Hjärnan i STREJK!

DSC_0026Måndag kväll och min hjärna är i strejk… Fattar inte vad det är som händer med mig, kommer inte ihåg ord, hittar inte slutet på meningen jag så gärna vill säga och känner att varje högt ljud gör mig arg… Upprörd helt enkelt, det är jobbigt nu.

Tror att det beror på gruvarbetet då jag just nu inte ser något slut på allt som hopar sig och som måste göras. För när en uppgift är klar så är det ytterligare tre nya som tillkommit.

DSC_0153I morgon så ska jag i alla fall ha en sjukdag, vetat om det ett tag nu. För i morgon är det dags igen för den onda och obehagliga sprutan i stortårsleden. Den är icke att leka med och det brukar ge mer smärta den dagen jag får sprutan än innan den börja ge resultat… Så därav är jag också på en urballad hjärna en aning orolig för morgondagen.

Nåväl, som sagt… I fliken ”Bilder” har jag nu lagt upp ett gäng med foton från gårdagens tävling i Motala med våra fina valpar. Det var jag, Outi, Annette (Annette var pressfotograf) från jönet och Mia från Motala. Så kul att alla tre syskon kunde träffas en hel dag.

DSC_0147Inte hade jag och Elsa någon nybörjartur, men vi hade däremot roligt så det är de jag får leva på. När det efter en hel dags väntan var dags för Elsa att visa upp sig och sin bästa sida så valde hon att inte visa upp sig alls. Det tog tvärstopp, hon ville icke röra sig en millimeter och därmed vart det inget ”Hederspris” ingen fin rosett att ta med hem. Fick däremot fina vitsord av domaren, så det är de jag får leva med (eller om det är Elsa som får leva med de?).

Har i alla fall inte tänkt ge upp om Elsa inte. Nej, det kommer fler tävlingar och jag hade tänkt att anmäla mig till Ödeshög i april nästa gång. Ska nu öva, öva, öva och öva med Elsa och utställningskopplet.

Nähä… Supertrött i hjärnan… Tror jag ska ta mig in till sovrummet och lägga mig och läsa några rader innan det är tid att släcka ner för dagen.

p.s

blev ju kändis i Motala tidning…

http://www.mvt.se/nyheter/motala/?articleid=9573461

 

Motala valputställning!

Finns nu en salig blandning av bilder från valputställningen som jag va på i Motala igår… Kolla inte under fliken ”BILDER”

Så underbara hundar det finns här i världen!!!

Kan inte annat än att älska dem.

Mer om detta kommer när mammarika orkar tänka, men nu är det gruvan igen!

Hakuna Matata

coffeeMmm… kaffe i min ensamhet (önskvärd ensamhet ska tilläggas), frullen avklarad och nu är det bara kvar att ”fånga dagen”.

 

 

Ska bli skönt att få hem Noel som sovit hos Teo inatt, har ju inte sett han sedan i fredags morse. Liam har varit hemma här med oss, men det har ju inte hjälp föga mycket att få umgås med han då han har total abstinens av minecraft på min dator.

eggsHar ju varit en aning slapp den senaste tiden med just speltider för Liam (skuldkänslor över att jag inte är den perfekta mamman), men saken hör ju till att jag varit däckad i veckan som varit och inte orkat ta strid i frågan om dataspel…. Är det så att man ska känna skam då?!

hönaHur som helst, nu är det lördag och maken och Liam har åkt för att köpa självpickarshönors ägg, tror jag i alla fall. Kan ju i alla fall utan att ljuga säga att det är närproducerade ägg som är så inne 2014… Mellan gräddhyllan och Trollskogen finns det en gård som säljer sina ägg, ja även potatis så det kommer de också komma hem med. Men deras tur tar icke slut där inte, nej de ska även åka och tvätta av bilen en aningen då den ser (på ren svenska) för jävlig ut och då både ute och inne. Men idag lägger de mer fokus på utsidan.

Sen i eftermiddag slipper ju mammarika att laga middag till familjen (såå skönt) då vi ska åka och gratulera vår lilla guddotter Sarah som har fyllt full hand.

sandmannanHar börjat läsa en ny bok och det är en sådan där bok som gör att jag blir näst intill lite rädd… Måste liksom andas ut ibland då det bli så spännande och den började med sådan spänning att jag var tvungen att sluta en kväll när jag läste. Inte ofta man hittar sådan böcker men den här boken av Kepler ”Sandmannen” är just en sådan bok. Sist jag råkade ut för det var när jag läste ”Odjuret” av Roslund & Hellström. Då gjorde jag något som jag inte trodde jag skulle göra…

odjuretBörjade läsa och insåg att jag blev så tagen att jag inte kunde läsa mer och valde att avsluta den och gav bort boken. Det jag inte fattar sen är att jag glömde bort att det var den jag tyckte var så otäck att jag gick och köpte den igen… Varpå att jag inte hade mage än annat än att läsa ut den, vilket jag är glad för att jag gjorde då den var så himla bra. Så om Sandmannen fortsätter resterande 400 sidor som den gjort de första 80 sidor kommer det bli bra läsning och framför allt spännande läsning. Den tidigare boken jag läste var ju Strindbergs Stjärna och den var liksom inte riktigt min favorit. Superbra i början, men efter att den börjat spåra ut om (kanske inte ska avslöja?! Nå, jag gör det ändå) mer fantasi så kände jag att det inte var vad jag gillar. Men jag läste ju så klart ut den, för har man kommit mer än halva boken vill man ju dock veta slutet.

Och med det slutet är det även slut här… Nu lite uppdatering för min del vad som händer i OS… På återseende!!!

hakuna matana

Njutit eller inte, det är frågan det!?

hopeOkej, jag vet att det är befogat att fråga vart tusan jag har hållit hus de senaste dagarna… Och jag kan tala om att det har inte varit på något spa och göttat mig, då det varit så kallat sportlov (kräklov snarare).

paradisetJo, som jag skrev sist för typ hur länge sedan som helst så skulle ju jag och mina små å vänner åka till paradiset för att njuta av ledigheten. Jag hade ju lyckat snika till mig en semesterdag förra torsdagen och ville ju fira detta på torpet och allt som hör till där (sauna & godis).

Så vid lunch kommer vi ner och packar in allt från bilen, tänder upp en brasa… Det var kallt, lite i alla fall. Outi hade ju eldat och elementat lite innan i veckan då hon huserade storbonde och  Alexander dräng.

Katta lagade en superb middag till oss alla, köttgryta och jag fixade riset, då hon inte är gammal nog än för att har lärt sig konsten att koka ris (lika så maken). Vi njöt av den alla och för att lyxa till det så öppnade vi en flaska rött (trodde jag först) som skulle ha inslag av citrus. Hur gött låter inte det då på en skala 1-10?! Precis göttigast!

Döm av min förvåning när jag inser att det inte var en flaska rött vi korkat upp, utan ett av glöggförra årets glögger… Smaklökarna fick sig en smärre chock då de inte förväntade sig detta. Men smarta kvinnor som vi är och turen att vara på rätt ställe för lite glögg gjorde att vi sparade detta och värmde på lite senare. Kunde ju inte bli bättre…

Men vi deppade inte, för jag hade ju lyxat till det med två flaskor och andra gången gillt. Det vart ett superbt vin som vi njöt av under mindre tystnad (5 barn, kan inte vara tyst då). Men vi njöt i alla fall och det är de som gör susen för kropp och själ.

Men denna underbara stund för kropp och själ skulle inte bli långvarig… Nä, den tog abrupt slut redan på fredag morgon. Att vakna och öppna dörren från sovrummet och få lukten av värsta maginfluensan mot sig som en käftsmäll är inte att leka med…

Om jag haft några grå att dra i skulle de ha tagit slut där… Ner och inspektera och ser en väldigt, blek,trött och ledsen Alexander i soffan. Jahaopp, det var den husfriden… För inte räckte det med att Alexander skulle få upp och ut från alla håll och kanter som finns på en 9-årings kropp. Pascal fick värsta febertoppen och yrade mest hela dagen under den tiden han låg och sov an tingen i sängen eller i kökssoffan.

Så det var bara att ta på sig det orädda skalet och hugga i, då det behövdes saneras och vädras… Så lördagen gick mest åt att vara rädd varje gång någon närmade sig toaletten… Jag har skräck för denna sjukdom och nu drabbades jag av att ta hand om den, men som sagt vad gör man inte för de små.

spyFredagen gick och det blev lördag morgon. Dags att packa för hemresa. Alexander, piggare och gladare och framför allt mer pratglad (då vet man att Alexander är piggelin när munnen går i ett… Härligt). Pascal fortfarande lite hängig men på bättringsvägar.

Teo superleksugen fortfarande när vi skulle åka hem, så det slutade med att Noel fick åka med hem direkt med Katta så de kunde fortsätta sin lek där. Jag, Liam, Alexander och alla fyra fyrbenta åkte vägen över Bondstorp för att åka vägen hem till Outi och lämna av Alexander som hade otroligt hemlängtan och framför allt mammalängtan (Outi var ju och roade sig på havet hon).

Framåt femtiden på eftermiddagen kom i alla fall Noel hem med Teo, Katta och Pascal då de skulle vidare på mellokväll. Men innan ville Katta snika en kaffe och det säger man ju inte nej till.

Noel vart då väldigt kramsugen på sin mamma, så det vart mys där en stund… Men bara en stund som jag sa… För inte skulle friden kunna hålla sig på gräddhyllan inte… Nej, Noel säger att han fick akut magknip och efter det så gick det inte många minuter innan det var dags för han att köra buss på toaletten (till mammarikas förtret). Inte mer tänkte jag, då jag visste att det föll på min lott att fixa även den här omgången då maken roade sig med att ha spelkväll med spelsugna grabbar (och en eller annan öl med då).

minecraftSå familjen Silvert lämnade oss väldigt, väldigt fort efter Noels vomering… Så min kväll vart sittande på tusen nålar i soffan och titta på mellon med en blek Noel. Liam valde min dator och minecraft (tror han ville fly vår verklighet här hemma på gräddhyllan).

Vart lite glad där då det lugnade ner sig för Noel och det var tid för John Blund… Noel la sig så gott och somnade. Liam hade slocknat för länge sedan och jag hade gjort mig klar, lagt mig till rätta i vår goa säng. Satt in öronpropparna rätt och öppnat min bok för att avrunda kvällen…

Tycks mig höra något som låter som en vattenslang som sprutas på golvet… Om det ändå hade kunnat vara just en vattenslang som sprutade vatten på golvet!!! Det var det inte, det var Noel som kaskade över hela sitt rum, ja förutom då i hinken som han hade fått vis sin säng. För det vore ju dumt att skita ner den hinken… eller?!

sickSå framåt halv ettiden ringde jag hem maken, då var jag totalt slut (vet nu efter varför jag var det)… Världens bästa make som jag har satte sig på bussen hem för att avlasta mig lite…

Jo, varför var mammarika så plötsligt trött?! Ja, förutom då att det var mittinattentid…!? Jo, jag hade turen att INTE åka på den vedervärdiga spysjuka som härjade här på gräddhyllan. Nä, jag åker på flunsan som Pascal hade. Blir totalt knockad och däckar av i princip två dagar av febern.

Så så roligt har vi haft det den senaste tiden… Orken till att ta sig in och lägga upp en blogg… Var som att hitta en nål i en höstack!

Men i morgon är ordningen återställd. Jag ska till gruvan, kidsen till skolan och maken till kontoret!

spa

Vad är slutsatsen?  För att se det positiva i detta är väl att det kan ha liknelse med ett spa… ett sådant där hälsospa där man inte äter utan tömmer!

 

Strindbergs stjärna

Phu… Efter tre långa, långa dagar i gruvan har jag äntligen lite, lite sportlov med Liam och Noel. I morgon har jag slösat en semesterdag, men insåg att jag kommer ha kvar 66 dagar ändå när jag tagit den i morgon… LYCKA! Och turen är på min sida att jag är ledig på schemat resten av veckan. Sportlovslycka helt enkelt!

Så i morgon efter frullen tar jag mitt och barnens pick och pack, hundarnas pick och pack, Alexanders pick och pack samt Seppos och Bosses pick och pack för att tillbringa två nätter i paradiset. Men icke kommer vi vara själv, för Katta, Pascal och Teo tar även sitt pick och pack för att sportlova lite med oss i paradiset.

Ska bli så skönt att rensa min stressade hjärna och vila min onda nacke ute i det fria och utan en massa måsten. Har bara en liten oro i magen och det är våra dammar och nyfikna barn. Har haft ett förmaningstal redan i kväll med Liam och Noel att dammarna är förbjudet område då isen har börjat bli svag efter många dagars töväder. Ska ha förmaningstal hela vägen ner till torpet och förmodligen kommer jag ha det hela helgen på torpet också… Precis så som en mamma ska bete sig när det är vatten och is!

Idag hade jag tagit mig mod till att ta mig till läkaren och visst har jag fortfarande den där förbenade inflammationen kvar efter att för en månad sedan halkat till på en isfläck… Precis efter att jag hade läkt från omgången sen i somras så går jag och halka när jag jobbade en fredag för en månad sedan.. OTUR helt sonika! Men en kur till med inflammationshärmande bör göra susen som farbror doktorn sa och mitt lilla träningspass så är jag som en ny människa till våren.

Nu ska jag äntligen ta min skraltiga kropp och lägga mig i sängen för att läsa vidare i den nu mer spännande boken ”Strindbergs Stjärna” av ”Jan Wallentin”. För att Ni ska få en liten inblick kopierade jag ett utdrag från boken som finns att köpa billigt värre på Adlibris.se

 

wallentin-jan-strindbergs-stjarnaEtt lik som visar sig vara hundra år gammalt hittas i en gruvgång i Dalarna. Liket håller ett kors i ett krampaktigt grepp i sin hand.

Så långt kan Jan Wallentins Strindbergs stjärna påminna om vilken svensk korv med bröd-deckare som helst. Men när det visar sig att korset är en del av en nyckel, där den andra delen utgörs av en stjärna, och att denna nyckel öppnar nedgången till underjorden, där en närmast metafysisk kunskap ligger förborgad – ja, då förstår man att detta är en äventyrsroman av ett mer ovanligt slag.

Lägg till det historien om att kors och stjärna en gång hittades av Sven Hedin i Mongoliet, skickades till August Strindberg i Paris för alkemistisk analys, som i sin tur skickade dem till sin brorson Nils, som kom på att stjärna och kors kunde hettas upp och på så sätt projicera en tredimensionell bild över var denna nedgång i underjorden befinner sig, och att Andrée-expeditionen i själva verket sattes i verket för att hitta dit – då har ni en läsare som sitter rakt upp i stolen och andlöst läser vidare, och en berättelse som på ett magiskt sätt suddar ut gränsen mellan verklighet och fantasi, mellan historia och skönlitteratur.

Denne läsare får också en mycket märklig huvudperson till ciceron: Don Titelman, historiker med drogproblem som gjort sin farmors erfarenheter från andra världskrigets utrotningsläger till sina egna mardrömmar. Det finns en stark närvaro av 1900-talets stora traumata i romanen, inte bara förintelsen, utan också fasan i första världskrigets skyttegravar.

Jan Wallentins Strindbergs stjärna liknar ingenting annat. Och det har utländska förläggare insett redan ett halvår innan boken kommit ut i Sverige. Den har sålts för rekordbelopp till USA, England, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Brasilien, Norge, Finland, Danmark, Island och Holland. 

 Så mina vänner här ute på etern, sov gott och ha ett gott slut på sportlovet…

Stina och Grynet!

Idag har familjen Jonsson varit på vist mest hela dagen och kvällen för den delen med…

3

Efter lite sovmorgon packade vi in oss i vår fina bil (hur smutsig som helst) och tankade fullt med etanol för att sedan ta vägen bredvid vår vackra sjö. Stor som ett han, fin som en sjö, såklart vi talar om Vättern. Upp mot Gränna och förbi, in mot Skänninge och vidare mot Motala in stanna till vid det svarta huset på Björnbärsstigen… (tror det är stigen?)

elsa grynet

Där kom vi lagom till en god middag som Kakmonstret lagat (Niclas=kakmonstret) (lagat=köpt färdigt) en god middag som bestod av västerbottenpaj, tacopaj, sallad, dressingar och chips som gött tilltugg. Kunde ju inte annat än att bli mätt, mer än mätt. Så mätt att vi hoppade över efterrätten (alla var eniga)… (kan i och för sig när jag tänker tillbaka bero på att det åkte fram hur många som helst godisskålar på bordet till kaffet). Inte ofta man tackar nej till efterrätt som skulle bestått av kladdkaka, grädde, glass och en god kopp bryggd kaffe.

6

Äntligen fick vi träff nytillskottet i familjen ”GRYNET” såå liten, såå skör, såå söt. Kan inte fatta att de kan vara så små de där liven. När jag satt med Grynet i mitt knä kom Liam fram och tittade. Han undrade först om det var en kille? (Har talat om flera gånger att det är en tjej), för Liam tyckte det var svårt att se om det verkligen var en tjej. Efter det tittade han på Grynets fingrar och frågade om det fanns något skelett i de där små fingrarna?! Underbart när barn för funderar och underbart när de har funderat och sedan fråga. För frågar man inte får man ju faktiskt inte något veta.

tompa grynet

Det som gjorde mig så himla glad var att jag och Thomas blev tillfrågade om vi kunde tänka oss att bli fadder åt Grynet?! Vilken fråga… Så klart att vi vill, vem skulle INTE vilja det?! Så nu är jag stolt, mycket stolt och glad över detta. Jag har även en mycket stolt make som blev mer än glad över denna fina fråga!

grynetDet var ju även en liten tös (rätt stor nu mot Grynet) som faktiskt fyllde år, sötfisen Stina! Tänk att Stina har gått och blitt 5 år, ingen liten flicka längre inte. Så det var ju därför vi kom upp till Motala för att fira denna lilla glada prick. Tänk vad de lekte med varandra idag Stina, Noel, Julia, Liam och så lilla Bobo. Julia vart alldeles varm där en stund på förkvällen av skratt. Så kul när kusinerna äntligen får träffas. Det borde ske ofta (skäms på oss alla där).

stinaDet var ju även en till som gått och blitt lite gammal, dock ej rynkig… Fast det är ju inte förrens i morgon som man får ta och säga grattis. Men smarta som vi är så passade vi ju på att fira Mia med som aldrig kommer bli rynkig men gammal kommer hon icke ifrån att bli ;). Så ett stort grattis till Dig med Mia!!!

2Det tog en stund idag innan den glada lilla Bobo kom i form med pussar och kramar… Men efter en stund kunde min charm gå igenom hans mur och jag fick både pussar och kramar som jag alltid uppskattar och tar emot. Men första stunden vart det bara mamma Anna och pappa Stefan som gällde.

anna boboFarmor Gunnel fick sig en liten mysstund tillsammans med både Grynet och den lilla sessan som fyllde år idag… Mys på hög nivå!

stina grynetSen så hade ju även andra en liten släktträff…

1Bella fick ju tokbusa med mamma Stella och lillsyrran Elsa. Tänk att storsyrran Bella har gått och blitt stor, hon vart ju mins i kullen av de alla… Stella vart lika tokbussugen som de små, så det lät högt ett tag där i det svarta huset. Men kul hade de det!

4Så tack alla där uppåt landet för en fantastiskt rolig och mättande dag! Kul när hela släkten får till en date, stora som små. Ser fram mot nästa date i Motala som blir den 23 februari!!!!!!

7

Då blir lillbrorsan också med ju till Bella… Ska bli mer än kul!

Att glömma är ju bra… Eller?!

Minnet är som sagt var inte som det har varit och jag minns som sagt inte varför det inte är som innan heller.

glömtMen som bevis på att minnet inte är som det varit fick jag erfara igår. Men allt onödigt brukar ju dock föra med sig något bra, vilket det då gjorde igår också. Slutsats, man kan lite på att om minnet sviktar för det med sig något annat bra för att väga upp.

Jo, maken messar mig i tisdag att han slutar tidigare på onsdag för att följa med Liam till ortopeden. Jag messar tillbaka att det behöver han inte då jag tagit semester i tron att det är vecka 7 och då sportlov. (för er som hänger med, är vi ju bara i vecka 6).

Nåväl, allting gott. Maken glad över att det löst sig och jag lite glad över att fått en semesterdag mitt i veckan utan anledning. Så vid halv ett åker jag till skolan för att hämta upp Liam och fara till Ryhov och in till ortopeden.

ledigVäl där sätter vi oss och väntar in att det ska bli vår tur (är några minuter tidiga). När det blir vår tur går vi farm till luckan för att berätta vi har kommit till rätta, men problemet är att hon icke finner vår tid i dagens besökslista. Men duktig mamma som jag är har jag ju tagit med mig brevet om tiden de skickat oss (annars har man ju inget att sätta mot om de protesterar). Hon tar denna och tittar lite, för att sedan titta upp på oss (MIG) och tala om att tiden gäller den 5 mars och inte 5 februari.

Lååång nästa till mig, rodnar en aning och ber om ursäkt att vi stört. Men så kom jag på att jag behöver ju en ny tid för att få min lilla spruta i stortån, så besöket vart ju inte helt för jävets.

Efter detta vill ju inte Liam tillbaka till skolan och det kan jag ju förstå, inte så lång tid kvar på skolfagen och då jag råkat ta semester innebär det ju att de inte har någon fritids. Så vi beslutar att åka hem. Väl hemma väntar jag in att klockan ska bli lagom tid för att åka hämta hem Noel som nu då är kvar i skolan. Tänkte att jag skulle vara lite så där mammasnäll och hämta så att han inte behövde gå hem själv.

skolaDetta var ju bra, för nu kom vi till turen nummer två. När jag kom så träffade jag en ny lärare som har varit några veckor och ska vara någon vecka till i Noels klass. Då säger hon till mig att det var kul att få träffa Noels mamma då hon berömt han att han har blivit så duktig och lugn i skolan. Hon har på de här veckorna sett en otrolig förändring till det positiva och tyckte det var kul att kunna berätta öga mot öga till Noels mamma.

Stolt? Om, hur stolt som helst och vilken tur att jag tog semester på fel vecka och åkte upp till ortopeden på fel månad. För hade jag inte gjort det så hade jag ju aldrig kunnat känna mig så stolt som jag gjorde.

Nu till Noels underbara lilla tal till mig i bilen på väg på tennisen senare på dagen. Mamma, varför skulle man inte sköta sig? Det är ju liksom inget kul att stöka omkring och inte lyssna… Han har ju så rätt, den där lilla godingen Noel!

Nu lite kaffe, sen är det dags att ta tag i dammsugaren en stund!

Håll tummarna!

Usch, det är allt för tyst här nu…

… Är inte så van att det ska vara så här tyst en söndag hemma på gräddhyllan. Men det finns en förklaring som det så ofta finns.

klocka

Noel har jag ju inte sett sedan igår när han gick till Teo för att sova över, så det ska bli skönt att få hem han sen när de lekt klart ute.

Sen blir det min tur att få mindre tystnad och Thomas får sin egentid. För i eftermiddag hade jag tänkt ta med mig Liam och Noel på filmen Frost och de ska inte bara gå med mig, de kommer att ha med sig Pascal och Teo, jag kommer ha med mig Katta såklart. Ja, det ser jag fram mot. För nästa vecka är det åter igen gruvarbete och då hinns det inte med en massa lyxiga bad och filmstunder inte.

 

sportlov

tummenDet är ju vecka 7 i morgon och vecka 7 i Jönköping innebär ju att det är sportlov. Har lagt in om två semesterdagar i fredags, så jag hoppas att de har blivit beviljade när jag kommer till gruvan i morgon. Så håll tummarna där ute, barnen behöver sovmorgon (eller mammarika, men det låter bättre och säga barnen).

Friden är slut… Två dyvåta kids med en massa geggamoja på både byxor och jackor kom in, det betyder ARBETE för mammarika!