Tror på Tomten, ja de gör jag…

Vad har dagen givit mammarika idag. Jo, en jäkla massa gott och gottigottgott. Dock inte någon skön sömn och framför allt inte någon sovmorgon.

Hade en make som jag trodde skulle komma hem i någorlunda fin tid då han hade bokat in ett möte för oss på banken redan klockan 8:30

Har ju en liten dum ovana att inte sova så himla bra när han är ute och snurra på de lurviga benen, tror det beror på att jag är beredd på att vakna när han kommer och just det att man inte vet när han kommer… Lite som Tomten kan man ju säga… Han kommer, men man vet inte när… Eller?!

Nåväl, så när klockan tickat på och blivit ett på natten började jag fundera på om något UFO hittat han och tyckte att det var en bra människa att göra lite experiment på… Så det var lika bra att gå upp och ringa. Då gick det inte fram någon signal, telefonsvararen på direkt. Där blev mina aningar om ett UFO mer betrodda…

Inte bara det, det var ett himla liv, spring och smällar i trapphusgången. Var så nyfiken ett tag att jag blev tvungen kliva upp från min goa säng för att kolla av vad det är som händer. Inte något allvarligt och definitivt inte något spännande heller. Det var ”KONE”, det är de som lagar hissarna här på gräddhyllan när de får för sig att kärva…

 

 

Men jag gav icke upp hoppet om min make utan gjorde helt sonika ett nytt försök att ringa och kolla läget. Det var ju inget UFO direkt som kidnappat han, eller var det så att det var en himla massa UFO:n som gjort just detta.

Hans kära gamla personalstyrka hade i alla fall dragit med han ner på Centrum för att dansa… och svälja… och dansa… och svälja… Det sista räknade jag ut själv då det lät som en ångvält som kom hem när han väl kom hem.

Tror klockan var närmare halv tre mitt i natten eller tidigt på morgonen innan han kom indönandes och smällde i grytlock och alla annat han kom åt. Det är ju märkligt, men en full person som försöker smyga låter ju mer än en Elefant som är på stridshumör…

 

Så idag vart det tungt för stackar pappa Thomas och synd om mammarika som på något vis drogs med i detta. Tror man kan jämföra det som om att vara skengravid, så som män är när kvinnan har en bulle i magen, det växer även på dem liksom.

Men mammarika har då inte slöat idag även om det vore det bästa för att behålla de släta rynkorna i ansiktet. Efter mötet på banken körde jag hem min kära make och fick för sig att de små grå hade börjat jobba med hammare innanför skallbenet. Så det var soffläge medans jag drog mig vidare för att träffa min klient och göra ett gym pass i Huskvarna. Känner mig rätt så stark nu, det växer muskler!!!

Efter det var det inte någon vila. Hem till duschen och skicka iväg Thomas som hade ålat sig ur soffans sköna hörn. Hämta Noel som skulle till tandis för att göra en liten 6-års koll. Det vart lite kviderier men som man sväljer får man leva med dagen efter… Kanske inte det bästa ordspråket från mig, men ni får ha i åtanken att hjärnan är trött vid det här laget.

Ja, sen efter detta när mina tre favvo killar kommit hem i trygga hemmet på gräddhyllan var det tid för mig. Egentid en liten, liten stund mitt så där på eftermiddagen på en torsdag i december 2011.  Den ville jag ju tillbringa i Norrahammar med lilla rara Anna, för det var ju inte igår vi sågs precis.

Detta gjorde vi och till det svullade vi oss en pizza, kan ju inte bara göra så att själen mår bra, magen måste ju bli mätt också. Så det satt som en smäck kring min häck som jag så fint gymat bort på förmiddagen.

Efter en eller två eller tre timmar återvände jag hem till vårt hem för att byta av maken som nu skulle ge sig iväg igen. I kväll var det ju en HV71-match som han var bjuden på. Det går ju inte missa, men ölen… Ja, den avstod han… Undra varför?!?!

Så jag har haft soffan för mig själv mestadels i kväll, det är inte illa det. Rätt gött när man är för trött för att föra en normal konversation.

Nu kan jag med gott samvete och med gott mod gå och lägga mig raklång i sängen. För barnen sover och maken är på plats!!!!

Natti Natt