Det började bra med en lagom lång sovmorgon, mammarika låg längs för när jag vaknade satt Thomas vid datorn och arbetade och Noel tittade på tv. Men mammarika var mer än nöjd för att ha fått sova nästan till 9 på morgonen.   

 Ja, sen rullade det på och Noel och jag gick på kalas. Pascal, den lille söta har blivit stor och söt. 6 år och hur härlig som helst. En 6-åring där motoriken i armarna och benen är som hejcon bejcon, det kliar i kroppen och energin måste ta vägen någonstans och då blir det att rocka.   

    När vi kom var vi bland de första och Pascal tog med sig vännerna upp för att ”rocka” som han sa. Spela på gitarr och sätta på cd på högsta volymen. Då ringde det på dörren och nästa kompis till kalaset anlände. Det var då jag hörde den underbara kommentaren från Pascal ”Åh, måste det ringa hela tiden på dörren när jag är upptagen med att rocka” härligt och underbart.     

Mamma Katta hade förberett bra med att duka upp till fikat innan och inte bara det mamma Katta hade tagit tag i mammarollen på allvar och anordnat en himla massa lekar för den firade och kompisarna.    

Men nu är ju barn bara just barn så vad spelar det för roll när det finns så mycket annat kul att göra med kompisarna. Där stod vi snart, mammarika mamma Katta och syster Linda och funderade vart alla barnen tog vägen när vi försökte hålla igång med lite lekar…     

Pascal fick så fina leksaker och kille som han är så blev det en hel del lego till hans förtjusning. Så nu får pappa Peter vara lite lego pappa ett tag fram över kan jag tror?!    

Fikat åkte ner med dunder och bra för sen vart det kli i hela kroppen och dags med att leka… tick, tack och tiden rann i väg så nästa gång man andades var snart tiden för kalaset slut och då vart det ju så klart fiskedamm så som det ska vara på ”ett riktigt kalas” och ballongerna ska jag ej glömma att nämna, för då vet man att det firas!