Några dagar i korthet…

alt

Tillbaks i stora staden, på gräddhyllans metropol, närmare bestämt hästskon. Maken var sig lik, kanske något gladare och det berodde ju så klar på att han saknat oss så mycket. Ja, jag fick allt en kärleksförklaring att är jag inte hemma så kan han inte ta för sig något utan det blir liggande så vad han menade var att han saknade mitt tjat… Hur ska man tolka det?!?! Jag tjatar väl inte?!?!
alt  alt
Men jag tyckte faktiskt att det var riktigt skönt att komma hem lite och mellanlanda innan vi ska vidare ner till kusten på fredag. Så jag tyckte att det bara var små petitesser att varken tvätt eller disk var gjort sen i lördags då jag for. Beslutade mig på en nanosekund att ge han en kram och sa att tvätt är bara ting och inget att hänga upp sig på…
alt
Han såg lite misstänksamt mot mig och frågade om jag typ hade kört sönder bilen eller än värre köpt för dyra kläder eller skor. Men mammarika har hållit sig i skinnet och sparat på de få slantarna man tjänar i kommunen, jag var helt enkelt bara glad att se min älskade prins!!!
alt  alt
Lite summering av min tid på torpet som dock har varit helt fantastiskt även om jag har slitit…
alt
Citat av Noel och Mammarika: Noel, kan Du hjälpa mig och dra undan en gren till högen borta vid veden?! Noel, mm okej då mamma… 3 meter senare när jag drar den allt för tunga kärran med alla träd som Liam fält och Noel går bredvid men en liten gren på några hektogram… Mamma, jag kan inte mer.. .jag har så ont i mina ben så nu måste jag lägga mig på studsmattan och vila… Underbart och roande, får mig allt lite små skratt då jag minst anar det.
alt  alt
Liam, den lilla slitmyran den grabben kommer gå långt… Ja, Noel med så klart men på ett helt annat plan. Jag är förvånad hur seg och uthållig Liam är, han ger sig fasen inte i första taget. Så idag när vi ätit frulle och jag stod och plockade undan disken så smet Liam ut.
alt
När jag tittade ut genom köksfönstret så såg jag Liam med kärran och hur han gick mot stenröset för att köra ut de sista stora björkklumparna som ska bli till ved. Nu talar jag inte om några små nätta pinnar utan stora tjocka klumpar som för en 5-åring är tunga för är de tunga för mammarika så bör de vara super tunga för Liam.
alt  alt  alt
Funderar på hur mycket ved det kommer bli av allt svall som blir efter att pappa kör med sågverket och Liam drar ner en massa träd… Och när ska vi hinna kapa allt detta?!?! Jag har ju heller inte mage att säga till Liam att det får räcka för visst behövs det ju lite ansning och borttagning av allt som växer där och sen älskar Liam ju det så himla mycket.
alt  alt
När han nästan var klar och jag kom ut frågade han om jag kunde hjälpa han om jag kunde hjälpa han och visst gjorde jag det. Noel den lille innesittarkillen smög in och satte på en film från x-boxen hur han nu lyckades med det. Det blir en skogshuggare och en datatekniker av mina barn misstänker jag allt.
alt  alt
Ja, dagarna har runnit iväg fort och min kära gudmor och Olle for iväg tidigt i morse men vi han så klart med en liten avskedskram innan de tog med sig sitt släp och packning för färd mot Gränna för ytterligare resemål innan hemfärd till Källby. Pappa åkte in till Jönköping för att inhandla diverse material för ommålning av grannens fönster och jag och barnen passade ju då på att släpa träd som jag skrev om ovanför. Sen så vankas det ju färskpotatis, så himla gött det ska bli…
alt 
alt  alt
Men när jag var slut efter att dragit detta så föreslog jag för barnen att vi skulle gå ner och mata fiskarna innan vi grillade hamburgare. Fiskarna var allt lite hungriga även idag och det är så kul att se barnens nyfikenhet och fascination över hur fiskarna rör sig. Så nu har jag, Thomas, Outi och Tommy bestämt oss för att köpa egna fiskar till stora dammen, den nya så vi kan fiska själva och även så barnen får fiska. Det som är lite roligt är att det bara är jag och Outi som äter fisken och Thomas kanske kan fiska men vägra å ta i dem… Skojiga små män vi har!!!
alt
Ja, det var väl mina dagar då och härliga dagar var det med. Hann ju med lite fotografering över domänerna och mina nära och kära…
alt
Barnen har nu åter igen fått höra om trollen som har och bor runt omkring nere på torpet, fast nu inte barta av mig utan av Bibbi och Olle. Fick en flashback från min egen barndom, underbart… Men mitt lilla troll stod där och vaktade oss så fint, skönt!
alt  alt
Lördag kväll, när alla sov utan jag och Thomas…
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.