Härliga fredag, så gött det har varit. Ledig från gruvan och solen på min sida, kunde ju inte bli en bättre dag.
Så jag vaknade när barnen skulle upp och såg till att de alla blev klar för skoldagen som väntade dem. Lite tjat hör ju till då det är tre killar som har lite bomull i öronen och inte alltid vill som mammarika vill…
Fick i alla fall iväg de efter att tjatat så halsen hade skavsår (känns om om det bara är jag som hörs i eden här familjen). Efter att sista stängt ytterdörren gick jag runt här hemma i Thomas goa morgonrock och njöt av tystnaden.
Det är rätt skönt att vara själv hemma nämligen. Då kan man göra sådant som inte barn får göra. Som till exempel ta en chokladbit innan frullen.
Äta framför teven och smula utan att någon tjatar på mig (maken i vanliga fall).
Se på vilket program jag vill, utan att någon mindre vill se på program som är till för mindre…
Fast jag gjorde en massa nytta utöver det som ingen annat färgöra (äta choklad och drulle vid teven). Jag fick ju ta fram dammsugaren efter att dessa tre killar ätit drulle och sopat ner smulorna rågolvet i stället för att ta disktrean och torka av (så som man ska göra).
Men klockan tickar på även om man har ledigt från gruvan. Så när jag vart klar med mina sysslor packade jag ner kameran, hundarna och gick till bilen för att bege mig ut till Annette i Löckna.
Väl där fick jag invänta värdinnan som inte hade kommit tillbaks från sitt yogapass i Mullsjö. Men vad gör väl det när solen skiner, hundarna njuter och jag har kameran med mig. Passade på att testa lite med mitt nya mikroobjektiv på lite allt möjligt.
Och efter en stund dök hon upp i sin fina vita nya bil, Nissan Pulsar (vi har köpt den). Då krävde jag kaffe och utan att behöva tjata fick jag bulle och hembakt blåbärskaka (inte illa det inte).
Ja, efter det var det dags för en lång, lång promenad i skogen. Kameran med, hundarna med, Annette med och även hon hade sin kamera för att förgylla dagen.
Kan tala om för Er som inte fota att det är inte lätt att fota rörliga ting…
Det är mycket lättare att fota ting ”stilleben” eller som Outi trodde det uttalades ”Still-e-ben”, det kommer hon aldrig sluta få höra!!!
Jag gav dock inte upp hoppet om den perfekta bilden (blev ingen perfekt) även om mina fotoobjekt inte alltid tyckte det var lika kul som jag.
Att få alla att se glada ut, att titta åt samma håll är nog svårare än att vinna på lottro…
Elsa är ju dessvärre inte lika fotogen som Bosse (tur att jag kan skryta med att det är jag som fött upp han istället). Elsa har en tendens att efterlikna Dobby eller bara se helt förfärad ut.
Bosse dock, han älskar att posera framför kameran, nästan som om han vet att man föreviga han på bild.
Och även om tanken inte är att han ska vara med så är han det ändå… Det kallas linslus eller linshund!
Hur som helst, dagen vart bara bättre och bättre. På vägen tillbaks (omväg för utsiktens skull) fann jag lite guld (gav dock bort det till värdinnan). Hur glad blir man inte av att hitta guld nu vid den här tiden på året!?
På det när vi kom tillbaks så fick jag en koppa kaffe till och inte bara det, en kanelbulle… Kan tala om att den där sista kanelbulle satte sina spår, det vart att lägga sig på sofflocket en stund mesans värdinnan slog på stort och lagade mat, en himla god spenat och grönkålspaj med ädelost i…
Efter mat så MÅSTE man ju ha kaffe och visst blev den ytterligare en kopp kaffe som avnjöts ute i solen.
Om Ni nu tror att dessa koppar kaffe intog under en kort period så har Ni totalt fel. För dagen vart lång i Löckna idag. Från klockan 11 ända fram till femtiden på eftermiddagen.
Och med så mycket natur, promenad och intryck behöver man båsen en, två och tre koppar för att hålla sig allert!
Så nu är jaginet bara trött i knoppen utan även kroppen. Det tar att traska branter backar upp i skogsmiljö för att sedan vandra i steniga hagar vägen ner…
Så gott folk, ha en fortsatt härlig helg, på jobb eller hemma, på stan eller i skogen, på sjön fler på havs!!!