Det går lära gamla hundar att sitta, det sägs ju att det inte går men jag har bevisat motsatsen…
… Jag, jag är en ung mammarika, en glad och positiv mammarika så jag fick för mig att jag skulle lära min make som av en händelse är äldre än jag vilket då blir lite så där halvgammalt. Så bortsett från att han inte är en hund utan han är en man kan man ju jämföra att maken som då är gammal är som en hund som ska lära sig.
Vad hade jag tänkt lära maken, den gamle rostiga kärleken?? Jo, att laga en god mustig soppa i höstregnet som gör susen för både stora och små liv, gammal som unga. Så snäll som mammarika alltid är köpte jag ingredienserna till den mustiga goda soppan som skulle tillagas.
Potatis, lök, zucchini, morot, kålrot, färs, tomatpuré och så klart buljong och vatten… Medans jag stod i badrummet för att göra mig någorlunda representabel inför mitt möte med den underbara växten Aloe Vera, den som kan göra susen för både kropp och själ.
Så berättade jag ord för ord om hur man tillagar en soppa, en från grunden. Nu är det inte så att jag tvingade min kära gamle rostige make till att laga soppa utan detta var något som faktiskt han ville lära sig.
Resultatet fick jag idag då jag och Noel skulle äta lunch tillsammans och jag var sugen på lite varm soppa innan jag och Noel skulle bege oss ut på en promenad ner till Liams skola för att hämta hem han.
De må jag säga, det går att lära för det var så gott… Jag njöt av varje surpel som det vore den finaste chokladen man kan tänka sig, eller man kan kanske jämföra soppan med rysk kaviar, det var mumma det. Varma goa och mätta tog Noel och jag på oss munderingen för att klara av att vandra ner i blåsten och regnet för att möta upp Liam…