Ickas.se

Sitter här och väntar, ja det är väl vad jag gör i princip. Har fixat lite här hemma och förberätt svärmor och svärfars övertagande av Liam.

Liam kommer förmodligen trivas som fisken i vattnet, farmor och farfar helt för sig själv i flera dagar. Inte bara det, farmor ska ju följa med en dag i skolan och se hur Liam har det. Det tycker jag är kul, men Liam tycker nog det är ännu roligare!

Har sovit som en kratta i natt. Drömt, vaknat, drömt, vaknat varit upp och gått och lagt mig igen. Vid ett i natt fick jag för mig att jag kanske skulle spela lite Wordefeud på telefonen, men la det åt sidan. Hade väl förmodligen inte kunnat somna om i alla fall.

Morfar, min pappa var här och sa hej svejs till Noel nu innan vi skulle åka, det var ju kul. Tjalle tvärvigg, han vart med han med på en kopp. Nu skulle de åka tillbaks till paradiset och göra sitt. Ja, Tjalle skulle väl hem till Borås kan jag tänka mig.

Nähä, om jag skulle sätta på potatisen så vi får i oss lite lunch innan färden ner mot landet!?

Ja vet inte riktigt vad jag ska börja någon stans…

Men det är lite oroligt i magen inför vad som komma skall, det resulterar ju i att magen beter sig precis som den själv vill. Alltså inte snällt!

Det är mycket nu, jag tycker att livet kan vara orättvist och man undrar ju varför?!?!

Varför ska en ung härligt glädjespridande person åka ut för den mest förrädiska sjukdom som jag känner till? Varför?

Det är så orättvist, inte har levt halva livet som man säger och så slår cancern till, inte en gång utan två gånger. Det är då man undrar, har man lurat döden en gång… Varför ska man behöva gå igenom det två gånger?

Den här personen har satt sig som en rosa liten bomullsboll i mitt hjärta och gjort avtryck som jag kommer ta mid mig hela livet ut. Jag önskar så innerligt att hon kan lura döden en gång till. Få vara med när hennes barn tar studenten, gifter sig eller bara gör något som gör en glad.

Hoppet, det går aldrig tas ifrån en, det lever jag med för jag vill så innerligt kunna sätta mig vid ett bord med en god kopp kaffe, smaska i sig en smarrig kaka (hon älskar kakor) och känna att livet är rätt gött…

Operationen som Noel väntas göra på torsdag känns som en barnlek mot det här och ända messar hon att hon tänker på mig och min familj, när det är hon som behöver de mest starka positiva tankar man bara kan tänka sig. Där är det inte frågan om egoism utan där finns det kärlek så det räcker till alla.

Får dåligt samvete när jag går och oroa mig över Noel, när det är min rosa bomullsboll som jag mister om döden tar henne… det är för jävligt!!!

Hjälper det att be till han där uppe?!?! Kanske borde prova, för vad annars finns det mer att göra när det finns sjukt i hela kroppen?!?!

Livet är inte alltid som man vill att det ska vara…

Om änglar finns, så kommer jag få möta än om livet vill sig illa!

Då är det snart ny vecka och med det innebär att det kommer hända nya saker hos familjen Jonsson.

I morgon är det heldagsmöte i gruvan för min del. Pappa Thomas ska just vara pappa i morgon, han ska ta ut en föräldradag. Skolan har stängt och det gäller ju för Thomas att vara lite pappa innan dagarna brinner inne helt. Barnen stannar ju inte i åren, utan de växer så vi hinner inte riktigt med där.

Känns fortfarande som om jag vore 25, tror också att det ser ut som det. Märkligt när man tittar på andra som är i ens egen ålder och ser att de har åldrats. Går till spegeln och tittar på sig själv, ser inte ett dugg äldre ut sen sist jag såg mig… En bra spegel helt enkelt!

Idag åkte Noel och jag ut till Knivshult och tog oss en kaffe, eller kanske tre… Tappade räkningen efter två nämligen. Vi skulle ju få låna deras Nintendo DS och det uppskattar jag jätte mycket, men jag tror att Noel uppskattar det än numera då det är han som förmodligen kommer sitta klistrade med det nu när vi far iväg på tisdag. Så tusen, tusen tack söta Ida(ho) och Stefan.

När jag och Noel hade återvänt till civilisationen och gräddhyllan hade Thomas och Liam lite besök från familjen Persson/Murangurak (ja, jag vet Addie… jag lär mig hela tiden nya saker men dock inte Murangurak).

Det vart ju toppen att de tittade in för det resulterade i att Thomas fick låna deras slipmus till väggarna i Noels rum. Så nu är det färdigt med sliperiet och efter det blivit städat från allt damm så kan vi äntligen se till att de där fina tapeterna kommer upp. Så som jag har väntat och nu är vi snart där, underbart. Så tack söta Kamilla och Addie för att vi fick låna slipmusen!

Har jag tur kommer maken tycka det är tråkigt i morgon medans jag är borta och börja med att få upp någon bord på väggen. Kamilla sa att hon skulle titta förbi i morgon efter hon jobbat klart och hjälpa till. Hon har ju fått lite erfarenhet då de har gjort några väggar både här och där på kesohyllan.

Nu ska jag samtala lite med maken, sen duschen, sen sängen. Tjötade lite i telefonen med min kära gamla klasskopis Anne. Sa till henne att i kväll blir det tidigt, jätte tidigt så jag orka läsa lite i boken. Då skrattade hon och sa att hon inte trodde på mig… Undra varför?!?! Nåväl, tidigt är väl vid 23 eller?!?! moohaaaaa

Har jag kommit i säng än? Ne, för då hade jag ju inte suttit här och skrotat. Fastnade i soffan och blev lite impad över hur många tv-program maken klarar av att se på samma gång. På de ca 30 minuterna jag hade ändan i soffan han jag med 3 slut på olika filmer som visades. Ja, det slutar inte där, jag fick se lite hur några män (så klart det är män som måste se om de just är män) skulle klara sig att lev lite som man gjorde på flintatiden.

Utklädda med lite pälsskynken för att kyla det allra heligaste skulle de sig iväg och döda någon liten råtta med en flinta pil som de förmodligen skulle flå och göra strumpor av och grilla det som grillas kan…

Men där tröttnade jag, min hjärna går icke på högvarv idag. Jag orkar inte med att sammanfatta alla program som zappas förbi medans jag precis har satt mig in i ett av programmen.

Så då hamnade jag här, även om boken och min goa säng lockar. Så om jag skulle ta mitt blonda förnuft och göra det som lockar för en gång skull?!?!

Så har heeela lördagen passerat i en rasande fart. Hade helst velat ligga till sängs då det tog en aningen på mammarika efter att ha partat loss lite igår kväll.

Träffade inte Persbrandt, men jag lyssnade på när U2, Bon Jovi, Janis Joplin, ZZ-Top och många, många fler rockade loss på de olika scenerna inne på Harrys och Sliver. Det var många kända ansikten där igår, både sådan man känner igen och sådan man faktiskt känner.

Såg några från Kiss, men de känner jag bara igen. De har ju en försmak med massor av spackel i hela ansiktet. Där ligger ju till och med Jennie och Alice i lä när det gäller å make sig…

Har dock inte legat hela dagen, för det får man inte när man har två helt underbara barn. Som dessutom ville vakna innan klockan sex på morgonen. Nu hade de ju sin kompis Alexander på besök med, så det var tre glada röster som hördes rätt så rejält.

Aktiviteterna försvinner ju inte heller bara för att man smakat några drinkar kvällen innan. Inte heller hushållssysslorna som har stått och väntat ett bra tag. Känner en liten press att hinna mig ifatt hemarbetet då vi ska lämna över hemmet till svärmor och svärfar snart när jag, Thomas och Noel åker.

De har ju det dammfritt, så man har lite att leva upp till när ribban ligger såå högt!!! Så jag har allt kommit en bra bit på vägen, sen kan jag inte göra så mycket åt att det är rörigt värre här. Det hålls ju på att göras om i Noels rum och nu är det saker lite vars stans under tiden hans rum står tomt.

Thomas har i alla fall fått tummen ur sitt trötta huvud idag och målat klart. Börjat med lite, lite spackel. Så vem vet?!?! Det kanske blir klart till sommaren!?!?!

Nope, nu är det nog sängläge igen. Är så trött och har så mycket att sova igen från i natt.

Så tack Alice och Jenni för att ni ville vara hemma hos oss medans vi slog våra klackar i taket och glaset i skyn!!!!

Dagen till ända, rätt gött det.

Ja, det är helg som väntar i morgon efter en lång dag i gruvan. Men i min gruva har jag det rätt så bra, så en lång dag brukar inte alltid kännas så lång. Det kan ju i och för sig vara så att det nalkas trevligt sällskap på fredag kväll. Och… det stora ochet, har jag tur så kanske jag kan få glimten och möjligheten att dregla lite över Mikael Persbrans. Det ryktades ju att han kanske skulle komma till Sliver!

Men det säger jag ju inte till maken inte, får jag syn på han så köper jag en öl till maken och sätter han i ett hörn. Hämtar upp han när det är dags att gå hem igen och fortsätta vardagen och verkligheten… Ja, den är inte så illa den. Jag har ju dock min egen lilla make, nästan lika dan som Persbrandt!!!!

Undrar just vad Noel har ätit idag, för det luktar ju inte hallonbåtar av gasen som kommer ut från den lilla rumpan. Tur var väl att jag var inne på AnnaK och inhandlade lite Yankee vaxblock som jag nu eldar på för fullans hus. Så det är en blandning av gammal ärtsoppa och en doft av den ljuvligaste rena tvätten i datarummet just för tillfället. Noel har ju sin sovplats här medans hans rum håller på att ändra färg och form.

Jag är ändå förvånad att det kan komma en sådan odör från en så liten människa. Ja, inte bara liten, så himla söt och fin. Det märks och luktar vem som är far till Noel om man säger så, tur att mammarika luktar Yankee candle

På tal om färg och form så hade tapeterna till Noels rum kommit, så de hämtade vi upp efter gruvarbetet idag. Ska bli så himla spännande och se om jag lyckats även den här gången och välja bra val av färg och struktur… Mm, det såg coolt ut när man tittade på den lilla snutten som fanns i pärmen på Ekholms Färgcenter på A6, i verkligheten… Ja, det blir en surpris!

Började läsa en ny bok igår, den verkar spännande redan från sidan ett. Nu tänkte jag hoppa över några svenska kriminalromaner som annars ligger mig värmt om hjärtat och börja med lite Minette Walters. Det är ju kriminalroman från henne med, fast från England då…

Så det kanske ska läsas några rader nu innan det är dags för att blunda… Det blir ju en lååång dag i morgon!!!

Onsdag och mina två lediga dagar i veckan är över. I morgon är det arbete, arbete och arbete för hela familjen som gäller och det på varsitt håll.

Hämtade hem två soligt glada människor i dag på Jönköpings Airport, Kitty-Lou och Arne kom hem efter en solig vecka nere på Las Gran Canaria, Las Palmas. De hade ju haft bättre väder än vi, så tur för dem. Är en aning trött på det här vi har här hemma och hade gärna åkt till solen med ett gäng böcker.

Jag har gjort lite mer än det idag med. Tog med mig maken upp så vi fick tummen ur röva som det så fint heter. Nu har vi beställt tapeter till Noels rum, å nu är vi på banan igen med projekt tapetbyte.

Bytt sängkläder, det han jag med. Annars så har det varit rätt så lugn, det kan inte vara annat än så när det är en pissig dag för mammarika. Vaknade med ont och då brukar det inte båda gott, men jag har överlevt och det är ju toppen det.

I helgen sker det mycket, jag hoppas jag kommer orka med det hela. Fredag är det 10.25timmar som gäller först och främst i gruvan. Sen hem, göra en så kallad raggardusch eller något liknande för att ta med mig maken ned till City och ha lite After Works med kärleken och vänner. Förhoppningsvis kommer jag oka hålla takten och inte somna den första timmen, utan kan följa med sen till Sliver och lyssna på alla musiker som skulle hålla till där.

Ja, sen är det lördag och tennis. Fullt röj här hemma med så det ser någorlunda skapligt ut när svärmor och svärfar kommer på tisdag och tar över hemmet och Liam. Vi andra ska ju fara ner till Lund och få till Noel med en operation så att han kommer må bra igen

Nu ska jag avsluta, coola ner mig en aning och sen ska jag fasen i säng innan klockan slagit 22:00

Woho… Jag kom upp i tid även om det inte vart så många timmars sömn. Det var en tidig dag för mammarika som hade plikt i gruvan hela 10:25 timmar, men det gick utan att John Blund kom med sin lite påse full med sand.

Däremot om han direkt eller om det var så illa att han stod innanför dörren här hemma på gräddhyllan. Ja, inte bara på mig utan även på Liam och Noel. Fast den som drabbades mest vart nog ändå Noel. Han drabbades inte bara av trötthet, utan av ett fruktansvärt trotsålderutbrott.

Det var det värsta på länge, inte vet jag vad det var som gjorde han så upprörd. Men inne i garaget fick han värsta utbrottet, skrek så tacket skallrade. Om det satt någon i en bil så blev de nog skrämda av det vrål som kom från den lilla människan.

Nåväl, det går väl över den där arga perioden den med. Det gäller bara att hålla ut och se glad ut. För alltid innan han ska sova kommer han för att kramas ett 20-tal gånger (kan också bero på att han har hoppet om att få stanna uppe en lite, liten stund till) där Noel säger: Mamma, förlåt för att jag var lite dum innan idag. Det är då mammarikas hjärta slår några extra slag av glädje, för inte går det att vara arg på en sådan liten gullplutt inte.

I morgon är jag ledig från gruvan, dock inte från allt annat som har hamnat på agendan utan att jag har hunnit med och bromsa. Inte för att det är tråkiga händelser, då det ska nog bli kul det med. Det börjar i alla falla efter att Liam och Noel har satt sig vid sina skolbänkar.

Då ska jag hämta upp Alice och följa med henne till öron-näsa-halsmottagningen och göra hörseltest igen. Sen så blir det nog en kaffe med söta Anna från Norrahammar innan det är tid för att plocka med mig mina små barns från skolan. Noel ville verkligen inte vara kvar så länge i morgon, så tur är ju att jag faktiskt är ledig och hämtar hem dem.

Nu är det natten för min del… Så alla där ute, ta väl hand om er och var god mot era vänner så får Ni dubbelt tillbaks!

Söndagen vart inte så tokig även om maken gömde sig i fabriken och gjorde grovjobbet. När man är ledig på helgen är det ju så mycket roligare om maken ändå vore ledig, men någon måste ju dra in storkovan så vi får mat på bordet.

Liam skulle ju till en klasskompis som ringde redan igår och bokade in Liam. Så jag hade tänkt att Noel och jag skulle mysa lite. Men så bidde det inte, nej det ringde flickor som ville träffa Noel, så jag blev helt allena ett par timmar mitt på dagen.

Alice och Jennie som är ensamma hemma ville ha ner Noel så han kunde hjälpa till och baka lite med dem.  Det tackade ju inte Noel till, för då vart det ju inte så ”FUBBIGT” som de uttrycker sig när den ena får göra något och inte den andra. Det är millimeterrättvisa som gäller på gräddhyllan just nu för tillfället.

På tal om å vara ensamma hemma så berätta Liam och Noel för mig att Alice och Jennie som nu är allena nere på kesohyllan då Kitty är borta vid solen. De sa att Alice och Jennie har sagt att man får göra vad man vill när inte mamman är i närheten…

Aha, tänkte jag!!! Nu har jag kommit på dem med att lukta djupt i flaskan eller kanske en snus under läppen. Så jag frågade Liam och Noel vad det var för hyss de gjorde när inte Kitty var hemma…

Ja, säger Liam… Man får slänga jackan på golvet, den behöver inte hänga på kroken! Öh, vad då man känner sig lite grundlurad. Trodde jag skulle få höra lite snaskiga detaljer, men ack vad jag bedrog mig! Fast å andra sidan, vad skönt att det inte vart djupdyk i flaskan för hur skulle jag kunna berätta det för syster Kitty?!

Tiden rinner iväg fort när mammarika får en stund för sig själv. Så det var dags att samla in mina får för att åka på simskolan med de små. Liam knatade hem från sin kompis längst nere på Ekhagen och Noel hämtade jag upp hos mina underbara tjejer Alice och Jennie.

Nu har Liam börjar på simborgarskolan och Noel går på bröstsimskola 3. De gillar verkligen att vara i vatten de där små, så det vart väl tur att vi fortsatte med denna aktivitet lite till. Då får man det helt otroligt roliga och goda nyheten att efter simskolan ville Alice och Jennie bjuda på kvällsmat, det tackar man ju INTE nej till då barnen är vrålhungriga efter simskolan som de varit på i nästan två timmar.

Jenni och Alice bjöd på det nybakade brödet, nybakade sockerkakan och inte bara det. Nej, de hade för första gången gjort en egentillverkad kalops själva som alla vi på gräddhyllan åt med stor glädje. De fick till och med godkänt från både Liam och Noel och då smakar det bra, för just nu är det svårt att göra dem till lags när det gäller mat (bortsett från köpta köttbullar och mackaronen som inte är någon super kulinarisk upplevelse enligt mammarika).

Så detta tackar jag för, det underlättade rejält när jag kom hem. Då vart de bara trötta, för hade de varit hungriga och trötta är det som en mardröm ibland för mammarika!

Nu är jag trött och det är bra då jag börjar i gruvan tidigare än tuppen gal i morgon!

Lördagen är slut, men jösses sicken kul lördag det varit och det utan maken som vart i arbetsläge hela dagen lååång!

Tennis satte igång efter jullovet och det var första gången för Liam. Tror i och för sig att vi får jobba lite på hans självförtroende. Missade bollen några gånger och så säger han till mig och Thomas att han suger i tennis. Det vart ju för tusan första gången som han tränade ju, vad mer kan man begära…?!?! Man blir nog inte Björn Borg över en natt inte, men det kan man ju inte säga till en 7-åringen.

Som sagt, först tennis sen handla inte ingredienser då det skulle komma lite finfrämmat en stund då de hade vägarna förbi gräddhyllan. Vill ju inte svälta besöket, så det bidde en tacogratäng som alla gillade. till och med Noel efter en viss tvekan, fast han diggade ju tortillachipsen desto mer så mätt vart vi alla.

Anna och Stefan skulle åka till bästa Jönköping för att köpa lite egna ingredienser till sitt hem. De har ju inte en egen IKEA som jag. Därför måste de ju ta sig hit upp till de finare vidderna… Mooohhaaaa

Nu kan man inte undgå att det ska bli en liten där inte. Nej Annas mage har växt på så fint och det vart nästan lite så att man blev sugen själv (fast bara lite, lite, lite) men efter att jag gäspat en gång tänkte jag … Nej, det är rätt skönt att slippa ha mata, bytabjasblöja, rapa nätter… Så det blir väl till att snosa på den då och då när suget är för stort hos mig.

Den lilla stunden som de tittade in på blev inte så liten. Nej, det räckte ända till Thomas kom hem så de fick tjöta lite med. Thomas hade ju inte en aning om att de skulle stanna så länge, så han beordrade mig genom att säga så här: Ta nu en massa foton på Anna så jag får se hur tjock hon har blivit…

Nu är det ju känsligt det där med hur man säger det, men min make har inte läst sig det. Vad han egentligen ville säga var: Ta nu många kort på Anna så jag få se hur magen har växt. Men vad kan man begära, han är ju från Mars!!!

Men Anna har ju skinn på sin gravida näsa så hon frågade Thomas när det var nedkomst för hans del med… Hehehehehehe

Nope, det är ändå en dag i morgon så jag ger upp, jag kapitulerar och går till sängs!!!