Jaha, dags att fundera på hur jag ska klara av veckan som kommer. Det tar ju aldrig slut och jag har stora funderingar på att skaffa mig en assistent så som Anna Anka gör på tv. En assistent som kan rycker in då jag inte hinner och en som kan hålla reda på alla tider och möten som komma skall.
Idag tog Thomas Liam och Noel till simskolan och så bad jag Thomas höra med simfröken om hur många gånger det är kvar innan terminslutet. Som vanligt får jag samma glada svar av min älskade make: Jajje men det fixar jag….
…Fixar jag vet jag inte om Thomas vet vad det betyder på svenska. När de kom hem och jag frågade hur många gånger det var kvar så fick jag till svar… Hmm, jag vet inte. Vet inte sa jag?!?! Ja, jag kom att jag skulle fråga när jag var på väg ut så jag skickade in Liam och Noel. Jaha, sa jag och vad fick Du för svar av dem då? Ja, de sa att de skulle hålla på långt in på sommaren.
Öh, skicka in ett barn som kan få en pinne till ett svärd, en kotte till en hund o.s.v. Liam som inte kommer ihåg vad han gjorde frö 5 minuter sen. Men jag gav inte upp för jag är trotts allt positiv av mig. Så när vi satte oss till bords för att äta lite kvällsmat frågade jag Liam om hur många gånger till de skulle gå på simskola och svaret blev: Många gånger, ända fram till sommaren…
Då frågade jag Liam vad han hade frågat simfröken och svarat var så enkelt… Mamma jag frågade hur många gånger jag skulle ta simtag med mina ben… Där fick vi svaret och på det sa Thomas: Jag har lärt mig nu att det inte går skicka in barnen utan att jag får ta tag i det själv…
TACK GÖR DET DÅ!!!
Men man kan ju inte gå och hänga läpp för att man inte fått ett svar utan jag förlät han lika fort som det kokade över och vi satte oss till bords och spelade memory med barnen i stället för att läsa en bok. Det var uppskattat och för att visa min goda vilja så förlorade jag helt mot alla mina tre favvo killar!