Mammarika ser en ljusning inne i mörkret… Och nej, jag har inte fått någon religiös uppenbarelse utan helt enkelt börjar barnen bli piggare. Mindre feber, mindre host och framför allt mindre snor men dock snoriga.
Så idag känns det som det äntligen börja vända, så som jag har längtat efter det. På måndag ska jag gladligen skicka de små liven som är totalt uttjatade på varandra och kanske på mig med till skolan och förskolan, en befrielse för några timmar.
Då ska jag äntligen få gå till jobbet och känna mig som en person, inte bara som en mamma med sjuka barn. Lämna hemmet, min gräddhylla för att se om staden nedanför mig finns kvar, har mina tvivel då jag inte sett den på väldigt, väldigt länge.
Idag har jag i och för sig en kort, kort liten stund kommit ut utan barnen då jag hade ett viktigt ärende för min egen del. Då kom Eva upp och stannade med Liam och Noel, skönt för dem att få träffa någon annan och den timmen jag var borta gjorde att jag fick så mycket energi att jag känner min riktigt piggelin nu.
Men nu är lunchen intagen, de små har fått städa upp allt de rivit ut och nu ska vi se tillsammans ”Det regnar köttbullar”, lite mys mitt på dagen är inte dumt!