En skön sovmorgon!

Jamen det har ju varit en bra lördag trots en make som har så ont det första trallalapillrena sluta värka…

Ett kalas är avklarat, Alice min lilla söta underbara Alice har haft sitt 17:e kalas nu och det var lika kul att fira det i dag som de andra 16 jag firat. Hon bl3ev toppen glad för de små ansiktsjox hon fick av oss, så det ar ju skönt att presenten vart godkänd.

Men innan den 17:e födelsedagen gav Liam och Noel mig och Thomas värsta sovmorgon. 9:53 kom de in och tyckte det var tid för oss att knata upp. Men innan vi gick upp fick vi ju morna lite så inte hjärnan hamnar på fel plats. Så himla skönt med en lugn morgon och förmiddag, inget stress och inget hit och dit.

Frullen fixade Thomas fram medans jag knatade ut med en trött Stella i det skitdåliga vädret, fast jag deppade ju inte för det… Nej, det kan man ju inte göra när man har fått en så fin morgongåva av sina barn som en sovmorgon.

Thomas har haft en förmiddag med att bygga ett piratskepp med barnen, det var många delar så de blev inte riktigt klara än. Detta lilla piratskepp av trä har Liam sparat i snart två år… Så det är inte dumt att spara lite pyssel till dagar d å det är dåligt väder ute. De tog även fram lådan med 101 experiment, men Thomas tyckte det var lite för svårt för de än. Det fick de i julklapp av Thomas förra året, så det var inte sparat lika länge som piratskeppet…

Ja, efter kalaset vart vi hembjudna på makaronen och köttbullekvällsmat hos Kamilla och Addie. Barnen passade på att ge varandra ett litet, litet paket var som de gladligen öppnade. Liam sa nämligen i bilen ner till dem att han inte trodde han skulle få några paket av Tomten i år… Men ack så fel han hade.

Ja, ibland så har jag en vag aning om att Tomten kan tveka lämna över några klappar till Liam och Noel, de är ju i luven på varandra hela tiden. Det hinner ju inte redas ut en konflikt innan det har uppstått en n y. Till slut vet man ju inte som mamma vad det är man ska reda ut… Ugh!

Men det är väl så det ska vara antar jag när man är en kille på 6 och en kille på 7 år. Rivaliteter om allt, den sanna millimeterrättvisan kommer fram för att stanna. Ja, i alla fall hos oss på gräddhyllan.

Thomas åt i och för sig inte kvällsmat med oss andra, han avstod stuvade makaronen och stekta köttbullar nere på mjölkdisken. Fast inte deppade han för det, nej han skulle ut och äta julbord med jobbet för 73:e gången den här månaden. Tycker nog att han äter ute mest hela tiden. Fast den här gången vart det inget som rann som slank ner, så i morgon är det inte någon ”Stackars pappadag”, för nu knaprar han ju trallalla och lite annat smått och gott.

Nepp, några rader i boken innan släcka ner ögonen!

Anna Jansson och en blodig fredag!

Fredagen den 16 december 2011 har varit en dag i vårdcentralens tecken. Märkligt att det sammanföll så väl som det gjorde, dock inte kul. Men de är en annan sak.

Noel har nu tagit blodprover och jag måste berömma han så mycket. Tur var att de fick ut tre små rör genom ett stick i fingret. Han blev väldigt blek men var så modig och höll ut hela tiden. Så efter det vart det att välja en liten sak i roliga lådan, det är det som Noel längtar efter vid varje besök på sjukan…

Ja, tid fick vi ju inte direkt men att komma efter 13 tiden och innan 15 vore bra så att de han med att få med blodet vid leveransen idag, annars skulle det inte ske förens på måndag. När vi i princip skulle ta och ge oss iväg jag och Noel så ringer maken. Inte kul, inte kul… Han kunde knappt gå, en kraftig värk i knät gjorde så han hade små svettpärlor på pannan.

Så när Ida (hon och Basse tittade förbi) åkte tog hon med sig Liam och Stella och jag och Noel for till Thomas jobb och hämtade upp han. Nu har vi ju en så himla fantastisk vårdcentral så de tog emot Thomas på en gång och jag och Noel kunde fokusera på blodproverna.

Det gick ju som fisken i vattnet, med dessvärre inte för kärleken min. Det vart till att Thomas också fick ta ett blodprov, inte lika snällt som i fingret. Noel sa till Thomas att det kommer gå bra och har han tur så kanske han får välja någon leksak sen i lådan… Så omtänksam liten son jag har skapat.

När jag nu ser tillbaks på de två favvo killarna i mitt liv vem som nu var den modigaste med att ta ett blodprov så måste jag tala om för hela värden att det INTE var Thomas i alla fall. Han blundade och spände sig som ett järnrör, försökte då han att slappna av men det var lögn. Så när sjuksystern sa till han att det var klart trodde Thomas att hon skojade för det hade ju inte gjort ont (precis vad jag har sagt hela tiden). Vet inte vad det är med män och smärtor, men ibland så får jag ju mig ett gott skratt i alla fall.

Dessvärre så hade Thomas fått en rejäl inflammation i knät. Det var svullet, rött och hettade som en varm stekpanna på 6 grader. Så det vart lite ”Trallalapiller” och lite ”Inflammationsdämpande” som skulle knapras några dagar fram över och ett nytt återbesök på torsdag. Då skulle väl de även kolla upp hans psoriasis som syntes tydligt på knät och Thomas som sagt att det var vanlig eksem, så det var ju tur i oturen med ett besök hos farbror doktorn.

 

Detta tog ju en liten stund det här, så snälla Ida ute i skogen gjorde en lätt och god middag då allas magar knorrade av hunger… Tackar för det!!!!!!

Hem sen för att päsa i soffan, det blev en Harry-Potter kväll med barnen, en perfekt avslutning på en blodig fredag…

…Hade ju lite beslutsångers igår över vilken bok jag skulle besegra efter Hypnotisören, en Anna Jansson bok, lättlästa kriminalare går alltid att plöja igen trött som pigg… Boken heter ”Inte ens det förflutna”…

Så det får avsluta dagen nu!

 

Lasange!

Klapperiklapperiklapp… Ja, idag har vi varit på klappjakt jag och kära maken som var ledig hela dagen lång. Dessvärre var det väl inte fullgång på karln, det var ju julbord med jobbet igår. Så Ni fattar säkert att det var lite ”stackarspappadag” idag. Men de var han värd, en go sovmorgon, en dukat frulle och en förmiddag med mig på A6 och alla andra Jönköpingsbor och omnejdbesökare…

Urk, i kväll fick Noel lite feber. Han var lätt, nej inte lätt utan mycket lättretlig idag. Så det behövdes inte mycket till fören tårarna rann ner för kinden och hela världen var emot Noel, enligt han då alltså. Så den där sången som han skulle sjunka nere i skolan ikväll blev ju inte så mycket av, tur är att han inte deppad allt för mycket över det.

Haft lite besök här idag, alltid trevligt. Maken lagade en super duper god lasagne till oss alla som vi smaskade på till kvällsmat. Det får han ju gärna göra om igen när det suger i lasangtarmen. Alice Jennie och min klient vart på besök, mycket trevligt…

Vann ett Traderabud på ett Lego, en robot. Den fick Liam och Noel bygga ihop idag, det gillade de och snabbt gick det med. Plötsligt önskar sig Liam mer och mer och mer Lego, så har de en hel låda full som han knappt använder… Det är nog nyhetens behag mer som lockar än själva byggandet för Liams del.

Idag så när jag och maken var på klappjakt fann vi den perfekta julklappen till Liam. Han ska nu få ett eget tennisracket, det är ju snart Januari och då ska även Liam börja spela ju. Hoppas han blir glad över det…

Nähä, nu ska jag välja ut en bok och läsa. Läste ju ut ”Hypnotisören” igår av ”Kepler”, så bra, så spännande och så välskriven! Kan varmt rekommenderas till Er som inte läst den än!

13 december…

13 december är här och det är år 2011. Fasen vad det rullar på här, på söndag är det redan 4e advent och då ska vi åka hämta julgranen som Thomas noga har tittat ut. Det blir inte som förra året då granen hade mest mellanrum än grenar och barr…

Igår vabbade jag för Liam. Det är omöjligt att värja sig mot förkylningarna som haglar över landet, tur är att inte allmäntillståndet är allt för dålig utan att det orkas bråka med lillebror lite också. Idag slipper vi vabba, Thomas byter av mig nu vi 14 tiden, perfekt ju.

Fick ett allvarligt samtal i morse av Noels hjärtläkare, de vill ha grönt ljus om operationen nere i Lund. Det som var svårast nu tycker jag att det är upp till mig och Thomas vilken typ av operation det ska bli. Känner mig vilsen. Antingen en kateter operation eller öppna bröstkorgen. Rent spontan tyckte ju jag det första förlaget då jag hörde det, men då kan det bli att de inte lyckas och måste göra genom bröstkorgen efter.

På båda alternativen vart det komplikationerna som kan uppstå, så det är lite att funderar över. Jobbigt, jobbigt och jobbigt tycker jag det är…

Ja, det tåls att tänka på och diskutera. Undra hur fort det kommer en tid nu då han ska ner till Lund, hoppas nu det inte blir innan nyår i alla fall… Usch, min lilla Noel. Han ska visst få vara med om mycket han. Axel ur led, borttagna tonsiller, sprucken haka som blev hoplimmad, två svalda magnetkulor, ett snitt i axeln då de skar upp magen på mig när han föddes. Så jag undrar ju vad komma härnäst då han bara är 6 små fjuttiga år.

Nu till gruvan…

Klar för i år…

Uppdraget slutfört för i år…

Ja, då har jag jobbat som volontär även i år på Klingande Julkort och det var lika kul i år som förra. Det som är det bästa med det är ju att jag får både tjuvkika och tjuvlyssna på de fantastiska artisterna som uppträder.

Noel, min underbara lilla Noel gjorde även sin första match idag på tennisen. Det var

uppskattat talade maken om för mig, ja även Noel sa att det var kul. Det gillar jag, barn ska få leka av sig och testa på för snart är de vuxna och då är livet så mycket tuffare.

Det som är kul är ju att även Liam vill börja spela tennis. Det underlättar ju lite för både mig och maken med att det förhoppningsvis blir på samma dag och samma tid som träningen är. Så vi föräldrar fick en förfrågan om man kunde tänkas sig att vara med i en kommitté och det skrev jag in att jag kan tänka mig. Måste ju vara där för mina små och sen så är det så häftigt att titta på dessa små varelser utvecklas och bli sin egen person på banan.

Idag så impade Noel stort på både mig och Thomas då han lärde Liam vad de olika slagen heter. Han hade rätt på vart och en av dem. Så 9 januari kör nästa termin igång igen, det ser jag fram mot.

Nu har jag två pass kvar i gruvan innan jag själv tar julledigt, eller tre om jag ska räkna med en utbildning som jag lovade att gå strax innan jul. Hur man nu kan lägga en utbildning den 19 december har jag svårt att förstå, men det har de gjort och det är lika bra att gå den så man får den gjord.

 

Jag brukar alltid ha svårt för att komma på vad jag ska köpa för julklapp till min käraste make. Men i år slipper jag detta huvudbry, för i år har vi köpt en julklapp till hela familjen och vi har redan öppnat den och använt den. Det är ju så klart Thomas lilla nya skötebarn, TV. Den smarta Tv:n. Nu medans jag har varit på Klingande Julkort har han kommit på att samtidigt som han tittar på tv kan han få upp facebook på sidan. På så vis kan han följa sina FB-vänner vad de gör och inte gör.

Tala om att ha ett beroende… Fast å andra sidan, bättre att han har FB-beroende än nikotinberoende. Värre är det för mina vänner som har bådadera…

Och med detta takar jag för mig och ska nu inta sängen, boken och några ord på Wordefeud…

Här är jag igen… Haft en liten, liten paus!!!

Pausen är över, jag är tillbaks. redo att knappra på tangenterna så fingrarna glöder. Pausen kom ofrivilligt, tiden räckte inte till… Men nu ska jag nog se till så tiden kommer ifatt mammarika som har varit bloggsugen så det heter duga.

Så är det redan torsdag kväll och jag vet nog inte riktigt vart veckan tagit vägen. Det som är mest märkligt är att i går var jag ledig och jäkta som mest hela dagen. Det är ju de dagar man jobbar som man ska jäkta med det som ska göras utanför jobbet, men så vart det inte igår.

Igår hade jag mitt årliga julmys hemma hos mig, det har liksom blivit en tradition. Har inte alltid varit hos mig, men för det mesta så är det så. I år var det Catharina, Eva, Susanne, Kamilla, Outi, Annette, Kicki och jag som intog kvällen med massor av god mat, skratt och så klart en julklapp. I år tänkte jag till och insåg att det nog är dags att följa inflationen, så jag höjde priset på klappen från 50 kronor till hela 60 kronor. Tror vi haft 50 kronor snart i tio år, så det var väl på tiden det.

I tisdags då vabbade jag för Noel. Inte för att han var så särdeles sjuk, utan för att det var dags för nya undersökningar. Det var lite ultraljud, EKG och annat som gjordes. Så nu är det bara att invänta ett litet brev som talar om att det ska tas blodprover inför en operation. Som tur är så sker det inte någon operation i år, kände mig rätt så stressad för det. Utan det bli till våren, då hinner vi ta nya tag och kommer ta det med kanske lite mer ro.

 

Noel och jag passade även på att hälsa på min kära mormor som ligger där och piggar upp sig så att hon kan komma hem igen. Det var kul att träffa henne, fast jag hade önskat att det hade varit hemma i hennes lägenhet i Taberg. Så jag sa till henne att hon fick äta upp sig så vi kunde komma och lussa för henne, så även den traditionen kan hålla i sig.

Har nu blivit lite beroende av Tradera igen. Den här gången är det Outis fel, sist för några år sedan var det Idas fel. De lurar mig in i dess fördärv, de där goa väninnorna som finns där ute för mig. Vad har jag budat på då? Jo, lite smycken, lite spel till barnen, lite lego till barnen och sen har jag spanat in lite fina väskor, dock inte budat än. Tid finns för det kommer ständigt in nya fina efterlängtade objekt…

I morron är det gruvan igen, en lång dag. Men helgen är jag ledig från gruvan, men då har jag en massa annat som jag är upptagen på. Ser fram emot min julledighet med barnen som snart komma skall. Inget jäkt på morronen, utan vi tre kan i lugn och ro vakna till. Titta ut på det vita (hoppas ju dock på en vit jul även om jag inte är ett större FAN av snö och kyla). Det gör ju inte kroppen så mycket bättre då det är kallt) men en vit jul, ja det vill jag nog allt ha.

Har inte hunnit med att träna den här veckan med min klient, så nästa vecka får det bli dubbelt upp inser jag istället. Thomas, min kära make skulle visst bli övervakare igen. De hade ringt igår och tillfrågat Thomas om han var redo att ta ett nytt uppdrag. Kul, detta är spännande och kul tycker vi båda två.

Wiehe är sist ut!

Så mycket bättre… ja, nu är det bara Wiehe kvar sen är det slut. Så är även denna dag det med.

Ja, jag får nog krypa till korset och ta tillbaks att Laleh är bättre än vad jag har tyckt och sagt. Dock en aningen skum, eller inte skum… Hon går helt sonika sin egen väg på sina egna känslor. Nu fick jag till det, ja som alltid J

Idag har det varit tennis och när Liam och jag satt där på läktaren och tittade ner på de spelande barnen så talade Liam om för mig att han hellre vill spela tennis än fotboll. Han frågade till och med om han kunde få börja på tennis och sluta på fotboll.

Så efter lite dividerande och ett snack med Herrn i huset (som för övrigt inte är i huset, nej han är i paradiset och har det mer än gött). Fick ett mess vid 11 i dag, då hade han precis slagit upp sina blå) så blev det nog bestämt att det var okej för Liam att börja spela tennis han med.

Sen i efter detta åkte vi till makens nya arbetsplats för att inhandla lite mjöl och jäst. Det är ju så att det är andra advent i morgon och jag har inte ens bakat lussekatter till första advent. När det var dags att sätta igång (ja, Liam vart jätte sugen på att baka) så rymmer Liam till en kompis som ringde. Så kvar blev Noel och Jag.

Men det gjorde inte oss så mycket, vi klarade av detta galant och Noel han var sååå duktigt. Kanske ska bli en bagare av han, vem vet?!

Näe, nu är det nog ända dags att knyta sig. Måste ju ställa om min sömn tills på måndag, då är det tidigt upp.

Så alla där ute, ta väl hand om Er i kylan!

Vad betyder det?!

Idag har jag gått och blivit gräsänka, det ska jag vara över helgen. Har jag tur kanske jag ser maken en skvätt på söndagen innan det är sängdags… För på måndag är det slut på sötebrödsdagarna för mammarika. Då är det gruvan, ingen semester ingen föräldraledighet heller… Både gott och inte, blir bekväm av att vara hemma.

Som sagt, gräsänka är jag då. Vilket fick mig att tänka på… Vad är egentligen en gräsänka?! Så jag googlade ordet och tog mig fram till en länk från Wikipedia (min favvohjälp) och fann det jag sökte…

 

Gräsänka kallas en kvinna vars make är bortrest. Den manliga motsvarigheten är gräsänkling.

Ordet gräsänka är känt redan på 1700-talet, och kommer från det lågtyska graswed(e)we som betyder förförd och övergiven flicka. Förledet syftar antagligen på förförelse i det fria. Därefter har ordet fått en lite annan innebörd, då betydelsen har gått från förförd och övergiven, till tillfälligt ensam.

Det finns även skämtsamma motsvarigheter som exempelvis golfänka/änkling, det vill säga att vara ensam på grund av att ens respektive är iväg och spelar golf.

Källa: Wikipedia

Tur är att det har blivit lite modernare, för inte är jag ute efter någon annan date inte. Jag hinner ju för tusan knappt med maken som jag redan har. Så att vara gräsänka, det är lite som semester för mig. Så jag kallar mig inte övergiven heller, snarare semesterbrutta.

Idag tog jag mina små till simskolan, det gillade de som vanligt. Det som var bäst, det var att de fick gå till hopptornet de sista fem minuterna och hoppa. Inga blyga killar jag har, de klampade upp på trampolinen och hoppade i som om det vore det enda de gjort. Härligt värre!

I morgon hoppas jag på att Liam och Noel låter sin mamma sova en aningens längre än vad man får göra på vardagarna. Ja, jag hoppas även att Stella och Knut som för den delen är på besök här på gräddhyllan över helgen också låter mina ögon få blunda lite längre. Det var ju som sagt super kallt på sista rundan med doggsen och det lär väl inte bli varmare tills i morgon, så det vore skönt att få upp kroppstemperaturen en aning innan det är utgång…

Stella är jag i och för sig inte så orolig över att hon ska väcka mig, det brukar vara vi som får väcka henne till morgonrundan ute. Men Knut, hans ordinarie matte är ju alltid uppe innan tuppfan galer ju. Så där kan det bli lite oroligt, sova eller inte sova, det är frågan?!

Sen är det tennis för Noel, det ser jag fram mot. Dessvärre kommer jag inte kunna vara med på Noel första match som han kommer spela lite längre farm i december. Då ska jag hjälpa till som volontär på årets ”Klingande Julkort” som är i Pingstkyrkan nere i Centrum som vanligt. Hade ju lovat innan jag visste om matchen, så nu kan jag inte backa ut. Så i morgon ska jag njuta av stunden som jag får vara med om i stället.

Näe, vad mera kan jag säga?! Inte så möe, det är väl lika bra att ge upp och lägga sig raklång…