Ja här i familjen Jonsson kan det bli snabba beslut, så snabba att vi knappt hinner med själva…
… Men denna gång han vi med, ja in i bilen efter 3 minuters överläggning. Japp, detta skedde under min kaffe paus efter frukosten uppe i hyttan. Thomas satt och surfade och jag små pratade lite med Catharina och Elisabeth. Någon gång under detta morgon samtal så blev det bestämt att vi skulle åka idag så sagt och gjort så hoppade vi in i bilen och nu sitter jag här hemma igen i mitt kära fina hem…
Ca 10 och en halv timme senare har vi tagit igenom oss denna långa, långa resa genom berg och dal, stad och land. Oslo gick bättre än vad vi hade förväntat oss, vi trodde att det skulle bli mitt i den värsta rusningen så vi blev stående i någon timme men icke som nicke det flöt på som bara den.
Kärran som vi har släpat på kändes lätt som en fjäder hem, ja det gick ju i princip bara neråt. Men nu så är vi hemma med kärran som innehöll en stor fyrhjuling, den var värre att dra upp än hem ska jag lova.
Barnen har hållit sig vakna hela vägen hem och jag är förvånad över hur goa barn jag har som har gjort denna resa på nästan 160 mil utan att ha haft allt för stora gnabb eller klagomål. Det är stort av dessa små söta liv…
Men nu är det slut rullat för i år nu blir det mer på hemmaplan denna semester som är kvar. Ja torpet är inräknat men dit är det bara ett skvätt i havet mot vad denna resa har varit.
Hoppas de små sover länge i morgon så de orkar med den nya som snart är på väg…