Åter på gräddhyllan, paradiset är lämnat till sitt öde tills
nästa besök av familjen Jonsson.
Igår skulle det ju vara jordens undergång, men inte vart det
de ju. Fast å andra siden hade det nu varit så att jorden skulle gått under
igår så vart vi ju redan i paradiset.
Tre nättar i paradiset rinner i väg som en vårflod ju. Redan
söndag och snart kväll, fast mammarika hade nog önskat att det vart sängläge
för mammarika är så trött, så trött att ögonlocken knappt orkar hålla uppe.
Men det är ju fotbollsträning för Liam innan det är sängen…
Men i paradiset där har det varit fullt upp. Ja, inte bara
jobb och ha det varit jobb så har det varit ett roligt jobb.
Förra året planerade mammarika in ett göra ett litet land
med jordgubbar. De små barnen hade ju en sandlåda som stod mer tom än använd.
Så lite funderingar hit och dit i mammarikas hjärna så vart iden kläckt och
spaden i handen.
Går inte bara att fundera och prata om det få då lär det
fortfarande vara en sandlåda… Så i lördags tog mammarikt mod till sig att göra
slag i saken. Fick ju faktiskt lite hjälp med att fixa till det. Min kära far
körde dit två skopor med jord som täckte precis på håret. Kunde inte fått det
mer jämnt än så.
Liam, Noel och Alexander hoppas genast ner barfota i den
mörka och mylliga jorden för att plocka bort de förgrymmade stenarna som gömde
sig bra. Sen vart mammarika även en flitig stenplockare och krattare. När vi
nästan vart klara med det om Outi ut och vart lite sugen på att få jord under
naglarna.
Mammarika skulle även in till kvarnen för att köpa
planteringsjord till den nya fina blå urnan som nu pryder paradisets gräsmatta.
Där på ”Kvarna” så fanns det ju även lite fröer som kom med hem och poff så
vart det ett köksland. Så fint, så förtjusande och så roligt.
Ja, sen vart gräset klipp och det vart inte av mammarika
utan av Tommy Boy som har en förkärlek att klippa gräs. Thomas, ja han har jag
inte sett till så mycket av då han har spikat, och isolerat uppe på loftet. Vem
vet, den kan ju vara klart om si så där om tio år om han inte tappat takten.
Det vart ju även första fisken som åkte upp och ner på
grillen. Inte dåligt, 2.2kg redan… Så god, så fin och så mättande. Synd bara
att Thomas och Tommy inte äter fisk, d går ju miste av en frestelse i livet som
är svår att motstå.
Barnen har väl i princip varit inne då de har sovit, gött
med all sol på oss. Nu är det fotboll… weha!