Vi har ju fiskat en himla massor kräftor två helger på raken, kokat och fryst in. Så nu på lördag till Liams stora glädje är det äntligen dags att njuta av fångsten. Så som han har längtat till att få äta kräftor igen. Han vart såå orolig över att det inte skulle räcka med de vi tog upp, men jag lovade att det kommer räcka och säkerligen bli även också. Vi har nog kokat 200 stycken känns det som.
Ja, vi hade nog tänkt att göra några pajer också, då vissa inte är helt förtjust i att skala och suga på dessa små fina röda delikatesser. Svamp finns ju också till flera kompanier, så lite kantarellpaj får den nog allt bli också.
Har plockat kantareller, trattkantareller och gul trumpetsvan och på det några Karl-Johansvamp.
I år har det verkligen varit ett glatt positiv svampår. Har inte bara glatt mig själv och familjen, utan även nära och kära har fått ta del av dessa delikatesser. Inser att det kommer inte gå åt om jag sparat allt själv. Ilandsproblem som heter duga!
Ledig på fredag, så jag funderar på att åka ner till torpet redan i morgon eftermiddag… Så himla härligt att vara där, sover bra och blir så lugn och glad över att komma dit. Skönt att alla gillar torpet så det inte behöver bli tjat att åka dit.
Och…. Stella och Elsa älskar ju torpet mer än sig själva. Räcker med att jag säger torpet så Stella hör så börjar hon att pipa och gå till dörren. Det är inte bara ett paradis för oss människor, utan även för de fyrbenta!
Nu när det även är lite höst i luften är det hur mysigt som helst att tända ljus och elda i brasan. Mysfaktorn överstiger Mount Everest och mer där till…
Men även här hemma på gräddhyllan har det blitt lite tända ljus. Är dock en aningen tråkigt i tv-rummet, då det fattas möbler… Men den som väntar på något gott, väntar nog ibland för länge… eller?!