En ängel till låns…

Då har det hänt, det som jag visste skulle men så gärna inte ville.

Det gör så ont när någon man tycker så mycket om somnar in för gott. Jag vet att hon led det sista för hennes kropp la av totalt, så ändå kan jag känna lättnad över att hon inte ska behöva lida mer. Jag är glad över att jag han tar farväl i tisdags då vi fick äran att träffa henne.

Nu förstår jag vilken ansträngning hon fick göra för att fått hålla sig vaken de tio minterana som vi fick krama om henne, hålla hennes hand och klappa henne på kinden. Hon var så fin dock att kroppen inte längre var hennes. Hon var så stark och omtänksam och ändå var det hon som led.

Av respekt för familjen skriver jag inte ut hennes namn, de som känner henne vet vem hon var förutom en ängel!

Så arbetet bestod mest av att bearbeta sorgen av den stora förlust min grupp och de andra på kontoret. Det var så fint, vi fick samlas och sitta och prata, gråta, skratta gråta lite till och bara få reflektera över vad som hänt. Så himla underbar chef som kom och stöttade oss andra.

Men det var så att hon var inte bara en arbetskamrat, hon hade blivit en vän och det gör så ont att mista henne.

Tack goa lilla ängel för att jag fick låna dig de här åren!

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.