Jaha, då har man kommit till stadiet i livet där ens äldste son fyller 10 år. 

Blev helt nostalgisk och lite tårögd när jag tittar tillbaks på gamla foton från Liams första år.

Hur liten och skör han var, när vi väl var hemma. Vad han redan hade fått vara med om och all oro vad som komma skall i framtiden.

Saknar tiden då nallen kunde trösta både mig och min äskade lille son. Han fick så många nallar att jag kunde gömman han under dem.

Och stunderna efter ett härligt bad (med massor av barnolja i). Nu när de har badat är det verkligen inget mys och hade Liam gått med på att mysa i mammarikas knä hade väl jag inte orkat hålla han längre för den delen heller.

Idag är det verkligen inte lika tätt att få fram ett så här härligt leende. Nu får man kämpa och det värsta som Liam tycker är att då blir mammarika ”piiiinsam”. Men icke att jag ger upp hoppet om att få tillbaka ett sådant här leende!!!

 Så visst är det på gott och ont att de växer så det knakar. Då kunde man bestämma vilka kläder de skulle ha på sig utan att åka på protest och en massa om och men. Men å andra sidan fick man glatt gå med en gammal spya på axeln en hel dag innan man han själv byta kläder och inte somna av utmattning.

Idag fick i alla fall Liam välja vad kvällsmaten skulle smaka (det borde jag efter dessa år räknat ut) och självklart vart det pannkakor i stora lass!!!

Så jag måste bara säga, att jag ÄLSKAR den här pojken så otroligt mycket att jag inte finner ord (och det brukar ju jag vara rätt bra på att finna annars).

Önskar Dig Liam allt väl, spännande år, mycket kärlek och massor av kunskap!

Vi Äskar Dig Liam

Kram Mammarika