Slutet gott, eller?!

 

Hm, mammarika är lite rädd för sing själv…
Jag skrämmer mig själv och det gjorde jag rejält idag, har stora funderingar om vad som försiggår i mammarikas skalle. Det jag gjorde idag var ju även lite pinsamt, eller kanske skrämde jag upp de jag mötte med, inte vet jag.
Stressade upp som vanligt, även om jag vaknade innan klockan ringde. Tror på att det var Thomas som gjorde mig stressad för att han blev stressad när han inser att klockan inte hade ringt och väckt han i tid utan att vi vaknade av att Liam ropade på oss.
Men det ordnade sig men jag vart nog lite små stressad nu när jag tänker efter för jag har jagat tiden hela dagen idag efter det här som hände i morse.
Frulle till barnen, packade träningsväskan och begav mig först till Liam och dumpade av han vid skolan vid 8 på morgonen. Sen tillbaks upp på gräddhyllan för att dumpa av Noel (låter ju som jag dumpar av farligt avfall, fast å andra sidan ibland känns det om man går omkring med lite farligt avfall då man har en 6-åring i hemmet) fast det var ju inte det jag dumpade utan en last av guld & diamanter i mina ögon.
Därefter har jag det fortfarande snärjt med tiden för jag ska ju till Robban, min sjukgymnast och flåsa en stund. Jag han åka dit och byta om till halv nio, jag är effektiv inser jag då jag även han upp på motionscykeln och trampa nästa en halv minut innan Robban klev in i rummet och gjorde mig sällskap.
Sen åkte jag hem, eller nästan… Jag skulle ju få två extra barn idag, Siri och Sebastian och för att ha dem här krävs ju även lite bensin till våra kroppar. Så jag hoppade över att gå in och trängas på nya City Gross och i stället for jag till Lidl och köpte lite falukorv till korvstroganoffen som jag har gjort idag.
Ja, när jag hade uträttat det och parkerat bilen vid skogen och hoppat ut bilen så ringde då Ida för att kolla av att jag var hemma och kunde ta emot de små. Nemas problemas sa jag, kom hit och dumpa av din last!
Mm, det var här någonstans om min hjärna fick kortslutning och jag skrämde upp mig själv. Eller något efter det här som jag inser att mammarika är nog allt lite tokig. Ida lämnar av och jag känner mig ju lite svettig efter att ha tränat hårt i 45 minuter under bevakning av Robban så jag inser att jag måste hinna duscha innan jag ska hämta hem Noel från förskolan.
Jag har ca 20 minuter på mig att duscha av och slänga på mig, Siri och Sebastian kläder och springa till förskolan för att inte komma försent. Den duschen var nog universums snabbaste dusch, men ren blev jag och gott luktar jag så det vart inte något fusk inte.
Vi kommer dit med andan i halsen och jag tycker det är otroligt lugnt där och de flesta är utanför på gården. Då kommer jag ju ihåg att det var fotografering idag för Noels förskolan men det lustiga är ju att jag inte finner Noel.
Mm, det var här det slog mig!!! Jag hade ju för tusan kommit en hel timme för tidigt, jag hade inte behövt jäkta och stressa sönder mig så som jag fick göra. Det pinsamma var att jag fick stå där och förklara varför jag var tidig och inte bara det jag hade ju två extra barn med mig.
Men goa som de alltid är och har varit på Jära gårds förskola så fick vi leka ute på gården tillsammans med de andra barnen medans Noel kom tillbaks och blev fotat!
Slutet gott allting gott… Än så länge!
Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.