112 & en jädra massa lingon!

112 är numret man kan nå…

Idag så har mammarika varit på bio på förmiddagen. Innan det gjordes en lång promenad med det lilla monstret som jag håller på att fostra, svårt med en envis liten rackare…

Åt lunch med chefen och kollegorna på 8 gals, oxfilé med pasta inte illa det inte. Tiden rinner iväg och efter en kaffe och en suveränt god pralin så tackade mammarika för sig och tog bussen upp mot gräddhyllan.

Gick vägen förbi skolan och snorpade med mig min lille son Liam. Gick i dalen hem och insåg att det var väldigt varm idag. Inte skönt med en tjock jacka, dags att hitta någon tunnare innan man smäktar ihjäl i den härliga värmen. Liam, den lille varma kille fick lov att ha jackan uppknäppt hela vägen till toppen av gräddhyllan. In snabbt och hämta Stella och tunnare jackor till mig och Liam.. Bah, va de va gött!

När vi kom till förskolan för att plocka upp min yngsta son Noel så vart fru Silvert där för att plocka med sing sina små blåbär, då föreslog mammarika att de skulle följa med hem på en kaffe då även Outi skulle titta förbi på en kopp. Sagt och gjort, hem kom vi, kaffe drack vi och så även lite mammatjöt.

Outi skulle dra vidare och vi andra beslöt oss för att gå ut och lufta oss med barnen (rasta de fyra små vilddjuren). Tick, tack, tick, tack klockan tickar på och vi tog en sista promenad med Stella för att följa de en bit på vägen…

… En bit på vägen blev en tur ner till dalen och den stora lekplatsen. Där stod vi i solen och göttade oss så som bör göra när väl solen tittar fram. Vinden susade förbi oss och då och då kände vi en doft som inte hör hemma ute i natursköna dalen.

Sen kommer syster Kitty med sina två vilddjur och frågar om inte vi känner doften av bensin eller liknade föremål vid bäcken som skvalpar förbi där vi står… Jo, visst gjorde vi det och gick fram till bäcken och ser då den regnbågsfärgade hinnan som ligger på det rinnande vattnet.

Funderar en stund på vad man ska göra och mammarika dra slutsatsen att man bör nog ringa någon då detta vatten rinner rakt ut i Vätterns härliga sjö… Men vart ringer man?!? Syster Kitty sa polisen och mammarika gjorde några försök att ringa till polisen men kom inte på numret, det lokala numret.

Då blir det till slut 112 sos. Och kan Ni tänka det gick kanonbra det med, de svarade på en gång och mammarika talade om vad ärendet gällde och kvinnan i andra änden sa att det blir brandkårens uppgift och att det var bra att jag ringde. Hon bad även mig stanna kvar för att vinka in brandbilen när de kom och visa vart det var det luktade.

Där stod Fru Silver och mammarika och väntade medans barnen lekte för fullt och väntade på att få se en brandbil. Bara efter en liten stund kom en stor, stor brandbil och en vanlig liten bil med brandmästaren i.

Mycket riktigt luktade det något och de kom även farm till att det var diesel som luktade. Sen kom polisen och kollade läget, Teo den lille sociala Teo fick sig en privat pratstund med en av poliserna och han såg så lycklig ut.

De gick runt och kollade och försökte lokalisera vart det kom ifrån då det inte var hela bäcken upp utan troligen från ett avlopp som kom från villaområdet ovanför. Det slutade med att de fick ringa efter ytterligare en brandbil som hade ett enormt stort, eller i alla fall långt filter för att fånga upp detta giftiga avfalls om sipprade ner i härliga Vättern.

De tackade mammarika så mycket för att vi uppmärksammat och ringt… Härligt att göra hjälteinsatser för samhället… Supermammarika ska jag snart börja kalla mig tror jag?!?!

Bion som vi såg idag var kanoners, det väckte både skratt och gråt hos mammarika. Den hette ”hur många lingon i världen finns det” och jag tycker att den borde ses. Sen så satt vi ju vårdfolket där och det var väl så att vi såg massor av likheter i det dagliga som vi kommer i kontakt med som en som inte har jobbat med det förstår, men som sagt se den. Det var en varm film med många känslor!!!

P.S, hade ju inte direkt min papparazzia kamera, så det kunde inte bli bättre bildbevis för den goda gärningen!!