Idag har det varit full rulle och det har både varit blod och pepparkakor, en salig blandning kan jag konstatera.
Hämtade hem Liam och Noel kvart över elva som vanligt och det var kallt, kallt och kallt. Noel hade övertalat att få gå in men Liam var nöjd med att ha varit i pulka backen med kompisarna på förskolan.
Hem och gjorde en god middag, ja för enligt mina barn var det super gott och det är ju alltid kul att höra. Sen vilade de framför tvn lite medans jag satte igång och fixade undan disken. I och med att det var så kallt och blåste så mycket idag hade jag inte större lust att gå ut till pulkabacken idag igen så jag gjorde i ordning för lite pepparkaksbak hemma.
En glad överraskning och en rolig sådan blev det för de små. Dessvärre ringde det ett ihärdigt telefonsamtal så en plåt blev till kol, men det är sådant man för räkna med här på gräddhyllan. Men mitt i allt bak så ringde det också på dörren. Det var Simon som ville gå ut och åka pulka med Liam.
Stod där en mikro sekund och funderade på om jag skulle våga släppa väg Liam själv dit.. kom fram till att jag vågade för Simon är ju 2 år äldre än Liam så det borde nog gå. Så jag pälsade på värsta munderingen på Liam och gav han en pulka och en puss på kinden.
In igen och åter till pepparkaksbaket med Noel och satt där mjölig lite här och där. När vi nästan var klara kom Liam in jätte ledsen med Simon efter sig. Det var blod i hela ansiktet på Liam och jag visste inte riktigt vart jag skulle börja med för det rann och Liam skrek.
Det visade sig att Liam åkt in i något snår med träd och slagit sig i näsan eller på, har inte riktigt fått fram hela händelsen än. Men nu vet jag vart det skett för Kitty hade gått med Knut och såg så fina spår rakt in i busksnåret in till bäcken i dalen.
Men det gick ju att fixa till Liam med lite bomull i näsan och nya kläder… Alla ute kläder fick åka in i tvättmaskinen och nu är det fullt av overaller på tork där inne. Kan ju inte låta Liam gå i blodiga kläder för då kommer han ju lipa varje gång han blir påmind om denna traumatiska upplevelse.
Vid kvällsmaten kom det fram att Liam då hade gett sig av till andra sidan där jag sagt att man inte få åka pulka. Men jag blev inte arg för bättre att de talar sanning än ljuger om det. Sen som Kitty sa har väl Liam lärt sig att man inte åker där mer och det ligger ju något i det.
Men nu mår mammarika dåligt för nu känner jag mig som en dålig mor som inte var med vid pulkabacken… Men å andra sidan måste Liam få börja känna på lite frihet och ansvar men som sagt jag mår dåligt av hädelsen…