Inta en bok…

 

Holy makarony!
Hur kan man vara så här trött? Kanske blev en aningens aning piggare efter att ha varit ute och rastat de rastlösa dogsen.
Vaknade av att Thomas gjorde sig i ordning till jobbet och att Liam och Noel skulle vakna till för att gå till skolan och förskolan. Sen när de sagt hejdå och stängt dörren somnade jag om en liten, liten mini sekund för att sedan vakna att de två odjuren kom för att stanna över dagen.
Dino, den lille, store gällspikshunden, han piper och springer runt hela tiden och får ju aldrig ro, undra vad han lider av för kombination?!?! Knut, hag gick snabbt och la sig på golvet och på mitt nytvättade överkast, det luktade nog harmorniskt och gott för han började dra djupa andetag väldigt fort.
Så mycket mera minns jag inte sen för nästa gång jag tittade på klockan var den strax innan 10 på förmiddagen eller för en del som mig i det här fallet morgonen. Nja, känns som om jag hade kunna sova några timmar till men jag tvingade mig upp och satte mig en stund i soffan för att gnugga ögonen.
Då kom den store, lille gnällspiken och hoppade upp på mig, en 40 kg hund är ingen knähund fick jag konstaterat. Och en 40 kg hund med massor och då menar jag massor i överskott av hår bör inte vara i soffan då mammarika ogillar hundhår och hundar i soffor och sängar.
Mammarika har förlikat sig med att Knut, den lille tanige och Stella det lilla monstret har intagit min soffa, ja Stella det lilla monstret har även intagit Noels säng en natt, vilket är att dra ut på vad man egentligen får för mammarika. Men de är i alla fall små, inte som Dino och de är lite mer stilla än Dino.
Men han fick väl gosa lite då med mig för att bli till freds med sig själv och sitt stirrande, för det verkade hjälpa en aning. Då efter det passade jag på att ta mig en tallrik müsli och en macka, det fick jag i lugn och ro framför tvn, det var inte en hund som tiggde…
Ja, mammarika får äta vid tvn om inte någon annan är hemma, annars är det en sträng regel att man inte äter där. Men det de inte vet i resten av familjen har de ju inte ont av eller?
Ja, det blev inte så långdragen frulle som jag önskat för det var två av två möjliga som ville ut på promenad. Ja, tänkte mammarika, det är väl inte någon man känner i skogen så mammarika behöver väl inte snygga till sig allt för mycket. Utan gick ut som ett lik, håret lite sovgnuggat, lite så där så det blir ett litet burr på ena sidan som man knappt får ut med en borste.
Promenaden var i alla falla skön och jag slapp att möta någon, hade jag gjort det hade säkerligen den människan fått eld i röven och sprungit iväg av blotta förskräckelsen utav att sett mig och mina två monster jag gick och drogs med…
Nu harjag intagit mitt första morgonkaffe och det smakade ljuvligt, ska nog snart ta tag i min bok och fördriva tiden lite innan det åter igen är dags att möta familjen!
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.