Mycket märkligt det här med att vara trött må jag säga…
…Hela kvällen har varit jobbig, har stoppat mellan en tändsticka i vardera öga för att orka hålla ögonlocken öppen. Värst var det vid nattningen med barnen och när det var riktigt illa var när Noel bad mig stiga upp från hans sägn för han ville sova där själv…
Varpå jag släpar mig upp i slowmotion och känner hur suddigt allt är framför mig, det är då jag hämtar tändstickorna. Sen går det ett tag och vi tittar på ”Blåsningen” och sen går det lite till och jag slänger hela tiden ett öga på klockan och tänker att snart kan vi sova.
Nu har vi kommit till tidpunkten för att gå och sova.. Vad har hänt, eller vad händer då?!?!
JO, nu är jag piggelin serrö och känner inte det minsta att ögonlockarna håller på att falla ner som en gammal trasig rullgardin. Näpp, nu är mina ögons som två krikon i en koskit och varenda lite piggelin cell i mig är på topp. Det här tycker jag är mycket märkligt må jag säga och hur kommer detta sig. Kanske jag kan skicka inte en liten fråga till ”Fråga Olle” fast det programmet finns nog inte kvar längre…
Om jag hade haft något sövande som narkos hade jag inte tvekat en sekund att smaska lite för att sedan somna in så gott och vakna som en liten nyponros i morgon…