Fredag och då säger de flesta… Nu är det helg! Men det är
icke helg för verken min del eller makens del. Alltså helg i den bemärkelse att
det är lördag och söndag som komma skall inom kort, det är det. Men för att det
är en lördag och söndag så innebär det inte att man bara kan gå och ta helg.
Nej, i morgon är det gruvarbete hela morgonen, hela dagen
och hela kvällen för mammarika. Maken, ja han har också gruvarbete i fabriken,
den nya fina ”I Torpa”. Tur är att rara lilla underbara Outi förbarmar sig över
Liam och Noel i morgon så att Herr och Fru Jonsson kan gå till arbetena.
Igår blev jag rätt, jätte rädd. Satt på ett möte men det var
inte mötet jag vart rädd för utan meddelandet jag fått av Thomas undertiden jag
satt i mötet. Mobilen på ljudlös för att inte bli störd… Kommer för övrigt
vilja bli störd i framtiden efter det här.
Ja, ett argt mess och ett meddelande om att jag genast
skulle ringa upp han när jag sett och hört hans meddelande. Så gjorde jag när
det vart klart och det svarade en irriterad och lite upprörd make som undrade
vad jag höll på med och varför jag inte svarade.
Talade om (där kom min KBT sida fram) att jag suttit i möte
och vart hemskt ledsen över att jag inte hört, och frågade vad det var som
brådskade?!
Oj, herre jösse… Thomas satt i en taxi på väg till skolan då
fröken ringt han och talat om att Liam behövde få komma hem. Liam hade trillat
rakt ner i marken med pannan före och Ni kan tänka vad som lät i skolan där då.
Så jag slängde mig in i bilen, ringde Kitty för att checka
av om hon kunde ha Noel en stund oss sig medans jag och Thomas for till Wetterhälsan.
Ögonen vart lite grumliga och Liam var lite trött, så det var att åka hem och
med stränga regler att INTE få spela något TV-Spel. Till Liams förtret, till
mammarikas glädje…
Detta gjorde vi, åkte hem och blev lite kreativa efter att
Liam fått tjura av sig och insett att det inte skulle bli något spel. Så då
åkte papper, pennor och ritblock fram. Det målades, ritades och skrattades till
det var dags att hoppa i säng.
Liam piggade på sig, blev helt återställd och mammarika
kunde slappna av och veta att det gick att gå till gruvan idag…
Allting gott, slutet gott och jag hoppas (vet att det inte kommer ske efter
en gång) att Liam nu lärt sig att lyssna på fröken när hon talar om att man
inte ska vicka på stolen eller hänga sig över bänken för det är då det kan bli
en pannsmäll rakt ner i golvet…