodde sig ha haft ihjäl för ett drygt år sedan.

Det började så bra. Det kriminella radarparet Hans Ecker och Christopher Silfverbielke gjorde storverk tillsammans och flydde utomlands. Hårt arbete, tufft liv, riktigt mycket pengar och brudar. Ecker gjorde sitt livs största misstag när han bara trodde att Silfverbielke verkligen dog, där nere i Medelhavet, i stället för att vara säker på sin sak. Han och hans gravida flickvän Veronica tog sig hem till Sverige, men blev gripna direkt på flygplatsen och Ecker hamnade snart i fängelse.

Nu har Silfverbielke fritagit Ecker, men vilka planer har psykopaten egentligen för honom, hans flickvän Veronica och deras son? Det enda som är säkert är att Silfverbielke saknar alla spärrar. Och att han kommit tillbaka till Sverige för att ta en fruktansvärd hämnd på dem han anser skadat honom. Han köper ett hus och från den dagen blir inte heller livet i det tidigare så lugna villaområdet, sig likt.

Kommissarie Jacob Colt och hans nya kollega, IT-experten Linda Schecker, tror först att Silverbielke är död och begraven, men snart är jakten åter i full gång. Farligare och obehagligare än någonsin.

”Grannen” är den garanterat mest hänsynslösa och blodiga boken från författarduon Buthler & Öhrlund. De har gjort succé hos den svenska deckarpubliken med sina tidigare böcker ”Mord.net”, 2007, ”En nästan vanlig man”, 2008, och ”Förlåt min vrede”, 2009. Läs ”Grannen”, och du blir lika rädd som Ecker.

TEAM PUTTE & OMID ETT STORT GRATTIS!!!!!

Vad är det för löv???????????????????????????????????????????????

Ja, ett asplöv och det var precis så jag och mina fina favvokillar kände sig för en liten, liten, liten stund sedan. 

Varför kände det som om vi var darrande som asplöv???

Men så klart, det var ju FINAL i KÖRSLAGET! 

Underbart, Team Putte med fina Omid vann. Precis vad vi ville och önskade oss. Kan ju inte ha blivit en bättre avslutning på den här lördagen. 10 röster från gräddhyllan det är vad som vi skickade iväg. Vid final får man ju allt skicka några extra, fast Noel hade även i kväll bestämt att det skulle skickas 7, lika många år som han.

Liam sa redan på första sången att Puttes kör är bäst, så vi är just för tillfället en ”GUL” familj!

Underbart och vi kommer snart hoppas jag få träffa Omid, moster Ann och alla andra fina i familjen någon stans utanför Vetlanda snart!!!

Grattis Omid, Ni var kanon!

Maken som är på rymmen!!!

Tidig kväll och nu tycker jag det är dags för mammarika att ta lite helg, alltså lite lugn och ro i soffan.

Jag har verkligen förtjänat det då det har hållits igång hela dagen. Jag har fejat å städat så det skiner och luktar gott. Vet inte hur många maskinen tvätt som gått idag och det är fortfarande inte slut.

Sen har även Stella och Seppo (Seppo är på besök några dagar) fått en rejäl rengöring och det kan jag ju säga att hade de fått välja så hade de avstått. I alla fall om jag skulle gå efter deras miner och ögon. Tänk vad hundar kan göra med sina ögon, de ser ju ut som om hela världen har rasat…

Ja, sen kom ju Liam och Noel hem från skolan. Inte för att jag träffade de särskilt mycket då kompisarna hägrade mer än mammarika. Det är ju fredag så visst fick de gå iväg och leka…

Nope, nu är det soffläge och vänta in maken som är på rymmen!!!

Överraskning!

Freeedag på gräddhyllan!

Idag skulle jag egentligen varit på styrelsekonferens och därmed tagit ledigt från gruvan. Men det blir inte alltid som man tänkt sig för i veckan fick jag ett mejl där det stod att styrelsekonferensen var inställd.

Så jag fick en extra ledig dag utan att planera det, ibland är livet allt härligt. Fast på tal om ledigt så jobbar jag ju lite här hemma på gräddhyllan istället. Det tvättas, byts gardiner, dammsugs och bädda rent. Ska tillägga att detta görs med en ömmande kropp!

Har ju haft oturen att både ramla och få en smäll, men det är ju ”smällar” man helt sonika få ta när man är ett levande energiknippe som jag!

Ska snart resa mig upp och fortsätta med köket. Det behövs både dammsuga och torkas golv då jag har tvi barn och en make som spiller lite var stans och det är också ”smällar” man får ta när man vill ha dessa tre kärleksfulla liv, med eller utan slabb!

Så det är väl lika bra att knata ut till köket, hälla upp sig en kopp kaffe och sätta fart… Maken kommer ju bli glad att det är städat och fint efter att jobbat en hel dag och i tron komma hem för att städa inför kalaset i morgon för Noel och hans vänner… Härligt med överraskningar!

 

Den vart helt blå på någon sekund

 

En föräldrar dag går ju väldigt fort må jag säga, särskilt när man besöker underbara Löckna och fina Annette med alla djuren som bor runtomkring.

Så när jag, Liam, Noel. Stella och Seppo vaknade till i morse eller förmiddag som säkert någon super-duktig vakenfis som tycker att nio tiden på morgonen är allt för sent för morgon. Men för mammarika är det fortfarande tidig morgon när man är ledig från gruvan.

Så när vi kände oss redo för att åka var klockan lagom till att komma fram till en härlig lunch hos Annette. Det bjöds så klart på hemlagad lunch och efter det vandrade vi ut för att dels rasta mina två små odjur (nej, jag menar inte nu Liam och Noel) utan så klart Stella och Seppo (Seppo är inneboende någon dag då matte är på havet).

Så det var de två som skulle rastas och så klart även Babsan som bor i andra huset i Löckna. Ja, det tar faktiskt inte stopp där! Nej, det bor ju lite andra djur som också var nyfikna på oss ”stabor”. En gäng med katter, kommer faktiskt inte ihåg hur många men ett gäng och så får ni definiera själva vad ett gäng kan vara i antal.

På det bor det (dessvärre bara) sex mysk-ankor. Kunde varit fler om det inte vore för en väldigt, väldigt hungrig räv. Och nu tar det slut, tror Ni? Noep, det finns två lösa kaniner som bor lite var stans. Ibland inne i garaget, långt in bakom en massa bröte just bara för att inte Babsan ska smaska i sig dem. (Babsan=stor hund).

De jagade så klart Liam och Noel reda på och myste med mest hela dagen inne i stallet där de aven bor ibland om de har lust ihop med ankorna och hästarna. Ja, för det sa jag väl att det bor några fina stora bruna fyrbenta vänner i stallet (hagen med). Hästar som inte ska bli hamburgare utan som det rids på när tiden finns.

Så där, det var nog alla djuren i Löckna som vi hälsat på idag samt fina Annette så klart också. Ja, till och med grannen Marianne tog en kopp kagge ihop med oss. Inte direkt någon okänd granne då det är Annettes syster ju.

 

Efter varit ute (regnade hela tiden) en timme och tagit lite fina bilder var det kaffetarmen som skrek på en kopp kaffe. Annette slog på stort när vi stabor kom på besök och hade även tillagat en super god äppelkaka som vi mumsade på vid brasan och värmen. Fast inte mina huliganer, de bodde mest hela tiden i stallet med kaninerna.

Efter det gick vi ut en sista gång och då kom otur nummer två för mammarika. Nu har jag en svullen hand och ont, ont, ont och ont. Skulle gå in i det inhägnade området och linan fastnade i min luva och lossnade då från kroken och linan som är elastisk for iväg i ljusets hastighet rakt på min hand… Jä…a det gjorde ont, den vart helt blå på någon sekund och det pulserade så jag knappt kunde få fram ett ord.

Annette visste precis hur det kändes (inte på handen men på rumpan) för hon hade gjort precis lika dant och fått gå omkring med ett stort blåmärke på skinkan… Tur att det finns trosor ju!

Fick i alla fall några bra bilder på de små djuren (nej, inte Liam och Noel) så jag tänkte ju att de kan få visa sig här så även Ni kan skåda de små lurviga och fjädriga liven…

Ramlar….

Hur jäv…a graciös är man när man snart närmar sig 40 strecket?!

Ja, när det är mörkt och gatubelysningen är trasig och Du har två hundar och ska gå ner för en trappa så om man är i min ålder är man ta mig f*n inte alls graciös.

Ont J…**%¤#”ar gör det också när man inser att man ligger med ansiktet ner i stenplattorna halvvägs genom trappan och på det en hund som kommer och slickar en i ansiktet.

Vad är det första man gör?! Jo, inte kollar hur det gått med en själv eller om man råkat mosa en liten hund till platt stilmatta framför brasan. Nej, då sticker man upp huvudet bakom buskarna i mörkret för att kolla över om det råkat gå någon förbi och hört en gnyende dunder-klump…

Nu sitter jag här, ont gör det och jag slickar mina sår. Tycker väldigt mycket synd om mig och visst gnager det i bakhuvudet om hur det ska kännas i både fot och arm som fick ta emot den största smällen?!?!

I morgon har ju barnen studiedag och mammarika har ju tagit föräldraledigt just för att hitta på något med dem. Tanken är att vi ska ut till Löckna och hälsa på fina Annette och alla djuren på gården. Då vill ju jag både kunna gå normalt och så klart ta en himla massa bilder… Då behövs det en hel kropp (så hel som det går att få vill säga).

Nåväl, natten får utvisa kroppens skador och så har jag lärt mig att icke gå i trappor när belysningen är trasig!!!

Tack Jonas!

Då sitter jag här igen, en dag efter arbetet. Funderar lite på om jag skulle ta och framkalla lite foton då det var mycket länge sedan jag gjorde det. Glömmer ju bort att titta på alla fina bilder som man tagit genom året och åren annars.

Men sen funderar jag också på att jag borde gå till sängs då arbetet kallar redan 6:45 i morgon bitti och sen ända fram till 17:00 och där efter möte i valberedningen. hua, orkar knappt tänka på morgondagen ju när jag själv läser vad jag skrivit.

Har även idag gjort och skickat iväg lite inbjudningar för Noels kompiskalas som äger rum på lördag. Det blir mycket på lördag då även Liam är bjuden till kalas nere på Upptech, det kan nog bli kul det kalaset för Liam.

Ja, sen har jag även en jobbarkompis från ett annat team fixat ett minikamerastativ och trådlös avtryckare, me like!!!

 

Så tack Jonas, det blev perfekt och nu ska jag göra mer övningar så jag kommer ihåg alla de olika inställningar som kan tänkas använda!

Min fina Nikon, tur att det passade!!!

Näpp, nu lite toksurf innan det är natta för mammarika!