Möck!!!
Sitter här nu och borde inte göra det då jag är totalt slut. Men svårt att komma ner i varv efter ett 12 timmars-pass i gruvan, så därav sitter jag här och funderar över smått och gått.
Blir lite galen också då jag vrickat foten, tack vare att folk inte har vett att parkera normal… fy skäms på er alla där ute som är sådana där felparkerare. jag hoppas att alla amöbor slår till när Ni minst anar det…
Ja, jag skulle åka iväg med jobbilen som står i ett kommunalt garage där då alla har rätt att parkera. Helt okej, men inte okej att ställa sig så tätt att jag har ca 15 cm på mig att ta mig in på förarsidan. Inte nog med det, någon av mina fina kollegor som är något kortare än mig hade haft bilen innan så att få in benen under ratten och kunna skjuta bak stolen var ju redan från början värre än att bestiga Mount everest eller Tabergs topp… Pest eller kolera!
Som tur (fast otur idag då) så har vi en skjutdörr på ena bakdörren av bilen så smart och blond som jag är kunde smussla mig in i baksätet… So far so good som man kan säga…
Det är nu jag kommer till den vrickade eller stukade foten, skit samma ont har jag, ont fick jag i vilket fall som helst. Nu var det ju bara att hoppa fram till förarsätet som för övrigt var framdraget till ratten och jag är definitivt inte smidig som katten (lite rim så här på småtimmarna kan ju inte skada när allt annat är mindre bra). Men jag kom över med ett ben och skulle precis dra över det andra och tog sats, varav jag fastnade med foten mellan sätena.
Är man nu inte akrobat till yrket så kan jag tala om att detta inte är en bekväm ställning på en snart 39 år ung blondin. Nej, det gjorde ont och det värsta är att jag kunde verken komma fram eller bak, så där satt jag som en apa i en bur medan folk parkerade och åkte iväg.
Kom på ganska snart att så där kan jag inte sitta, ont gjorde det så varför inte göra det lite värre för att komma loss. Med värsta vrålet och värsta dragkampen kom min fot loss,något deformerad efter att blivit tvingar vika sig på mitten åt det hållet som inte ska gå vika en fot…
Väl över var det bara att börja slåss med sätet som nu fortfarande är kvar längst framme vid ratten innan jag ens kunde tänka att få ner fötter och ben så som man ska sitta på eller i ett säte i en bil i ett garage någon stans i Sverige…
Det är ett äventyr helt enkelt att ta sig in i en bil, en jobbar bil. Undra om chefen har försäkrat oss för skador under akrobatstunder?!?! Får väl ta upp det på något möte om att vi kunde ju i alla fall få någon slags utbildning på att töja kroppen åt alla håll och kanter, lik väl som vi får utbildning i hur vi möter människor. Bättre kanske att möte sig själv först, för idag var jag nog min värsta fiende när allt kommer omkring.
Något annat som jag funderar över är att efter ett så här långt arbetspass och några innan i veckan är det rätt gött att ta helg, sova länge i morgon och njuta av dagen innan kaoset kommer på lördag…
Vad händer på lördag? Jo gräddhyllan och vårt residens fylls av både stora och små människor hela dagen lång. Vi (jag) tänkte till en gång extra över planeringen för Liam som fyller 8 år på söndag. I stället för att dela upp de stora och små folket så slog vi ihop det på en och samma dag. Thomas tyckte det var en ypperligt bra ide så vi kunde få en dags ledig innan gruvarbetet kallar igen på måndag.
Så mellan 10:00-12:00 har Liam sitt kompiskalas och efter det klockan 13:00 och framåt är det nära och kära som kommer från alla de möjliga ställen runtom i vårt avlånga fina land.
Med detta dess funderingar och skavanker säger jag godnatt till Världen!