Kampen om ZAPPEN, eller Blippen som Linköpingsflickor kallar det… Fast alla vi andra i Svealand vet att det är ”ZAPP” som är den rätta benämningen…
Ja, kampen vem som äger zappen är tuff. Min make tror att han äger den i vårt resident, ja han tror till och med att han bestämmer om i vårt resident och till viss del gör han det. Thomas bestämmer i vårt resident tills gästerna gått hem för då vet han så väl vem som har sista ordet.
Men jag ska icke sticka under stolen med att det är en hård kamp om zappen i vårt hem. Jag har även märkt något hos män och det är att de måste hålla i zappen, de kan liksom inte lägga den åt sidan eller på bordet.
Det är lite det där syndromet att klia sig i skrevet vart som helst utan omtanke att det kanske sitter någon bredvid och tycker att det är för mycket information att det kliar fruktansvärt där mellan låren… Nej, utan zappen i ena handen och den andra vandra så småning om ner till klockspelet.
Det här fenomenet börjar tidigt, jag ser det redan i mina två små killar. Det är även en kamp där om zappen och vart hamnar handen, jo precis mitt i prick.
Så nu sitter jag här igen och jag som hade tänkt en stund i soffan med kärleken min men så kom det till zappandet och vad som ska visas på tvn. NU tror Ni säkert att Thomas vann för att jag sitter här… Men icke som nicke, jag är en smart kvinna som lät Thomas tror att han vann kampen om zappen den här onsdagskvällen 2010. Precis som alla andra kvällar tidigare genom åren, för bakom en framgångsrik man strå det alltid en mer framgångsrik kvinna som fann mannen och fick han ringmärkt.
Så det var därför som jag lät Thomas vinna zappen i kväll för jag har ju allt jag kan tänka mig så det program jag gärna hellre hade sett kan jag säkert se en annan gång…
Men måste åter igen tala om att i Linköping är de allt tokiga som ”blippar” när resten av oss zappar och inte bar det, i Skänninge mylar de medans resten av Svealand myllar någon… Tänk på det när Ni har tråkigt!!!
TV är en anordning med vars hjälp människor som inte har något att ta sig för betraktar andra människor som inte kan göra någonting.