3 månader till julafton i morgon!

 

Idag är det den 23 september och det innebär ju att i morgon är det 3 månader kvar till självaste julafton. Herre jösses Amalia vart har tiden tagit vägen, när tog semestern slut, när slutade sommaren och när började hästen?!?!
Men å andra sidan är det bara 9 månader kvar tills semestern börjar, så även där knappa vi in på tiden… Härligt!
Idag ska jag jobba kväll, men för det innebär det ju inte att jag får sovmorgon som jag önskade mig. Nej, Liam ska ju till skolan så det vart ju bara att kliva upp och se glad ut. Noel, han vaknade innan så han slapp jag och väcka för även Noel hade ju kunnat få sovmorgon om inte Liam vart tvungen att gå till skolan.
Har gjort en himla massa nu på morgonen och tidiga förmiddagen. Noel och jag har städat hans rum, bra att de får hjälpa till. Mammarika är inte någon curling mamma inte, nej de ska lära sig även om de inte gör så mycket så är de delaktiga.

alt

Efter det så passade jag på att damma vårt sovrum och sen en sväng i hallen. Jag funderar över varför vår bostad attackeras av damm jämt och ständigt?! Hinner ju knappt damm upp dammet innan det ligger nytt damm, märkligt.
Snart ska jag lämna Noel på förskolan för att sedan gå hem en stund och läsa en bok eller vila lite innan det är dags för gruvan. Började på boken ”100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann” med Jonas Jonasson, den är kanoner och då har jag inte kommit långt så jag väntar med spännig och vill veta hur berättelsen slutar!
Nu, dags att sätta fart!

 

Krakel & Böcker!

 

En ledig dag igen med min make, den gick lika fort som den jag hade sist och det är inte kul för jag vill ha mer av dagen. Men så är det ju inte och jag får väl bara gilla läget.
Vad har vi gjort och vad har mammarika gjort då? Ja, vi har lagat bilen för den har ju varit inne på besiktning och som jag anade kostade det mer än vad man tänkt och så lite till på det, även där att bara gilla läget.
alt
Efter detta fick vi ju smak för att shoppa loss, eller för att vara helt ärlig den här gången så var det inte jag som pockade på utan min kära make. Otroligt men sant, Thomas hade tagit ett eget initiativ till att gå in i butiken ”Krakel” på Torpa för att kolla vinterkläder till barnen och hittat jätte fina som han tyckte de skulle ha nu i vinter. Sagt och gjort, vi åkte dit hela familjen och barnen fick testa, de var kanonfina precis som Thomas sagt och det blev ett köp. Dyrt som fan, men nu har de så de kan vara ute hela vintern utan att frysa. På köpet så slapp vi betala för mössorna som vi skulle köpa till, tack 400 spänn frö de två! Tur att det bara är två man ska köpa till, för dyrt är det…
Efter detta var det dags att ta sig en tur ut till Knivshult på en kaffe med dopp.  Stannade en två timmar och tjötade innan det var dags att bege sig hem till gräddhyllan, men innan det ett stopp på konkurerande affären Lidl för att köpa lite gott och blandat. Hem i 120 för att lämna av mina tre favvo killar och sen var det dags för mammarika att gå på intresseföreningens styrelsemöte.

Väl där och gå igenom alla punkter på dagordningen och sen var vi klara. Skönt, tyckte jag nu kan mammarika gå hem och päsa lite innan det är dags att lägga sig. Men så vart det inte för jag berättade för Inger som åkte med mig hem att grannen hade kommit med ett härligt förslag om att vi borde ha en bokbytardag och det gick Inger igång på och tyckte det var en kanon ide…
Så sagt och gjort, hem till mig för att göra klart hur det ska stå. Ner till bunkern där Thomas bruka sitta och skriva ut våra lappar, sen rudan runt för att sätta upp och nu hoppas vi på att folket i huset nappar. Bra ide, lämna sina böcker man inte vill ha längre och kanske hitta en bok som man vill läsa utan att betala en penning… Så den 9 oktober kl. 12:00-15:00 i Gemensamhetslokalen i Hästskon kan Ni komma och lämna in era gamla böcker för att komma hem med några nya!!!!
Gött, nu är det snart sängen och öppna boken innan jag stänger ögonen!

 

Rätt hyfsat slut!

 

Okej, klockan 06:05 satt jag redan på bussen ner till staden. Den mörka staden, den kalla och lite halvt duggregnande staden Jönköping. Det var mörkt, ensamt och tröttsamt. Tröttsamt att hålla sina ögonlock uppe, fick näst intill stoppa tändstickor emellan. Men mammarika överlevde resan ner och kom till slut fram till kontoret och började sin dag där.
Dagen rullade på för mammarika hade mycket att göra i gruvan, det var så mycket att jag nästan glömde bort att jag var trött. Men det var ett bra avslut då jag tog en stående kaffe med Malin i Knivshut innan det var dags att ta adjö av gruvan.
Kära mor kom och hämtade upp mig så jag skulle hinna hem och hämta upp Liam och Noel på skola och förskola, och inte bara det hon hade gjort inlagd gurka. Den gurkan som Liam älskar så mycket. Så hon följde med upp en stund på en kaffe höll jag på att säga men det glömde jag att bjuda henne på kom jag på nu och inte frågade hon efter det heller. Men mammarika har ju fortfarande demens light, så jag får väl skylla på det idag då…
Thomas min kära make jobbar i kväll så nu när barnen sover så är det alldeles tyst här, jag har inte ens satt på tvn än men ska snart göra det då det är mitt favvo program på tvn idag. Kanal 9 klockan 21 varje tisdag, då bänkar jag mig om jag har möjligheter framför tvn.
Nu ska jag ta på mig ett par mysbyxor, tända lite ljus och bänka mig… Härligt och efter det ska jag börja med en bok som jag har längtat efter, 100-åringen som gick ut genom fönstret och försvann!
Kan ju inte bli ett bättre avslut på en rätt hyfsad dag!

Hål att stoppa pengarna i!

 

Idag var eller rättare sagt är det måndag och måndagen den 20 september. Mammapengen har kommit så som den bär och det är ju mammarika glad för. Idag har jag varit tillbaks på min arbetsplats och det kändes skönt efter att ha varit borta väldigt länge.
Men i morgon är ställningen återställ och jag hoppas verkligen att detta kommer hålla i sig länge nu. Alla vi Jonssona ska till våra ställen och göra vår dagliga arbeten. Jag till gruvan, Thomas till Wonka fabriken, Noel till förskolan och till sitt älskade Eldenavdelning och sist men inte minst Liam till sin skola.
I morgon är det mer saker som händer och jag hoppas även där innerligt på att det ska rulla på utan problem, bilen ska besiktigas och man vet aldrig vad de har att anmärka på men när de väl gör det brukar det i alla fall vara dyrt och det finns inte plats för det nu. Nu kommer vintern och då ska det köpas in bra vinterkläder till barnen och då finns det inte i min budget plats för en bilreparation.
Sen så behöver mammarika nya dojhor så hon kan jobba vidare i gruvan utan att behöva gå konstigt och kanske en jacka för att hålla kylan borta, men det får jag väl ta vid ett senare tillfälle. Tänkte även att vi skulle inhandla en födelsedagspresent till vår lilla Noel så pengarna finns att stoppa i andra hål helt enkelt!
Nu till soffan innan sängen…
 
 

5.7% har visst okunskap i vårt avlånga land

 

Hjälp, 5.7% har visst okunskap i vårt avlånga land, det visade sig ju igår. Måtte dessa dåra inte få någon talan eller inflytande, det skrämmer mig att mina barn ska få växa upp med dessa FRÄMLINGSFIENTLIGA människor!
Urk, det grämer mig att SD (vill knappt uttala dem) har fått vågmästarroll i riksdagen, detta parit är allt som jag INTE står för…
Vart ska det barka hän? Ska det vara så att vi ska glömma bort vad som hänt, vår historia ska försvinna? För många av dessa SD människor som är med i partiet har just en rasistisk bakgrund, för mig är det okunskap när de förnekar allt hemskt som hänt och har sådant hat mot vissa folkgrupper att de är beredda att sätta andras liv i riskzon…
Nej, BORT MED SD!!!!

Valvaka…

 

September 2010 den 19, klockan är ca 20:24 och det är val i Sverige. Tror många sitter bänkade framför tv:n och biter på naglar eller tar sig en prilla eller än värre tar sig en cigg och förpestar lukten.
Själv var maken och jag iväg i eftermiddags och gjorde det alla borde göra som får, för en som inte går kan inte hellre klaga då de är missnöjda.
Oj, det ringde och jag har suttit i telefonen en bra stund nu… Mammarika var pratsugen men det var även Kamilla som ringde och då rinner visst tiden iväg.
Under tiden som jag har suttit i telefon ser jag nu att det börjar ticka på, på räkneverket och nu räknas det som aldrig förr. Jag håller tummarna och hoppas innerligt inte att SD kommer in i rikstaden för där har jag inget förtroende alls och jag tycker hela SD är ett stort skämt.
Men mammarika orkar nog inte sitta vaken hela natten för att få det slutliga resultatet då mammarika måste få lite sömn för att orkade med gruvan som väntar i morgon…
Nu slappa framför tv:n igen och ha lite valvaka tillsammans med maken.

Mysfaktor över gränsen…

 

Söndag kväll, helgen är över, mörkt ute och jag sitter i soffan med valvakan på kanal 1 på och min älskade make sitter bredvid och följer vad som sägs.
Helgen har vi tillbringat på torpet och kurerat oss bra från våra förkylningar. Jag tror jag börjar få bot med både halsont och hosta, Liam något piggare men får dock vara hemma i morgon med pappa Thomas. Noel, tja han får nog leva med sin hosta för det verkar inte som om det försvinner.
Igår så mös jag i soffan nere på torpet, det var kolsvart ute, brasan sprakade och det var jätte varmt inne i stugan. Fullt med värmeljus, alltså mysfaktorn var högre än vad jag kan räkna till. Det är så roligt att vara där nere på sommaren men det är mycket, mycket mysigare nu på hösten så jag ser med glädje fram mot att vara där nere i vinter. Det blir ju första gången i år som vi kommer att bo där nere över nätterna. Med en massa ved och filtar, några goa innertofflor så tror jag vi ska stå emot kylan som komma skall.

Paradiset i lugn och ro…

 

Hög feber men dock en glad Liam, det enda han inte riktigt var nöjd med var väl att han inte fick följa med och simma innan. Men till nästa fredag då det är simskola så tror jag nog att även Liam kan vara med.

Ja, vad gör man när familjen är lite halvsjuka allihopa? Jo, vi tog vårt pick och pack och flyttade ner till torpet för att kurera oss i lugn och ro.

Det var inte bara vi som behövde ro och frid ute i paradiset utan Outi och kompani ville bo och få ro.

Brasan är tänd och nu börjar äntligen värmen komma. Magen är mätt efter att ha ätit lite kantarellmacka, och det bästa av allt kantarellerna var nyplockade av pappa. En liten överraskning en fredagskväll i paradiset i slutet av september.

Knut lilla hunden Knut var även sugen på att få snosa runt i skogskanten och få vittra lite. Redan helt utslagen efter att bara ha sprungit runt i en timme i mörkret.

Nu sover barnen, Liam behöver sova bort febern och Noel behöver sova för att bli piggelin han med. Alexander somnar nog lika fort som de andra så nu är det vuxentid framför tvn och gissa vad som visas här i paradiset? Japp, valdebatt!!!

Jag säger upp mig!

 

Märkligt eller nu vet jag, vi ska byta namn till ”Sjuka Familjen” i stället för Familjen Jonsson. Den ene avlöser den andre, helt otroligt. Och än värre att en unge kan bli så sjuk från ena dagen till den andra förvånar mig.
Igår var Liam frisk som en nötkärna, idag hade han en temp på 39.6 efter ha fått Alvedon. Då ringde vi doktorn och nu har de satt in Kåvepenin, måtte det hjälpa. En annan har ju knappt återhämtat sig, Thomas är i mellan stadiet från sjuk och frisk, Noel hostar fortfarande och nu sjuknar Liam in igen…
Fy tusan, ska hösten löpa på så här så säger jag upp mig som människa ett tag och blir en björn, lägger mig i ide och sover bort vintern och vaknar snärt och pigg till våren…

Kumbaya

 

Vad mysigt det var i kväll…
Japp, här satt jag och barnen hade lagt sig, Thomas var i väg på lite ärenden och pling. Plong på dörren och poff så stod tant Marie från stan där och tiggde lite kaffe…
Alltid lika uppiggande att träffa denna blonda glada fläkt, det gör att man vet att man vill gå upp nästa dag även om dagen innehåller hårt arbete i gruvan eller att det ska vara snöstorm.
Liam och Noel vart glada de med för de hade inte hunnit somna så de fick sig en liten, liten pratstund de med tanten med det blonda håret. Liam var snabb med att tala om att han har faktiskt varit snäll och det var inte hans fel att en kompis började gråta och blev arg på han idag i skolan… Noel, ja han hade en massa böcker som han ville visa Marie så nu blev hon även lärd av att besöka mig.
Ja, sen satt vi här i soffan och tjötade, Thomas visade att han var man när han väl kom hem och gjorde kvällsmat till oss tre, kokade ägg och gjorde te med honung i, undra om jag hade fått det så serverat om inte Marie vart här?!?!
Men vi intog kvällsmaten och sedan satte vi oss i salongen igen och pratade om officerare som gjorde lite tjänstgöring i skogen med kadetterna hur dessa officerare sjunger ”Kumbaya” vid lägerelden och tar farm den mjuka sidan hos dessa annars så hårda män…
Med detta vill jag säga till alla där ute, bejaka Er kvinnliga sida… Sjung Kumbaya i kör och känn gemenskapen och livet kommer rulla på som ett tåg på räls…
 

Kumbaya my Lord, kumbaya
Kumbaya my Lord, kumbaya
Kumbaya my Lord, kumbaya
Oh Lord, kumbaya

Someone’s singing Lord, kumbaya
Someone’s singing Lord, kumbaya
Someone’s singing Lord, kumbaya
Oh Lord, kumbayah

Someone’s laughing, Lord, kumbaya
Someone’s laughing, Lord, kumbaya
Someone’s laughing, Lord, kumbaya
Oh Lord, kumbaya

Someone’s crying, Lord, kumbaya
Someone’s crying, Lord, kumbaya
Someone’s crying, Lord, kumbaya
Oh Lord, kumbaya

Someone’s praying, Lord, kumbaya
Someone’s praying, Lord, kumbaya
Someone’s praying, Lord, kumbaya
Oh Lord, kumbaya

Someone’s sleeping, Lord, kumbaya
Someone’s sleeping, Lord, kumbaya
Someone’s sleeping, Lord, kumbaya
Oh Lord, kumbaya
Oh Lord, kumbaya