Urk, jag fick ett ledsamt telefonsamtal innan och det var tungt att höra. Thomas ringde och var både ledsen och upprörd för han har tappat sin ring, vigselringen och letat överallt med dessvärre är den borta. Det kändes inte allas roligt, jag trodde inte jag skulle reagera så över en ring med det gjorde jag. Det känns som om något trillat bort och som är svårt att leva utan.
Min pappa kom i samma stund och skulle försöka muntra upp mig lite men lyckades väl så där…
…Du Marika det är inte så att han har tagit av sig den då hehe…
Men jag hoppas att han finner den under dagen och om han tappat den ute i butiken att någon vänlig människa lämnar in den till kassan… Snälla lilla ring kom fram!
Nu ska jag ta tag i allt här innan vi får besök av Liams och Noels kusiner från Norrahammar kommer på lite lek och lunch…