Min lille envise son!

Då så är mammarika lagom nöjd… Mammarika hade varit helnöjd om sängen vore på plats men jag är lagom nöjd då nya gardiner är på plats och ny lampa i fönstret. Gardinerna var i och för sig väldigt, väldigt långa men mammarika kom på den smarta idén att nåla upp den lagom snyggt…

Tja, det börjar likna ett perfekt rum och det känns så himla skönt. Kommer nog sova ännu goare i natt då vi har kommit en bit på vägen med inredningen. Usch vad jag tjatar om detta sovrum då!

Mitt hjärta brast i kväll då min älskade son Noel inte ville ha kvar varken sin pappa eller mamma. Han skulle flytta till Stefan och Anna och till slut fick han ringa och prata med Stefan. Det hjälpte ju föga, då efter samtalet så ville han åka och att vi skulle köra han.

Thomas och mammarika stod enade och sa att han själv fick ta sig till Stefan, så Noel knatade ut ur vårt palats i bara kalsingar och sa hejdå… Det var jobbigt att se, så jag tittade ut genom ögat och såg att han stod där ute och efter en stund så ringde han på dörren.

Då frågade vi om han ångrat sig och ville bo kvar?!?! Men ack, det ville han inte utan han ville ha sina kläder.  Efter lite tjöt om det så fick han sina kläder och vi sa åter igen hejdå, inte för att han var glad… nej, gråten fanns där nära men envis son som man har så höll han sig.

Noel gick ut med kläderna i famnen då han inte skulle ta på sig dem inne. Så åter igen står Thomas och jag och tittar ut genom ögat. Det dröjer inte länge förens det ringer på dörren och där står Noel. Nu begär Noel att vi ska köa han till Stefan och det genast!!!

Vi försöker tala Noel till rätta men nu har min söting kört fast och han kan inte bo här för pappa Thomas svär så. Vet inte om man skulle skrattat eller gråta men sorgligt ont gjorde det i mitt hjärta när han inte ville bo hos oss och att han ville ha en ny mamma och pappa och i det här fallet så skulle det vara Stefan och Anna.

Då kommer Liam upp och är lite ledsen så Thomas och jag sätter oss ner och fråga Liam va det var…? Jo, han var ledsen för att Noel inte ville bo här och han skulle sakna sin lillebror sa han. Då är det tufft att vara mamma och höra detta.

Men efter lite prat och tjat så till slut så gick Noel och la sig och sa att han ville bo kvar vilket kändes skönt då jag hatar att de ska somna arga eller ledsna. Efter ett tag när jag trodde Noel somnat gick jag in till han och då låg han där och mös. Han tittade upp på mig och frågade vad jag gjorde och jag sa jag ville titta till han för att jag älskar han och vill att han ska vara kvar. Då sa han ”Mm, mamma trodde Du jag skulle gå?”  Ja, jag vet ju inte, men han försäkrade sig om att han skulle stanna och sen ville han ha en bamsekram…

Min lille envisa Noel, ja han är underbara helt enkelt!

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.