Skadat eller bara skadat…

Vi skulle sätta oss tillsammans i soffan för att titta på en film…

… Vi satte oss ner men så var uppdrag granskning på 1:an och det handlade om Whiplash så vi blev sittande. Blev nästan kall i kroppen när jag såg så många med samma symptom och en del som hade gjort den här operationen i Tyskland och fått sina liv förstörda och en hade till och med dött…

Då kanske man ändå ska gå och ha det som man har det tills de hittar något som faktiskt funkar. Det var en del som hade blivit lite bättre men verkligen inte bra. En tjej som var lika gammal som mig hade 5 assistenter dygnet runt nu på grund av operationerna och genom åren hade det blivit 7 stycken…

Nej, jag klagar och jag mår dåligt, gråter och mår bättre… Jag får nog leva med det så är det nog. Men jag fick ett litet hopp när en läkare sa att han tror att någon gång kommer det att ge med sig fast han tror att läkningen kan ta upp emot 20 år… Så om en si så där 10 år kan jag återta mitt liv och åka till Liseberg eller simma normal, ja rent ut av leva livet så som alla andra gör. De där små vardagssakerna som stå och sminka sig utan att bli uttröttad i armar eller se solljuset utan att få ont.

Men urk vad detta tog på en nu vill jag inte tänka på det mer…

Men som sagt vi skulle titta på film och så blev det ju inte först men när det slutade nu vid 21 så satte Thomas på filmen men jag kan inte titta på den heller för jag blev så berörd. När en lite kille i slummen som är i Liams ålder måste hoppa ner i ett hål full av skit då gick jag… Filmen ”Slumdog Millionaire”

Inte nog med att jag vill inte se den, Thomas har köpt den för väldigt dyra pengar bara för att det var en Blue ray film så nu sitter vi fast med en otäck film som jag aldrig kommer att titta på. Sen hör jag när jag sitter här hur Thomas stönar där ute vid TV för att det är så hemska saker som sker i filmen. Nä tacka vet jag romantiska komedier eller något annat bra…

Min son Liam blev halt i dag, ja han kom på att igår hade han trillat och slått upp knät så när han fick syn på såret idag igen så blev han lytt och halt. Han fick hoppa på ett ben och städa rummet samtidigt som han gråter i högsta hugg för att han inte vill att doktorn ska såga av benet… Ja dessa små älskade liv, jag kan inte vara utan dem så är det bara.

Försökte förklara för Liam att jag var tvungen att tvätta av såret lite med alsollösning för det var lite gult var och då flög han i taket. Skulle han ha p det på sitt ben så att alla baciller stelnade fast på hans knä?? Försökte åter igen tala om att det fastnar inte, utan försvinner när jag tar på detta och att det bor nu baciller i hans knä och ramsan om att blir det värre och så hela historien om folk som måste ta bort sitt ben. Det var då han blev arg för ingen doktor skulle få hugga av hans ben för då kunde han inte gå.

För att göra en lång historia kort, jag sa inte att hans skulle bli av med sitt ben men lite dramatisk som Liam är så är det skönare att köra hela registret och tro att de ska ta hans ben så att han inte kan leka mer… Och nu när han hade så ont så borde mammarika städa hans rumt själv för han var ju tvungen att hoppa på ett ben… Men jag lovar att i morgon så kan han springa lika fort som han gjort idag tills det är dags att ta av sig igen och upptäcka att det är ett sår på benet… hehe

Nä om jag skulle gå och läsa min braiga bok av Mark Levengood istället kanske?!?!

 

Skurkar faller inte ner från skyn, inte heller stiger de upp ur jorden som onda andar. De är produkter av en felaktig social ordning och varje medborgare är därför skyldig till deras existens.

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.