Nu har äntligen den här pärsen med Liam snart gått över. Operationen är avklarad och vi är hemma efter många timmar. De tog även en stor polyp så nu kan Liam dra in alpluft tills han storknar.
Det jag oroade mig mest för var narkosen men det var ju ingen ting, det som kom efter var värre. Liam vaknade upp och fick värsta sen tändningen, har aldrig sett Liam så arg innan i hela hans härliga korta liv. Han var så stark och jag fattar inte vart han fick sin styrka ifrån. Till slut fick vi vara 4 personer för att orka hålla fast han och ge lugnande upp i näsan i och med att han lyckades dra ur alla slangar och sladdar som fanns på han i hans vrede…
Så när det började verka efter ca en kvart så somnade Liam i min famn och sov där ca två timmar och mina ben sov lika länga… Aj, men vad gör man inte för de små… Men jag fattar inte att en så liten person kan bli så stark, helt otroligt!
Glass i stora lass har vi köpt hem och några har redan gått åt och mer kommer det bli i morgon. Nu har Liam förhoppningsvis vomerat färdigt och han verkar inte vara så påverkad av halsen heller. de passade även på att ta en polyp som dunder stor så nu ska väl inte snarkas mer hos Liam.
Nu är jag super trött efter denna dag, känns som om jag snortade i mig lite narkos jag med…
Att ångra sina erfarenheter är att hejda sin utveckling.