Halsfluss, ajdå!

Noel var fortfarande inte piggelin idag och febern ger sig inte, halsen svullen och helt vit så jag tog och ringde ner till Rosenlunds vårdcentral och tänkte att de kommer ände inte släppa in oss utan låta det gå ett par dagar till. Men turen var på min och Noels sida idag och vi fick en tid vidd elva tiden idag och då kom genast nästa problem…

… Hur ska vi komma till vårdcentralen och vem passar Liam? Jag skulle ju bjuda Maire på stan på lunch idag med, hennes favorit mat ”stuvade makaroner och köttbullar” men jag hade inte någon lust att lura upp henne innan. I samma ögonblick som jag stod där och funderade så ringde telefonen.
Det var Mariette och hon var hemma och vabbade med Kayliegh som har öroninflammation och jag frågade då lite snabbt om hon hade lust att komma upp och passa Liam och låna ut bilen till mig och Noel, turen var med oss även där idag och hon kom.
Så MariETTe kom upp och medans Noel och jag var borta kom även MarieTVÅ till oss. Ja det tog lite tid för mig och Noel för de tog prover som labbet skulle analysera så vi satt där nere och väntade på svar. Tur att MariETTe var företagsam och gjort lunch så de som var hos mig fick något i magen. MarieTVÅ blev glad även om det inte var mammarikas stuvade favoritmakaroner.
Väl hemma så fick i alla fall Noel lite aptit och lyckade svälja ner någon köttbulle innan han åter igen tappade aptiten. Men mina anor slog in och visst var det halsfluss som Noel led av, nu har han fått penicillin i 10 dagar och jag hoppas att det ska ge med sig både febern och halsen.
När Thomas kom hem slängde sig jag, Liam och Marie i bilen för att åka köpa nya stövlar till Liam, nu gav jag upp och slängde de som bara läckte in vatten. Det går ju inte att ha läckande stövlar i det här tövädret… Hoppas att dessa håller bättre än de förra och nu ska de väl passa med. Liam har fått större fötter över vintern, de växer så det knakar ju, redan storlek 32 och bara 5 år gammal eller snart 6 då.
Nu sover mina små liv, Thomas sitter i bunkern och jag går här och tycker lite synd om mig själv… Ont, ont och även jag lite febrig… Men det är väl bara att bita ihop och le!
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.