Ja denna dag har rusat iväg och nu har mörkret lagt sig åter över gräddhyllan. Men jag märker att vi går mot ljusare tiden när det gäller ljuset. Vad det beträffar arbetslösheten ser det fortfarande rätt mörkt ut. Det måste ju vända någon gång tycker jag, blir lite berörd när det närmar sig till nära bekanta. Det är då man fattar att det faktiskt är lågkonjunktur och alla blir drabbade, inte bara de som jag läser om i tidningen utan de som jag faktiskt träffar och pratar med.
Men det var ju inte tänkt att jag skulle skriva om nu utan att jag faktiskt har haft middags gäst här. Annette dök upp efter ett besök i staden, ja det var bestämt så jag blev inte paff. Hade lovat henne riktig mat, inte soppa eller något annat konstigt. Så jag gjorde svensk husmanskost och det smakade nog bra för hon bad om påfyllning.
Lagom tills tallriken var tom ringde det på dörren igen och då kom Outi glad som vanligt. Kaffe suget var stort men det var redan klart så hon satte sig snabbt ner och slurpade i sig några koppar. Tog några gamla chokladbitar från i julas så nu har jag tömt det lagret, snart blir det väl påskens godis som vi smaskar på till midsommar…
Idag har jag äntligen fått träffa min kära make, känns som om vi gått om varandra på vardagarna det sista. Är det inte HV som spelar är det jobbet eller föreningen som kallar. Men det visar ju att vi faktiskt inte är sysslolösa heller när jag tänker efter. När jag slutar jobba på lördag så ska jag nog gå på bio, det var ju länge sen jag gjorde det. Sist var nog med Ida och då såg jag ”Patrik 1,5 år” den var ju jätte rolig.
Ska hoppa i säng tidigt idag hade jag tänkt för i morgon blir det en dyster och tung dag. I morgon så ska jag åka på begravning i Borås och det är ju alltid lika tungt när man sitter där och ser kistan. Måtte det dröja länge till nästa gång!!!
Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.