Vilken helg det har varit för mig/oss…
Den har kantats av positiv energi men även en fruktansvärd oro. Efter att Thomas fick arbeta sitt 15 timmarspass då det inte gick att få in någon i hans fabrik så är det ju som chef att bara stanna kvar och se glad ut. Jag och barnen hade då lite eget fredagsmys med tacos och myspys.
Tanken vart att vi skulle åka ner till torpet redan på fredag men blev ju framskjutet till lördag efter att Noel tränat sin tennis. Noel hade jätte kul och han går in för att försöka och lyssnar noga på vad tränarna säger, det gillar mammarika och är glad att Noel funnit något som tilltalar han.
Efter träningen for vi till affären för att handla med det sista som skulle med ner till torpet. Där väntade Outi och Tommy med lunch till oss för de hade ju redan kommit ner på fredagen. Där mötte jag min kära pappa som jag visste hade blivit omkulldragen av Olle tidigt på fredagsmorgonen.
När jag såg hur ont och illa det var med min kära far så gjorde jag och Thomas ett tappert försök att åka in till sjukhuset men utan resultat. Det som var märkligt var att efter att han trillat så vart det inte så farligt utan han gick till skogs och plockade ofantligt många och fina kantareller till oss. Men på eftermiddagen kvällen började det att molna på.
Jag och Outi satt i några timmar och rensade kantareller men fick för oss att ta en paus i rensandet och gav oss ut i skogen för att finna lite mer kantareller och lyckan var på vår sida för vi fann några liter av skogens gula guld. Det var ju inte det roligaste vädret men lyckan gjorde oss nästan torra i ösregnet som föll över oss i urskogen.
Väl tillbaka i paradiset så tittade jag till min kära far inne hos sig som nu pustade och svettades av värken som for genom hans kropp men envis som en åsna ville han fortfarande inte åka till sjukhuset. Så det var lika bra att ge upp och gå tillbaks till vårt lilla torp och ha vår första kräftskiva för i år.
Mycket gott tyckte jag, Outi och barnen att det var att suga och mumsa på kräftor medans Tommy och Thomas käkade hamburgare. Kex och ostar och till detta hade vi den goda drycken coca-cola. Har kommit på att coca-cola passar till det mesta och så även kräftor. När vi var klara med denna delikata måltid gick Outi och jag ner till den stora, stora dammen för att mata våra kära fiskar med kräftskal och rester från hamburgare som inte åts upp. Vi blev så glada där i mörkret när vi fick syn på ett vak, äntligen ett tecken på att våra fiskar lever men den lyckan vart kortvarig då vi till förvåning upptäckte att det var en skock med fladdermöss som mumsade på våra kräftor och hamburgare, ett riktigt skrovmål tydligen. Det som var värst var att en liten rackare till fladdermus höll på att flyga rakt in i mig och det var en otäck upplevelse i mörkret…
Men idag, ja den har varit full av överraskningar och idag vart det så illa med pappa att jag fick ringa ambulansen som kom ner, det som då gick fel var att de hade skickat en ambulans från fel kommun så efter lite dividerande och fixande fick ambulanspersonalen och jag in pappa i vår bil som tog han till Ryhov. Kära maken körde upp han och vi andra vart kvar på torpet och fixade lite inför att vi skulle åka hem.
Efter någon timme kom Thomas tillbaks så att jag och barnen kunde åka hem till gräddhylla, Kitty var snäll och löste av på sjukhuset. Mycket märkligt att det ska ta ca tre dagar för en revbensspricka att ge smärta och då inte liten. Oturligt nog kommer det sitta i ett bra tag men det bästa av allt var att pappa fick smärtlindring på sjukhuset och en himla massa utskrivet, men dessvärre mår han fortfarande inte bra och nu sitter jag här hemma på gräddhyllan och är orolig över pappa som är helt ensam i paradiset, måtte det gå bra för han i natt.
Så som sagt, helgen har varit toppen då jag har varit på torpet med mina nära och kära men samtidigt har den varit botten då min kära pappa mår så dåligt…
Men nu ska jag snart knalla i säng för det här med lite småsjuka barn och en pappa som har ont så in i helvete gör en totalt slut i både kropp och själ.