En, två, tre, kanske ännu fler…
Idag är det en jobbig dag, det började med ett trist telefonsamtal. Nu har de ringt in mormors barn till sjukhuset, nu är hjärtat trött. Mormor vill sova.
Jag vill dra tillbaks tiden, stanna upp och låta allt vara som förr. Egoistiska tanke, vill ha, vill ha, vill ha.
Men för mormor är det nog skönast att somna om och vakna upp på andra sidan. Där luften är ren, där solen skiner så där lagom, där benen bär ända ner till vattenbrynet.
Väntan på nästa telefonsamtal är jobbig. vill inte svara när det ringer, vill vara som en struts och stoppa huvudet i sanden.
Men verkligheten är på mig och jag inser att mina känslor måste släppa taget…
… Älskade lilla mormor.