Som en ny människa…
Tänk vad lite hederligt arbete kan gör en mammarika så glad. Fick en paus i att bara vara mamma och tog mig några timmar till arbetet och gjorde ett pass. Inte många gånger man längtar till arbetet, i alla fall inte nu när det börjar närma sig värme och sol.
Men när man har varit hemma med sjukt älskat barn så är det riktigt kul att komma till jobbet och känna sig vuxen. Ingen 7-åring som hasar mig i hälarna och tjatar ”Icka” hit och ”Icka” dit.
Ja, min lilla Liam har fått för sig att kalla mig mitt smeknamn som jag har haft sen jag var en liten knoddas. Ingen sa Marika till mig, inte ens mina nära och kära utan jag hette ”Icka” och det gör jag fortfarande i mina äldre vänner och familj fortfarande.
Så nu är det inte mamma som jag annars brukar bli kallad, utan det är Icka helt sonika som gäller för ett tag… Kärt barn har ju många namn, sågs det och barn är jag och kärt och kär också!
Läste ut en bok igår kväll, den var en sådan där lite kort roman på knappt 300 sidor. Så det var lättläst och så ville jag plöja igenom den då den inte var bland de bästa jag läst. Men tillräckligt bra för att då veta slutet, nyfiken som jag är.
Så ”Kommer aldrig mer igen” av ”Hans Koppel” får 2,5 Jonsson av 5 möjliga
Nu ska jag ge mig på ”Helgonet” av ”Carin Gerhardsen”, det är också så klart en kriminalroman… Vad annars?!
Så got folk, nattinatt och härlig fredagsmorgon!