Huanamej, ska det vara så tufft med 6-års trots???
Har hört om detta 6-års trots så länge jag kan minnas och har inte lagt det så mycket på minnet i den bemärkelsen att jag har varit orolig för den. Jag har inte ens tänkt att Liam skulle komma in i någon 6-års trots eller trots överhuvudtaget då han aldrig har varit speciellt besvärlig utan fogat sig i det mammarika sagt.
Men nu har jag fått bekänna färg både en, två och tre gånger om dagen känns det som för fy tusan vad Liam kan trotsa och tjura. Min lilla sötnos, min lilla Liam som jag älskar så kan jag bli lika arg och frustrerad över.
Det som var lite små roligt om det nu kan finnas något roligt i detta var att Thomas har inte vart ut för det förens nu i helgen, jösses vad Thomas tappade tålamodet och jösses vad de två har haft diskussioner.
Skönt att det inte bara är mammarika som råkar tu för det för ett tag tänkte jag att det var en vendetta från Liams sida mot mig men har nu fått en annan uppfattning och insett att min son, min Liam har ett humör som heter Duga!!!
Så, nu vet jag vad komma skall med nästa och den lille fisen har ju redan ett bestämt humör, min Noel.
Sen om man lägger ihop en 6-åring som heter Liam med en Noel som är 5 och har ett bestämt humör kan det slå gnistor jädra. Idag hörde jag Liam skrika (var nog därför det inte undgick att höra det) att jag inte vill att Noel ska bo här, jag vill att Noel flyttar. Detta efter att de haft så roligt och skrattat en stund på Liams rum och poff så kan det gå över till denna strid…
Skönt, skönt det ska bli att åka till jobbet i morgon, en fristad efter att varit hemma med Noel i 3 veckor och Liam och Noel tillsammans i en och en halv vecka utan att maken min har varit så närvarande då det varit sketa mycket i Willy Wonka’s Fabrik.