invalido är det en förmån?

 

Nu har klockan slagit 21:03 och allt är klart inför i morgon. Noel somnade efter några tillsägelser, det var lite plock och lek, sång och stoj som vanligt innan Noel kom till ro. Tvätten är överflyttad från maskinen till tumlaren och den susar, fast jag undrar om inte det susar mer eller rättare sagt viner mer utan för fönstret.
 
Har inte så många lampor tända och ska snart lägga mig men jag tycker det är så tomt utan Thomas. Det knäpper i lägenheten och allt är så kusligt tysta förutom då tumlaren och vinden som viner utanför.
 
Tittade till barnen nyss och de sussar så gott på kudden helt ovetande om vad som händer runt om i världen och så vill jag det ska förbli länge. Barn växer upp så fort och få ta del av så mycket hemskt så jag unnar verkligen de små lek och skratt så långt det går.
 
Liam har så mycket frågor nu om allt som finns runt om, det kan vara så enkla saker hur vägen kom till som vi kör på. När den frågan är klar så kommer det om dinosaurierna och om var de har levt och gott sen tätt inpå den frågan kommer det om hur man kan åka upp i rymden och om alla kan göra det. Och så rullar det på varje dag, jag försöker svara så gott det går men ibland har inte jag svaren och då är det ett fasligt tjatande. Så nu ska jag försöka googla eller läsa böcker i den mån det går. För jag märker att när Liam får ett svar så är han nöjd. Jag vill inte komma med osanning utan svara så gott det går, han är en energi slukare i att veta, helt underbart när jag tänker efter…
 
Jag är glad att jag kan ge mina barn så mycket tid och kärlek som jag gör idag. Jag har turen i oturen att inte kunna arbeta heltid och då innebär det att jag kan vara med Liam och Noel mer. I dagens samhälle är det en förmån inte en rättighet längre, det är så vårt samhäller ser ut idag. Kanske på gott kanske på ont…
 
Jag får väl kalla det tur att jag blev lite invalido och inte kan arbeta fullt och sen får jag väl säga att det är tur att jag träffade en så underbara man som finns vid min och våra barns sida och ställer upp. Det är en förmån och det är tur, det finns mindre lyckligt lottade. Men jag går inte och skäms för att vi har det så bra för det är livet för kort för utan jag är stolt för allt vi har och byggt upp. Inte bara med prylar utan med den tillit vi har skapat och ger varandra och den synen som vi har och för vidare till våra älskade Liam och Noel.
 
Jag vet att inte alla har det lika bra ställt och det är lätt att säga att allt ordnar sig men jag hoppas på att vårt samhäller ställer upp för de familjer och barn som inte har lika tur som vi. Sen är inte livet att alltid ha det nyaste och dyraste inte heller alla teknikprylar.
 
Jag har en man som älskar allt vad teknikprylar är och kanske är lite för snabb ibland med att handla in. Men å andra sidan så gråter jag inte heller men jag önskar ibland att Thomas stannar upp och tänker… Behöver vi en ny vad det nu kan va eller behöver vi en fin mysig matta till storrummet?? alt alt alt
 
Med de orden avslutar jag inte för jag avslutar med ett ordspråk…

 

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.