vilken söndag…
Ja, denna söndag visst jag knappt hur den skulle sluta. Den är i och för sig inte helt slut men så mycket mer kan väl inte hända om jag sitter still här eller går någon mindre runda i lägenheten.
Var i alla fall på jobbet och mesta delen har jag tillbringat på kontoret med och utan kollegor. Ja det började lite smått igår då min hjärna la av och tiltade totalt. Det var ju det här med att ändra om klockorna och som min kära kollega sa till mig… Marika, vi ställer in trädgårdsmöblerna så då ställer vi tillbaks klockan.. Aha, sa jag vad bra och skrev ner detta på en lapp och sen sa vi adjö och Lotta slutade för kvällen och jag var kvar. Skulle göra mina sista insatser och skulle vara snäll som jag tänkte och ställa om klockorna åt klienterna.
Kom till mina klienter och gjorde mitt arbete, kände mig stol när klockan slog 21 då det var dags för mig att åka hem. När jag kom där vid atteviks så kom jag på att för tusan jag har ju inte ställt om klockarna bakåt utan framåt. Fick lite smått pank och ringde Lotta varpå detta utlöste ett fnitter anfall på mig…
Men fel kan rättas till och så även detta fel rättades till idag. Men sen på kontoret idag skulle jag ändra om klockan på vårt kontro och detta gjorde jag helt perfekt och åt rätt håll… Bakåt! Sen kom Lotta och Hasse till kontoret och det blev dags får en kaffe. Där sitter vi i lugn och ro och babblar om ditt och datt varpå det smäller till utav bara den och glassplitter flyger ut i korridoren. Alla tre hoppar upp från den sköna position vi satt i och funderade på om det var möjligt att något konstors troll hade gett sig till känna…
Nej, det var inte något kontorstroll utan det var vår fina klocka som hade bestämt sig för att lämna kroken på väggen och färdas hela vägen ner på golvet och det resulterade i att glaset som skyddar den fina klockan flög i miljarder bitar, inte tusen. Det blev till att städa lite men det är ju alltid trevligt. Sen kom min konstnärliga sida fram så då målade jag om lite på den klocka som faktiskt var kvar. Så nu när vi kommer titta på klockan så kommer vi att bli glada. Nu är det en glad gubbe som tittar på oss med rosenröda kinder och en liten tunga som hänger ut med ett litet finurligt retligt sätt. Men det är alltid roligare att bli glada av att titta på klockan än att tänka, oj har jag såå många timmar kvar att jobba.
Nog om detta och Lotta gav sig av på sina uppdrag vara jag satte mig för att göra lite nytta med tider och annat på kontoret. Hasse gick efter en stund och med lite gliringar till mig, alltid skönt att bli lite glatt retad på ett positivt sätt. Sen kom Carina i stället och vi sa hej och bla, bla en stund och åter till skrivbords arbete. Då mitt i allt så ringer jobb mobilen och det är Lotta.
Först fattar jag inte något alls men efter en stund framkom det att lotta stod utanför nere vid vårt kontor och inväntade brandbilden… blev helt stum men det visade sig att när hon kom tillbaks till kontoret så hörde hon ett liten ”hallå, hallå” någonstans. Efter en stunds lokalisering så visade sig att Gunilla från det andra kontoret satt fast i hissen och var väldigt kisse nödig.
Så mitt i allt detta kommer det fem, ja fem män i uniform till kontoret för att få upp den där hissen där Gunilla satt fast och var väldigt kisse nödig. Efter några krafttag och lite tjöt så fick de äntligen ut en glad men dock så kisse nödig Gunilla som fick springa in på toan i ilfart. Som tur är fick Carina detta på bild genom att ta kort med mobilen. Nu har jag ju min på lagning så jag blev utan det… snyft!
Ja, Gunilla hade tagit hissen upp för att skynda på till toaletten men det hade hon ju inte mycket för hehehe..
Så tentan av kontentan så har det hänt väldigt mycket idag på jobbet ä ven om det har varit en av de lugnaste jobb helgerna ända.. Kul, kul!