Hänt extra & tennis!

 

Hm, har jag för stora förväntningar på dagen och barnen, eller är det barnen som är totalt ute och cykla.
… Idag såg jag fram mot att få ha en dag med barnen men det har inte blivit som jag tänkt mig hitintills. Ja, en sak blev ju till det bättre och det var ju den oväntade inbjudning på lunch hos Katta och Peter, något bra kommer det ju ofta i det som inte är så bra.
Men det började ju redan i morse att mina små guldklimpar rök ihop så det gnistrade lite här och lite där, det som är surt att det har hållit i sig och det fortsätter. Jag som önskade samsade barn som bara sa snälla saker, inte skrek och inte smällde i dörrarna… Det kan jag se mig i stjärnorna om antagligen.
Efter kivet åkte jag och Noel för att lämna av Liam hos Pascal så åkte vi vidare till tennisen. Där satt jag och Noel för vi var lite tidigare. Vi tittade på alla andra som spelade och inte en människa till Noels grupp dök upp, lite märkligt tänkte jag. Förförra gången frågade jag specifikt om det skulle vara någon tennis som denna vecka då det är novemberlov och det skulle rulla på som vanligt.
Så när klockan var fem över halv och det fortfarande inte syntes till någon gav vi upp och åkte hem igen. På vägen hem stannade vi till för att köpa lite fika innan vi parkerade hemma och gick bort till Katta och de andra.
Där blev vi sittande på en kaffe och sen blev vi inbjudna att stanna kvar på en lunch och det tackar man ju inte nej till. Någorlunda sams höll väl sig de små, men Liam har absolut vaknat på fel sida och han har bestämt sig för att det inte ska bli en bra dag, inte i alla fall med mammaika.
Därefter tackade vi för oss, kopplade Stella och tog en lång, lång väg hem för att få lite frisk luft samt att Stella fick sig en rejäl promenad. Det var här det fortsatte med Liam, inget var bra alls. Han skulle inte gå och då gick jag, då skulle jag vänta för jag gick för fort och gick jag inte för fort gick jag för sakta…

Så det är inte lätt att tillmötesgå en sexåring som har bestämt sig för att allt är skit idag och har ett humör utan dess like, vem har han ärvt det ifrån?!
Nå väl, nu är vi hemma och de har precis bestämt sig för att gå ut igen och de har bestämt sig för att fortsätta kivas med varandra. Så det är skytte trafik till mig och det skvallras hej vilt, värre än ”Hänt Extra” tidningen…

 

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.