Oh, lyckliga jag…
… Hjärnan var på noll och orken lika så men jag räddade kvällen och lyckades få ta ut lite flex. Så min dag började bra och slutade ännu bättre men en ledig kväll.
Åkte ner till tandläkaren och fixade till tanden som jag kände att det var något fel på. Det var bara att slipa till och lägga på lite mer lagning och slipa till igen för att sedan höra tandläkaren säga: det här går ju på garantin så det är bara att gå förbi kassan! TACK!!! Som musik i mina öron för tandis brukar annars ta betalt för allt.
Tog sen en frulle ihop med några från mitt team på kontoret innan jag for hem för att vänta in min korta dag på jobbet. Men innan jag for hem så fick jag då reda på att jag kunde ta flex och det gjorde mig så lättad och en sten föll från mina axlar.
Så vid halv tolv gick jag ut för att bli upphämtad av Katta som också skulle till A6 konferensanläggning och idag hade gruvan slagit på stort för alla vi blev bjudna på en god lunch innan det var dags att ha några timmars föreläsning av chefen. Tiden gick fort och snart var det kaffepaus för att sedan tjöta och lyssna i en timme till för att sedan få åka hem.
Hem och hämta upp den packade väskan till Liam inför dagens fotbollsträning. När Katta och jag hade hämtat upp våra små barn så kom Thomas lagom upp till planen med lite proviant till barnen så de orkade med timmen innan det var dags att gå hem.
Nu frågade jag Liam om det var kul fortfarande med fotboll och om det var något han ville fortsätta med och svaret blev ett bestämt ”JA”. Så nu får jag väl ta och betala in terminsavgiften så inte Liam blir portad nästa träning ;-). Noel han går och väntar till hösten då han ska börja på sin tennis och när han är klar med sin tennis ska han bowla… Så vi får väl boka en banan någon dag så ha får testa på det med bara för skoj skull!
Sen hade jag tänkt att lägga mig i soffan och så gjorde jag… Men det blev inte långvarigt för jag kom på att jag har ju för tusan inte hunnit med att packa inför min lilla resa som nu snart är här. Tiden är snart kommen och det känns fortfarande ofattbart att det redan är på onsdag som vi åker jag och mina väninnor.
Den här resan kommer i grevens tid känner jag för hade jag inte haft lite ledig nu så hade det nog blivit en sjukskrivning. Så som sagt den kom passande och det märkliga är att förra året när jag åkte var jag totalt slut efter min lilla attack av något konstigt virus och nu är det något konstig som har attackerat mig i gruvan och hjärnan och kroppen säger stopp. Så tack för min resa och tack för att den är nu så jag kan ladda mina batterier igen…
Men nu till resväskan för att fundera om jag behöver allt jag packat ner…