Ett nytt år ha kommit till gräddhyllan och det började ju inte bra…
Jag som såg fram mot ett nytt år, en bra start på det nya året. Men ack så blev det inte. Men det gamla året på kvällen vart ju desto bättre och roligare.
Vid 18-tiden så begav sig familjen Jonsson till kesohyllan och familjen Silvert för att skåla in det nya året. På menyn för kvällen var det tre rätter, el liten sån där suprise för oss då vi inte var inblandade i matdelen.
Vi hade fått stränga order från frun i huset på kesohyllan att vi skulle ta med oss det vi skulle skåla i vid tolvslaget, samt snacks och läsk till barnen. Det var ju lätt som en plätt att fixa det, skönt med en enkel uppgift.
Helena med kärleken stod för förrätten och det var en toast med parmaskinka och grön, dunder gott. Katta och Peter stod för varmrätten (husmorskatta hade lagat maten och så klart så blev det ju gott, hon husmorskatta kan helt enkelt inte misslyckas) det var kyckling inlindad i parmaskinkan, potatis i ugn, sås och färsk spenat invirad i bacon. Ljuvligt gott och mätt blev vi ju allihopa. Tror nog att det blev natta mat för de som fortsatte till tidig morgon (om det nu var någon som gjorde det). Sen kom Linda med efterrätten, den var himmelsrik god, len i munnen, och en njutning som jag tidigare inte trodde kunde finnas på kesohyllan, man slutas aldrig att förvånas. Ja, vad var det Linda bjöd på? Jo, pannacotta med jordgubbar som liten topp på gärddberget.
Det var en trevlig och en barnvänlig kväll, alla hade något som de tilltalades till med. Katta i köket, vi andra i soffan och softade… Eller inte, så klart att Katta inte var förvisad till kökstjänst hela kvällen. Det var ”singstar” för de mer våghalsade… Vilka var det då? Jo, mammarika och Linda tog en duell, dessvärre vann Linda men det var en liten, liten marginal så nästa gång så sjunger jag nog skiten ur henne.
För att ha förlorat behövde mammarika få upp sitt självförtroende så då tog jag en duell med Thomas, det var skönt, skoj och givande. Slog ju han med rejäla poäng, där behöver man inte ta i för att vinna mot maken inte.
Men det var ju inte bara vi tre som sjöng, Peter passade på att ta sig ton mot Thomas men insåg att det inte var något för han att sjunga ABBA låtar. Nej, han ville ha lite tyngre och en dag kommer Peter få vad han önskar sig. Så då har han inte något att skylla på, utan får sjunga för kung och fosterland.
Sen hade vi ju de små barnen som älskade att sjunga. Nu var det ju något nytt för Pascal och Teo, men de var ju suveräna. Tror till och med att de hade slått Thomas om de hade duellerat, men nu vart det inte så.
Ja, har man små barn eller lite större mindre barn så är de ju rätt trötta redan vid 21 tiden. Så då mellan 21-22 så gick vi ut och ner mot dalen för att ta en nypa luft och se på mästerverket Thomas och Peter hade införskaffat sig för barnen skull. Inte för att jag tror det var för barnen, om de inte menade de stora barnen som ät de själva. Några raketer, där kan man säga att pengarna gick upp i rök bokstavligen. Men det drabbar ju inte någon fattig inte!
Teo, Pascal och Noel var mindre intresserade så de började gå in i förväg, medans vi andra såg the grand final som faktiskt var helt okej. Hade egentligen räckt med att titta på alla andra som hade ansökt om att få skjuta raketer detta året. För det tror jag nog att Jönköpingsborna är bra på att göra, ärliga och följer lagen… I alla fall Thomas och Peter!
In i värmen, det var kallt och blåsigt igår. Väldigt blåsigt och inte hade man så mycket vinterkläder på sig då det var en fin tillställning. Kavaj, förutom Thomas som tog på sig jeans och en sweatshirt, till sin fasa. Thomas vill inte sticka ut, så hantog på sig lite mer alldagliga kläder men insåg snabbt att det var kavaj som man skulle haft.
Nu var det pannacotta som kom fram till en kopp härligt nybryggt kaffe. Vad gör man när maten är slut? Jo, då är man så mätt och trött att man hamnar i den fina soffan och tittar på när fyra spelar ”Buzz” både stora och små vart med. Fast det var inte svårt att visa vad som behövdes, en kvinna för att vinna. Så lätt, så slagna och så små de var mot mammarika i Buzz, kändes ju inte som man hade motstånd alls.
Tick, tack, tick, tack och klockan slår 00:00, dags att ta på sig och ge sig ut med sitt champagneglas och skåla med goda vänner, nära och kära. Här började Noel bli väldigt trött och bad om att få gå hem. Så klart att man lyssna på sin lilla trollunge som såg helt förstörd ut av trötthet. Liam, ja han var lika trött han så han ville sitta på kälken hem som jag drog efter mig.
Hemma på gräddhyllan några minuter över tolvslaget alltså 2011. Bums i säng med de små, Noel som hade ont i magen ville jag få i säng så han skulle kunna sova bort magontet.
Stod i badrummet och sminkade av mig nyårssminkningen och hör något konstigt från Noels rum. Harklingar och hostningar, inser att något håller på att hända… Mina farhågor var besvarade och Noel hade vomerat ner hela rummet, sängen, mattan och sig själv.
Det var ju bara att ta med sig Noel till badkaret där han fortsatte att dela med sig till kommuninvånarna genom avloppen. Thomas tog tag i sängen, mattan och golvet medans jag rengjorde Noel. Det var det här som jag menar på att det är en dålig start på det nya året. Sjuka och inte vilken sjuka som helst utan spysjukan!
Så med det här vill jag Önska ett 2011 till Er alla!