Halv skadad eller hel skadad?

Japp nu väntar jag in Thomas, men jag vet inte vilket skick han kommer i? Kan hända att jag måste kontakta Marie från hemsjukvården snart, har jag tur kan jag plåstra i hop han själv.

Ja, nu är det så att han har tagit sin present på allvar och vill komma runt pölen. Det skulle ju vara ett nederlag att bara komma till Habo och sen behöva stanna för att ringa någon jourhavande kompis som får hämta hem han igen.
Så Thomas tog på sig de svarta Adidas shortsen och ett stadigt tag om innebandy klubban. Hittade inte sin vatten flaska så han tog Noels med Spiderman på. Ja det kan han behöva, lite superkraft inför denna kväll.
Vad jag nu befara är att han kommer kvida några veckor här om hur ont han har. Men jag lovar att jag ska hota med någon brännande salva att smörja skinkorna med och denna gång tar jag rejält för att slippa höra han ynka kvid. Han brukar ju inte bli kry innan det är dags för nästa träning…
Vad jag inte förstår av det manliga könet och jag kommer nog förmodligen aldrig förstå det är att varför i hela friden måste man spela på liv och död?! Hade det varit mina härliga väninnor som spelat så lovar jag att det hade låtit annat i skällan. ”Åh, va kul att Ni gjorde mål” ja för jag är inte någon dålig förlorare utan önskar verkligen att motståndaren vinner!! Ja, sån är jag och alla som känner mig vet att jag unnar de framgång i alla de slag vad det gäller spel, sport och kärlek!
Så snart hör jag nyckeln vridas om i dörren och ett stort pust å stång å stön. En gång när vi var nyinflyttade här på Ekhagen så skulle Thomas åter ta tag i sitt liv och bli ”fit”. Annette hörde detta och nappa direkt, det var på den tiden hon var ute och sprang (nu simmar hon eller gå på krogen) så hon kom hit och utmanade Thomas på en runda.
Den här rundan bestod i att springa och så valde de tokarna att springa upp för Järabacken. Thomas är ju en liten seg rackare så han gav inte upp utan hängde med Annette tätt inpå hennes smärta skinkor!! Vad som sen sker när de kommer hem är att efter Annette for hem la sig Thomas på stora rumsgolvet och där blev han liggande i 40 minuter och kunde inte röra sig.
Det komiska i det hela att på den tiden kände jag inte Malin så väl men vi viste om varandra. Malin hade då flyttat ut i urskogen och var på väg upp för Nässjö backen när hon som hon sa det såg ”2 stollar” springa där. Hon kunde inte fatta vad det var för idioter som ens utsatte sig för detta hemska mot sin kropp..Detta fick jag reda på kommer inte ihåg hur, tror det var Suvi som sa det. När vi sen kom på att det var Thomas och Annette som hon sett vart det ju lite kul faktiskt.
Men sen dess har denna backe varit orörd både av Thomas och Annette…
Upp för en backe ut på en äng, ner för en backa in i en säng… Hej hå…
 
 
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.