Spindlar!

 

Igår var jag i gruvan till sena kvällen. Det var mörkt, kallt och lite småröset där nere. Men jag sprang runt där lit så jag höll i alla fall ångan uppe och frös inte till is. Lika dant blir det förmodligen i kväll då jag ska bestiga eller klättra ner i gruvan för att göra lite nytta och försörja mina kära.
Morgonkaffet har jag här och det var välbehövligt då det natt nummer 2 har varit vakna timmar. Den här natten var det i och för sig inte något monsunregn som vi fick vaska upp utan i natt var det ömma ben, ben som växte så det knakade.
När väl det var fixat var det dags för andra omgången då det inte var växande ben utan monster under sängen som vi fick slänga ut, långt, långt bort så nattsömnen inte skulle bli allt för störd av Liam.
Ja, som sagt att sova med barn kan ibland innebära att man inte sover helt enkelt. Därför så är det bra att någon där ute i världen uppfann kaffet och någon där ute i välden gör så att jag kan få mitt morgonkaffe och sen är det upp till mig hur jag vill förtära det. Om det ska vara i lugn och ro eller i springande fart från bil till gruvan eller helt enkelt här och nu med en Noel som tjötar i mitt ena öra samtidigt som min hjärna försöker tänka lite…
Jag behöver nog en stärkande kopp kaffe inför mitt första möte med min nya sjukgymnast, brr det är oroligt i kroppen. Jag är nog en ”inte tycka om nytt ibland”, behöva blotta sig inför en spritt främmande människa och inte bara det, det är en yngre man i sina bästa år… Jaja, det blir nog bra till slut kan jag tro!
Fick ett spännande samtal av min kära syster Kitty och hon behövde prata av sig då hon hade varit med om något traumatiskt i dag i hennes gruva. När hon satt där i sitt kontor så kände hon något som studsade till i huvudet och sedan rullade ner på axeln och vidare till golvet… Det var en SPINDEL, en livs levande spindel och det är inte härligt så dessa små kryp är helt förfärligt rysliga.
Så i Kittys gruva finns det spindlar och så vitt jag vet har jag inte sett eller hört att det ska finnas i min gruva, alltså har jag ett spindelfritt arbete… Eller jag hoppas det i alla fall!
Näpp, nu är det att borsta tänderna på min lilla fis Noel som går här som en osalig ande och längtar till förskolan och hans kompisar…
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.