Gilla läget!

 

Idag har det inte varit en morgon/förmiddag som jag räknade med utan idag blev det som det blev och det är ju bara att gilla läget som jag sa till min älskade goa make.
Thomas, min make, min älskade make skulle ju börja arbeta klockan 12 men innan det ville han uträtta lite ärende. Så han tog med sig Liam efter frullen och lämnade disk och obäddad säng till mig som jag tror han menade att jag skulle fixa då han ville ut och inhandla lite saker och annan måsten.
Noel, den lille trotsige Noel skickade jag ut efter att han tjatat hål i skallen på mig så jag kunde ta tag i ”en frus uppgifter”. Men när jag gick där och pysslade ringde telefonen och jag kunde riktigt höra på signalen att det var en väldigt jäktat signal så jag slängde mig på telefonen precis som en som hoppar åt sidan för att ta skydd från en bomb som smäller av. Ja, lite så som i en actionfilm…
Mycket riktigt hade jag rätt vad beträffade det jäktade i samtalet, det var Thomas som ringde och hade lite smått panik då han egentligen vid den tiden skulle ha suttit på Hooks Herrgård med de andra butikscheferna på en två dagars konferens… Thomas som har planerat denna konferens har då lagt in den i morgon till på torsdag så nu ringde regionchefen och undrade var Thomas var.
Så vad jag fick höra eller vad jag tror jag hörde i det ilande samtalet var ”PACKA” en väska och så gjorde jag. Ja, snäll fru som jag är och sköter mina sysslor så tog jag fram och strök en skjorta med för att vara på den säkra sidan att allt blir rätt.
Sen fick jag ta och sätta mig, barnen och Thomas i bilen och köra ner han eller bort han eller upp han, tror det blir ner från vårt håll. Men vi körde till Hooks Herrgård och dumpade av en lite jäktad Thomas. Men det var i bilen på vägen dit som jag fick tala om för han ”det du inte kan råda över är ingen idé att lägga energi på, nu är det som det är och det är lika bra att gilla läget för Du kommer ända dit för sent”.
Tror han förstod vad jag menade för jag fick ju ett litet leende av han. Sen sa jag att han kan judundra in där och säga lite högt så det inte blir så pinsamt att ”Fint folk kommer alltid sist, så här är jag” men det tyckte Thomas inte var en så bra idé…
Nu ska jag sätta fart med lunchen, det är nog dags för det snart eller?!?
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.