Fy Fa… rent ut sagt!

 

Vilken natt det har varit!

Liam vaknade runt 22.30 med kramper i magen sen höll det på fram till 04.22 sista gången jag tittade på klockan.

Vid 02.11 ringde Thomas upp till Ryhov igen men det finns inte något de kan göra och definitivt inte på natten för då har de inte samma resurser enligt telefonisten.

Man är rätt liten i en sådan här situation och snart vet jag inte vart jag ska ta vägen. Liam är helt förtvivlad och det sista satt han över mitt lår på toalett golvet som ett V och kunde inte röra sig. Det vart bara snällt att sitta kvar och inte röra på mig för då gjorde det inte så ont. Nu har jag ont i mitt knä för jag satt så konstigt i natt och ville inte röra mig men med lite sviter nu då i stället. Fast det var det värt för att få tyst på Liam.

Den killen har lungkapacitet när det gäller att vråla av smärta vill jag lova. Ett under på att att inte Noel vaknade och för den delen grannarna med. Nu sover han så gott och jag hoppas att han kommer sova länge och vakna smärtfri. Men jag har onda aningar om att det inte kommer att bli så :-(

Motgången är ofta en förklädd vän. Möt den med tacksamhet, för den ger dig styrka och klokskap.

 

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.