… fortsättning…
Ja, igår gav jag upp för jag var inte alls sams med Thomas Mac. Men idag är jag glad, jag är sams och nöd då jag sitter framför min egna PC hemma på gräddhyllan. Känner mig hemma på både menyn och tangenterna som jag så många gånger förr ha besökt och knappat på.
Det tig däremot väldigt lång tid att ta sig hem idag från Torpet till gräddhyllan. tror aldrig jag haft en sådan lång färd i hela mitt liv mellan paradiset och gräddhyllan. Och ja, jag försår att Ni ser ut som frågetecken nu när en väg alltid är den samma så kan det ju plötsligt inte bli längre tid?! Eller… Kan det det?!
(Sur Noel)
Jo, det vart det och det bara för att minnet svek. Inte bara en gång utan två gånger… Fattar inget, borde kanske bli orolig?!
(Glad Liam)
När vi hade kommit fram till Norra Unnaryd insåg jag att jag glömt mina nya stövlar som jag tänkt ha på mig i morgon på nyårsfesten. Så snäll make och förstående barn vände vi om för att hämta upp dem.. till min glädje…
Så nosen på bilen åt rätt håll gav vi oss av igen… Men vi hinner inte komma allt för långt när jag inser att jag inte har min handväska med mig. Så jag sa att vi får nog vända om då jag glömt den (den här gången vart det inte så försående grabbar i bilen och den äldsta av dem, min make alltså pratade inte alls i samma mjuka ton som han gjort första gången). Det lär lite mer så här: SKOJAR DU MARIKA???? Du gör väl det? Men va faaaan!
(Kolla in stork-benen på Liam och så envisas han med att alltid på torpet gå med morfars gamla gummistövlar i storlek 45)
Men efter lite snyftal från min sida att jag bara hade tänkt på mina fina killar och glömt bort mig själv så där av att jag tänkt på dem glömde jag mitt. Så klart att ingen hade något att säga emot då ju!!
Men efter den vändan kom vi dock iväg utan att behöva vända om till mina tre killars glädje. Fast vi kunde inte åka raka vägen hem inte, nej det ekar ju i skåpen här hemma på gräddhyllan efter föda.
(En gladare Noel i sin favorit mössa som Outi har stickat till oss… Men hon kunde inte säga NEJ när Noel bönade och bad om att han ville ha den mössan för den var den finaste han någonsin sett).
In på Willys som värsta bonden, ja smutsig och brandrök luktade vi. Seppo hade ju tassat ner mina ”VITA” byxor när han prompt skulle sitta i knäet. Så jag såg ut som om jag kom från stian direkt… Mysigt med landet!
(Thomas drasade omkull på isen som vart på landsvägen på vår lilla promenix).
Jag var ju tvungen att följa med in då jag hade ett paket att hämta ut. Nu kan man inte skicka någon längre för att hämta ut inte. Nej, det krävs personen det gäller som står där snällt och visar leg och id-nummer man fått på SMS. Därav fick jag visa upp mitt bonniga utseende.
Men vad gör väl det?! Jag har ju min egna bonne… Min lilla Thomas!!!!
Nu ska jag lägga mig i säng och fortsätta läsa i svärfar`s bok jag lånade i julas. Bubble av Anders de la Motte! Tredje boken är detta och de två som jag läst innan kan jag starkt rekommendera!
Natti natt alla fina människor!